Tjejer som slåss

Det har varit en bra sommar för kvinnliga kampsportare.

Den 15 augusti toppar två kvinnliga fighters, Gina Carano och Cris Cyborg, för första gången i historien ett större MMA-event när Strikeforce håller gala i San Jose. Och här på hemmaplan har tjejerna bakom Girls Night Out-galorna satt ihop högklassiga thaiboxning- och grapplingfighter flera gånger i sommar.

Dessutom har Pancrase-fightern Bobby “Danger” Rehman två gånger i veckan undervisat en tjej-grupp i MMA.

Nyheter24 åkte till St. Eriksplan och Stockholm kickboxnings lokaler, för att titta på ett av passen.

– Storleken på gruppen har varierat och i snitt har en fem, sex tjejer varit nere och kört varje tisdag och torsdag. Och då får man tänka på att marknadsföringen i princip varit minimal. Som det ser ut nu så kommer vi antagligen att fortsätta i höst. Jag vet inte i vilken lokal, men jag ska marknadsföra det bättre då, säger Bobby Rehman.

Bobby Rehman berättar att de flesta haft en bakgrund från någon stående kampsport, något som han anpassat träningen efter.

– Jag åtgår från deras styrkor för att skapa trygghet. Så i början blev det mycket stående drillar och ju längre vi hållit på desto mer markgame kör vi. Och det är ju suverän träning för tjejerna. Dels själva träningen, men också hela självförsvarsbiten.

I dag är det fyra tjejer med på passet. En utav dem, den 22-åriga undersköterskan Helene Loewinski, hade kört kickboxning i ett år innan hon testade MMA för första gången.

– Jag hade inte så mycket förväntningar utan drog bara ner hit och körde. Det kändes rätt direkt.

Vad är svårast?

– Allt är jättesvårt. Speciellt att ta med teknikerna vi nöter in i själva sparringen. Man vet verkligen aldrig vad som ska hända när man sparras eftersom det finns så många positioner i MMA.

Helene har gått tre kickboxningsfighter och utesluter inte en MMA-fight någon gång i framtiden.

– Jag hoppas det men det lär nog dröja ett tag. Jag får nog vänta i minst, minst ett år, säger hon.

Anledningen till att Bobby Rehman startade en tjejgrupp var dels att han tror att tjej-MMA har en ljus framtid, men kanske framförallt för att han sett den stora omsättningen det var på tjejer som kom till Pancrase för att träna.

– Och visst spelar viktskillnaden in, säger han.

Helene Loewinski ser både fördelar och nackdelar med att träna i en tjej-grupp.

– Det är lite roligare stämning med bara tjejer. Jag har rullat med killar också och dom brukar vara väldigt hjälpsamma och prata och komma med tips, men viktskillnaden gör att det blir jävligt jobbigt. Jag får jobba upp styrkan helt enkelt.

Kvällens pass innehåller en del grundläggande submission-drillar. Armlås från guard, vidare till försvar mot armlås och vidare till att kontra försvaret med en triangel-strypning.

– Det är hjärngymnastik och allt ni gör ska ni göra mjukt, säger Bobby.

När alla börjar få något så när koll på låsen går man vidare till positionssparring och tempot börjar att trappas upp. Någon sätter en giljotin och någon tvingas klappa på ett benlås.

Marksparring övergår till nedtagningar och ren MMA-sparring. Det syns att träningen gett resultat och en av tjejerna kliver rakt in i ett knä på väg för en nedtagning.

– Ta det lugnt nu, ropar Bobby.

– Det kan jag inte lova, kontrar någon snabbt.

Efter en timme och en kvart är passet slut och det är dags för stretching och nedvarvning.

Att ha en tränare på fyra personer är ett lyx få förunnat. Iallafall med tanke på hur fullt de är på de flesta MMA-klubbar i Stockholm i dag

– Visst är vi en liten grupp, men det är nog bara en tidsfråga innan vi är en stor grupp här också, avslutar Helene.

Läs mer om kampsport ur ett kvinnligt perspektiv på Jannika Navjords blogg.

Skrivet av: