Har Jimmie Åkesson drabbats av total hybris?
Att Sverigedemokraterna verkar vilja sträcka ut en hand till Socialdemokraterna kan vara smart. Men det är också ett väldigt högt spel, skriver Nyheter24:s Karl Anders Lindahl.
Jimmie Åkesson sträcker ut en hand till Stefan Löfven. Så kan man mycket väl tolka den intervju SD-ledaren gett till Dagens Industri, där han säger att Socialdemokraterna är mycket intressanta om man "fimpar" Miljöpartiet.
Tanken lär vara att etablera Sverigedemokraterna som ett "mittenparti", en linje SD drivit under en längre tid. Man vill hålla dörrarna öppna åt alla håll, eller åtminstone ge intryck av att man har det. På så vis kommer man alltid kunna skylla på någon annan när "förhandlingarna" misslyckas efter valet.
Man kommer kunna säga "ja men vi ville ju faktiskt samarbeta" och på så vis ta billiga poäng inför ett eventuellt nyval.
På så vis är det möjligt att Åkesson spelar smart. Men kanske han spelar ett mycket farligare spel än vad han tror.
Sverigedemokraterna har byggt stora delar av sin identitet på att vara motståndare till just Socialdemokraterna. På SD:s valkongress här om veckan sa SD-toppenMattias Karlsson att Stefan Löfven var den sämste ledaren Sverige någonsin haft, med möjligt undantag av den skvatt galne Erik XIV som styrde Sverige på mitten av 1500-talet. Något som drog ner skrattsalvor bland SD-publiken. Hur realistiskt blir det då att SD på riktigt sträcker ut en hand till Löfven?
Samtidigt har SD interna problem. När riksdagsledamoten Jeff Ahl lämnade partiet för nystartade Alternativ för Sverige var en av anledningarna att SD tappat sin kompass och är beredda att lägga sig platt för Moderaternas krav för att få vara med i regeringen.
Ahl lär knappast vara ensam om att känna så inom Sverigedemokraterna, och en flirt med Socialdemokraterna skulle säkerligen göra ännu fler SD-väljare förvirrade.
Åkesson verkar vara övertygad om att han har med sig sina politiker och sina väljare vad han än gör. Till och med närmanden till S verkar finnas på bordet. Men vad händer om väljarna tröttnar på det inkonsekventa tänket och velandet? Vad händer om spektakulära utspel gör att ännu fler överger Sverigedemokraterna?
Kommer man verkligen fortsätta se Åkesson som den allvetande gurun som man följer i vått och torrt, eller kommer väljarna straffa Sverigedemokraterna?
