Lika många sköts ihjäl i Järva som i hela Norge

"Natten till söndagen hände det igen".

Så inleds en artikel i norska Aftenposten efter dödsskjutningen av en ung man i Oslo i slutet av november.

I texten konstateras att våldet nått en oroväckande nivå i den norska huvudstaden. Dödsskjutningen var den åttonde bekräftade skottlossningen under hösten, varav flertalet kopplas till konflikter mellan kriminella gäng.

— Det har varit lugnt under lång tid, men den sista tiden har det skett en del saker. Att det skjuts är annars väldigt sällsynt, säger Paul Larsson, professor i kriminologi vid Polishögskolan i Oslo.

Officiell statistik över skottlossningar saknas, men enligt en sammanställning av lokaltidningen Avisa Oslo sköts det 22 gånger i Oslo till och med november. Tre personer dödades och elva skadades.

I Stockholm skedde under samma period 121 skjutningar med 26 dödsoffer och 28 skadade.

I hela Norge har fyra personer skjutits till döds i år, jämfört med 60 i Sverige. I fjol skedde nio dödsskjutningar i Norge – lika många som i Järvaområdet i nordvästra Stockholm.

"Totalt förfall"

— Det är ett slags beskrivning av totalt förfall, säger Paul Larsson och skrockar lätt.

Han syftar på begreppet "det svenska tillståndet". Ett välanvänt, rentav utnött, slagträ i den politiska debatten i både Norge och Danmark.

Sverige med sina kriminella gäng, skjutningar och parallella samhällsstrukturer ses som ett skräckexempel.

Men om det för tre, fyra år sedan fanns en utbredd oro för att det svenska tillståndet skulle spilla över i ett norskt, bemöts dödsskjutningarna i Sverige nu för tiden med en axelryckning.

— Det finns så grundläggande skillnader mellan länderna att Norge aldrig kommer att bli som Sverige. Vi har inga miljonprojekt, betydligt mindre invandring, och jag vill påstå att vi har varit bättre på integration, säger Paul Larsson.

Dessutom, konstaterar han, utgör Sverige en buffert mot kontinenten.

— Men en god del av det som har skett i Oslo har kopplingar till Göteborg, så visst påverkas vi i viss mån av det som sker i Sverige.

Lika på mindre skala

Danmark har de senaste åren upplevt tidvis blodiga gängkonflikter med som mest 16 dödade (2020) och ett nittiotal skjutningar (2018). Dödsskjutningar är dock mycket sällsynt.

Polisens statistik för 2022 sträcker sig till och med september. Under årets första nio månader skedde tolv gängrelaterade skottlossningar i landet. Fyra personer har hittills skjutits ihjäl.

Förra året skedde enligt polisen 33 skottlossningar. Motsvarande siffra i Sverige var 344. I år har antalet redan passerat 370.

— Det har gått upp och ner de senaste tio, femton åren, men tittar man på våldet så pekar det mot mindre gängvåld och färre gängkriminella, säger David Sausdal, dansk kriminolog och biträdande lektor vid Lunds universitet.

Konflikterna, konstaterar han, är ofta personliga och kopplade till upplevelser av kränkt heder, inte sällan på grund av småsaker. Bland ungdomar förekommer förnedringsrån som filmas och läggs ut i sociala medier.

Våldet är bitvis mycket grovt, men det skjuts inte för att döda på samma sätt.

— Man ser ganska lika tendenser som i Sverige, men på mycket mindre skala. Läget i Sverige har blivit kroniskt, så är det inte i Danmark.

Danska regeringar har de senaste åren sjösatt en rad straffskärpningar som tar sikte på gängkriminaliteten. Reformerna har drivits igenom med god draghjälp från grannen på andra sidan sundet.

— Man pekar på Sverige och säger att, om vi inte gör så här så hamnar vi i samma läge. På det sättet är Sverige ett skräckexempel.

Sällsynt med skjutvapen

I Finland begås betydligt fler våldsbrott med dödlig utgång än i Sverige i förhållande till befolkningsstorlek. Dödligt våld med skjutvapen är däremot mycket ovanligt. Hittills i år har två personer skjutits ihjäl.

Gängkriminalitet av det slag vi vant oss vid i Sverige har länge betraktats som icke-existerande i Finland. Men efter flera uppmärksammade våldsyttringar flaggade polisen förra året för en pågående gängkonflikt i Helsingforsområdet.

— Polisen märkte av en eskalerande våldsspiral mellan framförallt två gäng. På många sätt liknar den hur det har sett ut i Sverige med kopplingar till gangsterrap där man hotar och förolämpar varandra, men det har inte gått så långt, säger Anna Svartström, kriminalreporter på Hufvudstadsbladet.

Ett tiotal personer har dömts för brott kopplade till konflikten, och enligt polisen har situationen lugnat sig något.

Helsingforspolisen uppskattade förra året att det fanns runt tio kriminella gäng med ett hundratal medlemmar i huvudstaden.

Problematikens omfattning är än så länge begränsad, men oron gror för att situationen ska eskalera. Även i Finland utgör Sverige det varnande exemplet.

— Det är en evig skräck att det ska gå som i Sverige. Bara den senaste veckan har två radiokanaler och tv-nyheterna frågat mig om det kan bli som i Sverige här, säger Maria Normann, kriminolog och lektor i socialt arbete på Laurea yrkeshögskola i Helsingfors.

Oppositionspartierna med Sannfinländarna i spetsen har hotat med misstroende mot regeringen, och lämnade på fredagen in en interpellation med krav på krafttag mot gängkriminaliteten.

— Finland är redan inne på Sveriges väg, varnade Sannfinländarnas gruppledare Ville Tavio i en kommentar till Svenska Yle.