Alla ska med? Foto: Jessica Gow / Scanpix
Googlar man på eller efter den sjätte mannen så hittar man förutom den här bloggen en bok av Arne Norlin. Det är en bok som kretsar kring Ådalen, om ett brev i en byrålåda, mord och elände.
“En man åker hem till Ådalen för att begrava sin mor och röja ur hennes hus. I en byrålåda hittar han ett brev där hans far erkänner ett mord som ägde rum mitt under kravallerna 1931″ är de första meningarna som används för att berätta vad den där boken handlar om.
Idag satt en man i TV-sofforna, uppväxt i Ådalen och lanserade socialdemokraternas nya affärsplan, en affärsplan för Sverige. Stefan Löfven flankerades i strålkastarljuset av partisekreteraren, en kvinnlig Waidelich och mannen som sägs ha spelat Herr Flick i Allô Allô, ‘emliga armén. Stefan Löfven ville inte vara ensam när han skulle prata om en affärsplan av tomma ord. Stefan Löfven ville ha tre personer att hålla i handen när han skulle berätta att han minsann hade “jobbat i näringslivet hela sitt vuxna liv…
“En bloggare åker till Ådalen för att begrava en politisk karriär och röja en politisk motståndares CV. I en byrålåda hittar han ett dokument där hans motståndare redogör för vad näringslivet har varit för honom under hans vuxna liv”.
Stefan Löfven gick 9 år i grundskolan innan han blev vuxen och började jobba i näringslivet. Därefter gick han 2-årig ekonomisk linje, också det innan han blev vuxen och började jobba i näringslivet. Gymnasiet följdes av svetsutbildning och värnplikt, någonstans i det gränsland mellan Löfvens ungdom och det vuxenliv som Löfven vigt åt näringslivet.
År 1976 började Stefan Löfven jobba i näringslivet, i det statliga Postverket. Säkert bar Stefan sin uniform lika stolt som sin partivän och näringslivskompis Gustaf Svensson från Vivalla. Karriären i näringslivet gick sin gilla gång och 1979 var Stefan mogen att ta nästa steg, till sågverket i Domsjö. Där var han bara några månader innan han fick anändning för sin svetsutbildning på Hägglunds. På den platsen i näringslivet, som svetsare blev han kvar i 16 år. Han fick under den tiden stor insikt hur det är att jobba i näringslivet, inte åt – utan i. Där tog tydligen Löfvens vuxna liv slut, där lämnade han näringslivet för dess naturliga motpart fackföreningsrörelsen.
Mellan 1995 och 1998 var Löfven förhandlingsombudsman hos metallarna. Han förhandlade med näringslivet, sannolikt inte i detsamma. I sådana fall hade Löfven redan i dessa tidiga efter-vuxen-livs-dagar fått stämpeln svartfot. Detta följdes av positionen som internationell sekreterare i drygt två år då Löfven ägnade sig fackligt-internationella frågor i förhållande till näringslivet i andra länder. Inte i näringslivet. Stefan Löfevn skötte sig så bra att han fick bli enhetschef i Metall mellan 1999 och 2002 för att sedan börja närma sig den riktiga toppen. År 2002 blev han biträdande förbundsordförande i Metall för att 2006 ta över rodret helt i IF Metall, fackföreningen alltså…
Stefan Löfven har vid sidan av att ha jobbat hela sitt vuxna liv i näringslivet och efter det vuxna livet i näringslivets motpart facket också haft ett antal styrelseuppdrag. Alla uppdrag handlar om fackliga uppdrag, i LO, i Metall och facket internationellt. Möjligtvis kan man få det till att positionen som vice ordförande i Exportrådet i åtta år är att betrakta som någon form av att jobba i näringslivet även efter den vuxna åldern. Men är ett styrelseuppdrag ett arbete eller just ett uppdrag? Den frågan kan man med fördel ställa till Löfven och vänta på att någon av de andra tre i morgonsoffan svarar.
Stefan Löfven och hans gäng satt i TV-sofforna idag och presenterade sin Affärsplan för Sverige. Löfven gjorde det i egenskap av en person som “har jobbat i näringslivet hela sitt vuxna liv”. Det känns så där lagom trovärdigt tycker jag…