Lugnare när ny president svors in

Talmannen i Guinea-Bissaus parlament, har svurits in som president sedan den tidigare presidenten och arméchefen beordrat morden på varandra. Det dödliga dramat kan bli en vändpunkt eftersom det gamla ledarskiktet är borta.

President Joo Bernardo "Nino" Vieira mördades i måndags som hämnd för inblandning i attentatet mot arméchefen Tagmé Na Waié bara timmar tidigare.

Trots att både arméchef och president mördats återgick vardagen i Guinea-Bissau till det normala på tisdagen. Vittnen berättar att butiker var öppna och att färre soldater syntes på gatorna.

Sveriges honorärkonsul i Guinea-Bissau, Bill Turpin, är för tillfället i Sverige men har haft kontakt med vänner och utländska diplomater som befinner sig i Bissau. Han bekräftar att stämningen är lugn.

– Jag har fått ett mejl från premiärministerns sekreterare. Det är lugnt nu. Alla har börjat arbeta och i morse sammanträdde ministerrådet, säger Turpin till TT.

Flera utländska sändebud har anlänt för att försäkra sig om att landet fortsätter styrs enligt konstitutionen. Portugals vice utrikesminister Joo Gomes Cravinho höll bland annat samtal med talmannen Raimundo Pereira, som på tisdagen svor eden som tillfällig president.

Samtidigt förbereder landets nye arméchef en utredning av morden. Enligt Bill Turpin är det långt ifrån säkert att någon kommer att dömas. Men han tror inte att det kommer att bli några nya strider.

– Nej. Det tror jag inte. Två farliga människor är borta.

Turpin säger att det viktigaste nu är stöd från det internationella samfundet.

– Om inte omvärlden hjälper till kan det här att orsaka problem i hela regionen.

Guinea-Bissau har på bara några år förvandlats till ett viktigt nav i kokaintrafiken från Latinamerika till Europa. De tungt beväpnade knarkligorna anses ha kunnat verka ostört genom att muta både militärer och politiker.

Bill Turpin ser dock ljust på framtiden och tror att de senaste händelserna kan bli en vändpunkt. När det gamla ledarskiktet mördats öppnas för nya människor på alla poster och risken är mindre att någon ska få monopol på makten.

– De som krävde att få bestämma allting är borta. Nino, den gamle chefen för befrielserörelsen, är borta och Tagmé, som var chef för juntan, är också borta.

Skrivet av: