Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Emma Jangestig hördes på nytt

Nyheter | 05/12/2008 11:24

"Det smällde till och tjöt i mitt högra öra."(TT)

Så beskrev mamman i Arbogamålet, Emma Jangestig, överfallet på henne i våras när hon i dag på nytt hördes i hovrätten.

För andra gången tvingades den 23-åriga mamman berätta i rätten om upplevelsen den 17 mars som förändrade hennes liv.

Hon hade stora minnesluckor om överfallet men kom ändå ihåg viktiga sekvenser av händelsen.

– Jag såg en skugga röra sig utanför fönstret i vårt hus. Först trodde jag det var några katter eller grannen. Det ringde på dörren och jag öppnade. Där stod en kvinna. Hon log, sade "Hi I`m Tina" och trängde sig in i hallen, berättade mamman.

Hon blev chockad och kände kraftig smärta i huvudet.

– Jag fick en smäll och det gjorde ont i huvudet, fortsatte hon.

Nästa minnesbild är när kvinnan, Christine Schürrer, går in i vardagsrummet.

– Jag låg på golvet och tänkte, vem är du och vad gör du här?

Hon kom också ihåg att hon sett en svart hammare med röda inslag.

Hon berättade att hon var beredd att bjuda in den okända kvinnan om hon inte så brutalt trängt sig in i bostaden.

Emma Jangestig hördes också om vad hon mindes av vistelserna på sjukhusen i Västerås och Uppsala.

När hon första tiden låg på sjukhuset i Västerås fick hon inte veta vad som hänt.

– Jag fick bara veta att jag utsatts för ett brott. Jag ville veta mer men ingen ville säga något. Jag blev irriterad och till slut gav jag upp, sade Emma Jangestig.

Tystnaden fortsatte även den första tiden på Akademiska sjukhuset i Uppsala men när hon väl där fick höra att barnen, Max och Saga, var döda kunde hon inte ta till sig beskedet.

– Jag frågade efter barnen och fick höra att de var borta. Jag trodde inte på vad jag fick höra. Inte ens när min pappa sade att barnen inte fanns längre trodde jag honom, fortsatte mamman.

Det var först när hon hördes av polisen som hon förstod att hennes barn var döda.

Det tog tid för mamman att helt förstå vidden av händelsen i hennes hem. Det var först när hon fick läsa alla sparade tidningar om morden som hon insåg det.

– Jag förstod då att det som hänt var stort och att många var intresserade av det, sade hon.

När hon väl kom hem igen till sina föräldrar började hon minnas mer av vad hon varit med om.

Det var också först under samtal med minnesforskaren Sven-Åke Christiansson som hon mindes den tyska kvinnan och började tänka på henne som gärningsman.

Skrivet av: