Israelen som berättar från Gaza
"Jag hoppas bara att jag dör innan jag ser något drabba er, upprepar hon för sina barn."
Amira Hass, den enda israeliska journalist som bor på det ockuperade palestinska området och har rapporterat därifrån sedan 1991, tidigare från Gaza, numera från Ramallah.
I en artikel publicerad i den israeliska dagstidningen Haaretz och i DN berättar hon lidelsefullt om krigets konsekvenser och riktar skarp kritik mot den israeliska passiviteten och viljan att inte se, eller lyssna.
"Vi behöver inte se det för att veta, sa de", inleder hon om sina föräldrar som på 1980-talet inte ville konfronteras med verkligheten om Israels förehavanden i de palestinska flyktinglägren i Libanon.
I dag är verkligheten en annan. Samtidigt pågår samma visa igen. Denna gång med en hårdare brutalitet.
"Hur skulle de ha stått ut med sina dagliga rutiner nu, när jag kunde berätta för dem om 70-åriga Umm Khaled? En bomb släpptes på torgen i flyktinglägret Shabura. Två civila dödades. Dussintals hus av ihålig betong skadades allvarligt. Ett asbesttak brakade ner några centimeter från Umm Khaleds huvud. Först då lät hon sig övertalas att "evakueras" till dotterns hus, en halv kilometer bort, i illusionen att ett nytt hus skulle vara säkrare. "Jag hoppas bara att jag dör innan jag ser något drabba er", upprepar hon för sina barn."
Amira Hass delar ut kängor till den israeliska staten och i synnerhet till det "hyckleri" utrikesministern Tzipi Livni och premiärministern Ehud Barak står för.
"Vilken tur att de inte är vid liv för att höra Ehud Barak och Tzipi Livni förklara att vi inte har någonting emot det palestinska folket, eller kabinettssekreteraren som förklarar att det inte förekommer någon humanitär kris och att det bara är Hamaspropaganda", avslutar hon.
Se Amira Hass berätta om när hon blev arresterad av israelisk polis när hon försökte ta sig in i Gaza:
Lång diskussion med Amira Hass:
Skrivet av:
