På tisdagen lämnar historikern Lars Trägårdh över den svenska kulturkanonen till kulturministern på en pressträff i Uppsala.
Arbetet har pågått i snart två år, och projektet har varit omstritt. Att staten sammanställer en lista på viktiga kulturella verk har bland annat avfärdats av Svenska Akademien och Socialdemokraterna har gått hårt åt Tidöpartierna för att minoriteters perspektiv förbises i listan.
Mat, konst och religion
Den svenska kanonen väntas innehålla 100 verk – minst 50 år gamla – fördelade på två kategorier. Dels konstarter som litteratur, film, scenkonst och musik, dels samhälle med fokus på religion, lag och rätt, ekonomi och historia.
Även maten får en plats i kulturkanonen. Bland de förslag som allmänheten har skickat in finns omkring 80 maträtter eller råvaror, såsom kålrot, Flygande Jacob, ärtsoppa med punsch, isterband, sill, jordgubbar och potatis.
Att mat ska finnas med på listan är självklart, enligt Lars Trägårdh:
— För mig, som krögarson, är det tveklöst att mat är kultur. Det är en grundläggande del av att vara människa, men också en grundläggande del av vårt svenska kulturarv, har han tidigare sagt till Ystads Allehanda.
Skolan eller inte?
Men hur ska en svensk kulturkanon föras ut, vilka ska ta del av den? Trägårdh ser skolan som central för att kommunicera verken och företeelserna på listan.
— Får inte det här effekt i skolan är det helt meningslöst, sade han till Sveriges Radio i våras.
Det uttalandet har dock fått kritik från bedömare som varnar för att lärare kan komma att slå bakut inför bestämda direktiv om exakt vad som ska läsas i skolan.
Beslutet om att ta fram en kulturkanon fanns med i Tidöavtalet mellan M, KD, L och SD efter valet 2022. Arbetet har letts av Trägårdh, som med hjälp av två expertgrupper har tagit fram de verk som nu presenteras.
