Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

En sollampa mot Flashback

- 14/11/2012, 18:30

Nyheter24

Flashback Talks är slut. Jack Werner summerar intervjuserien där läsarna fick möta forumet Flashback ur tio olika användares perspektiv.

I söndags förmiddag lade jag, med en förstulen lättnadenssuck, den sista handen vid min intervju med den abdikerade Flashback-användarenGammal Hårdrockare. Det markerade också slutet på min tio veckor långaartikelserie, där jag ur lika många användares ögon skildrade det lika enormasom kontroversiella svenska forumet.

Att döma av reaktionerna jag fått i offentliga sammanhang,på nätet och i dagliga samtal, har serien varit uppskattad. Mångatycks ha fått en ny inblick i forumet, ett perspektiv man som icke-användareeller oinsatt tidigare inte haft tillgång till. Dessutom har både DN och den norska radiokanalen NRK P2 uppmärksammat serien,och det är ju ett plus i kanten.

På Flashback har mottagandet varit lite svalare. Det är helti sin ordning, eftersom det inte huvudsakligen har varit för dess användare jagskrivit intervjuerna. Målet var som jag uttryckte det från början att ”ge enbättre och bredare bild av Flashback”, och såvitt jag hört har både en ochannan PK-twittrare omvärderat sin bild av forumet efter att ha läst en avintervjuerna. I ljuset av det känns det överkomligt att jag inte alltid lyckats möta Flashbackarnas förväntningar på intervjuoffer eller frispråkighet.

– Det här är ingen samlingsplats för en liten mängd märkligaindivider, utan ett tvärsnitt av hur människor egentligen är, bakom låstadörrar.

Så uttryckte sig moderatorn Mondobizarro apropå Flashbacksroll i samhället. Den erfarenhet jag har är också att Sverige på gott och ontkan spegla sig i Flashback. Det är en bild som kontrasterar mot till exempel SSU:s idé av vad Flashback och i förlängningen internet är: en separat verklighet,en annan dimenson som kräver sina egna insatser. Jag köper inte det. Jag troratt samhällsproblemen som syns på Flashback inte är forumets egna, utan barasamma gamla rasism och sexism som vi genom forumet får ett nytt fönster till.

För ja, visst leder yttrandefrihetsentusiasmen till attpolitiska ytterkanter kanske får en större representation än vad som ärproportionerligt, men vill man se den fulla bilden tror jag att man till vissdel bör bortse från extremerna. Det är först då man ges möjligheten attfaktiskt se en ny bild av Sverige, en bild där sådana som Humbug kan komma tilltals. Han ser platsen själv som en ”fristad”:

– För mig är Flashback en social instution, en fristad därjag tillåts vara mig själv och en plats där folk faktiskt lyssnar på vad jaghar att säga.

När Flashback utpekas som en grotta befolkad av enbart galnahögerextremister och knarkare, då glömmer man Humbug. Då stänger man dörrentill insynen i hans och många andras liv, och blundar för nätets möjlighet tillatt överbrygga förståelsehindrena som finns i avstånd och fysiska skillnader.Det är att göra sig handikappad i en värld av möjligheter.

Men man missar också tendenserna och trenderna som tvingasbort av sociala koder. I min intervju med den självutnämnda rasistenHeladageniskogen beskrev han sin mission som att konvertera ”tillräckligt många(för att Sverige ska kunna räddas, reds. anm.) till att bli rasister ochnationalister”. Detta var dock något han enbart ägnade sig åt på nätet, då inteens hans närstående visste hur långt ut åt höger hans åsikter gick.

- Jag är en ganska oseriös, skämtsam och glad person iverkliga livet, så skulle jag spotta ur mig något kontroversiellt så skullefolk inte reagera.

Jag tror det gäller att orka se detta, att ta sig tiden att se detta. Då kan man också bemöta det - som användaren Micro113, som i vår intervju berättade att hon ofta gick in och argumenterade helt enkelt eftersom vissa åsikter var så dumma att de inte fick stå kvar obemötta. Eller som Vänlige Viktor, som lagt ner åtskilliga hundratals timmar på att motarbeta forumets förintelseförnekare. Inte många journalister har någonsin gjort detsamma. Kanske är det, att man inte ser kritik som berättigad eftersom den kommer från en befläckad plats, en del av skälen till att förtroendet för journalistiken är så rekordlågt. Som Pojken med guldbyxorna frågar sig:

– Jag har fått uppfattningen att det funnits en levande tradition av självprövning och självkritik inom journalistkåren. Varför tycks man nu så ohågad att diskutera sin verksamhetpå ett stort och öppet forum i stället för bara i interna branschsammanhang?

Nästan alla stora samhällsdebatter återfinns på Flashback. Invandring, feminism, journalistik, välfärdssamhället och miljön, allt diskuteras dagligen och intensivt. Om man orkar bemöta de destruktiva krafter som finns på forumet tror jag man kan vinna mycket, när de mindre skrikiga rösterna som dittills kvävts av ilskan återstår. Solen kan både få troll att spricka och skuggor att försvinna. Jag hoppas att jag, med min artikelserie, åtminstone kunnat sätta en sollampa mot Flashback.