Svensk politik – där längtan efter makt är större än lojalitet
Marcus Birro: "Borgerligheten sviker sina väljare. Gång på gång. Det är i grunden en fara för demokratin och dessutom djupt ohederligt."
Vad hände med oppositionen? En demokrati kräver en viss friktion. Som statisk elektricitet. Som en snabbstöt. Som att visa på en annan sida när den rådande makten presenterar sin världsbild för väljarna.
Demokratins spelregler kräver att det finns människor och parter som står i direkt opposition till den rådande makten. Om allt och alla blir ett enda ljummet gytter av handslag, uppgörelser, vänskapsband och eftergivenhet är det ingen demokrati längre.
I Sverige råder ett tämligen förvirrat politiskt läge. Socialdemokraterna regerar ihop med MP. Men man har också hakat på den gamla korvvagnen Vänsterpartiet och slänger då och då ett köttstycke i den riktningen när det behövs. Så kan man regera vidare. Så kan man få fortsätta att klamra sig fast vid maktens nötta slevar.
Grejen nu är att de borgerliga partierna gått och blivit smittade av socialdemokratin de också. Egentligen kan dem avsätta den här regeringen. Samtal mellan människor och partier som inte delar uppfattning är också en av demokratins grundvalar.
Men i Sverige fungerar inte demokratin längre. Igår valde Centern och Liberalerna att inte längre kräva misstroendeförklaring rörande försvarsministern Peter Hultqvist. Det var intressant att se Jan Björklunds blick i teve igår. Där stod sanningen skriven för alla som kunde se.
L och C gör detta för att inte rasera möjligheterna till att regera ihop med Socialdemokraterna efter nästa års val. Längtan efter makt är alltså starkare än lojaliteten mot de väljare som faktiskt skulle vilja se ett annat styre.
Gå alltså inte på snacket om att det plötsligt kommit fram nya uppgifter, eller att partierna plötsligt tycker man ska vara restriktiv med misstroendeförklaringar. De ljuger er rakt i ansiktet.
Allting handlar om den perverterade längtan efter makt. Allt handlar om att vi inte längre har någon opposition. Just nu haltar en skadeskjuten socialdemokrati vidare, släpar sin tunga kropp i cirklar, med hjälp av exakt samma borgerlighet som egentligen borde ägna all sin tid åt att försöka avsätta den.
Så sviker borgerligheten sina väljare. Gång på gång. Det är i grunden en fara för demokratin och dessutom djupt ohederligt.
