Så pålitliga är opinionsmätningarna

— Enstaka mätningar får man ta med en nypa salt, säger statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors till TT.

Han får medhåll av Johan Martinsson, docent och föreståndare vid Som-institutet i Göteborgs universitet, som råder väljarna att inte fästa alltför stor vikt vid enstaka opinionsmätningar.

— Jag tycker att man ska tänka att det vore bra om det här bekräftas i en undersökning till, eller är en del i en trend.

"Relativt tillförlitliga"

Med valet tätt inpå kommer mätningarna allt mer frekvent. Ambitionen är att uttala sig om hur uppfattningen ser ut hos hela befolkningen – utifrån ett slumpmässigt urval ur befolkningsregistret.

Mätningarna ger en förhållandevis bra bild av opinionsläget, enligt Richard Öhrvall, doktor i statsvetenskap vid Linköpings universitet.

— Men med det sagt är det inte så exakt som det sägs i media. Det finns en osäkerhet.

TT: Men hur pålitliga är de?

— Mycket av det man skrivit tidigare om att opinionsmätningar haft fel – som med Brexit och Trumps seger – har i efterhand visat att det finns problem med vissa opinionsmätningar. Men en del av kritiken har legat i hur media har rapporterat kring mätningarna.

Även Jonas Hinnfors anser att opinionsundersökningar inför valet faktiskt är "relativt tillförlitliga".

— Särskilt om man som väljare gör det man bör göra – titta på de sammanslagningar av flera instituts mätningar som kallas mätningarnas mätningar eller Poll of polls.

— Titta mer på dem och se på förändring över tid.

"Tenderar att inte svara"

Mätningarna utgår från ett slumpmässigt urval ur befolkningsregistret och metoden ger möjlighet att göra beräkningar av svarsfrekvensen, felmarginaler och signifikans. Den största svenska mätningen som utgår från denna metod är SCB. Andra institut är Ipsos, Novus, Kantar Sifo och Demoskop, som dock har ett mindre urval än SCB.

Deltagare väljs ut slumpmässigt och blir sedan tillfrågade att svara. Problemet? Alla tillfrågade svarar inte.

— En del grupper tenderar att inte svara. Då gäller det för instituten att kompensera för det, säger Jonas Hinnfors.

Trots sjunkande svarsfrekvenser i Sverige är det än värre i andra länder, påpekar Johan Martinsson.

— Trots detta finns inga tydliga tecken i Sverige att de seriösa opinionsinstituten får sämre resultat i dag än de fick förr.

I stället för telefon använder institut i dag allt mer webbaserade undersökningar. Kritiken kan då handla om hur webbpanelerna utses.

— Potentiellt finns det problem, men det gör det med telefon också. Telefonundersökningar är svårare genomföra i dag än för 20 år sedan, säger Johan Martinsson och förklarar att många i dag undviker att ta samtal från nummer de inte känner igen.

Vem är det som svarar?

En del opinionsinstitut, bland andra Yougov och Inizio, utgår från självrekryterade webbpaneler där svarande själva får anmäla sitt deltagande. En kontroversiell fråga, anser Johan Martinsson.

— Riskerna är större med självrekryterade undersökningar än slumpmässiga. Men det finns exempel där det fungerar, säger han och fortsätter:

— Båda metoderna är beroende av vägning. Det innebär att om unga exempelvis är underrepresenterade bland dem som svarar så får de väga tyngre när resultaten tas fram.

Problemet är att man inte vet vilka det faktiskt är som ställer upp och svarar, påpekar Richard Öhrvall.

— Det är inte säkert att man uppger ärligt vem man är när det kommer till exempelvis kön och ålder. Det blir ett problem när man sedan ska vikta.

— Det är svårt att veta vad man har för grundmaterial att utgå från.