Om inget mirakel inträffar, kommer EU:s ministerråd i dag att förlänga upphovsrätten för inspelad musik från 50 till 70 år. Det är att gå i fel riktning. Dagens upphovsrätt behöver reformeras, inte cementeras ytterligare.

Jag har ett enkelt, rimligt och begripligt alternativ. Det skulle lösa de flesta av dagens problem. Och jag tror att alla skulle kunna leva med det. Så här…

i) Den som vill ha upphovsrättsskydd för ett verk måste ansöka om det. Om folk måste ansöka för att få till exempel socialbidrag – då är det inte mer än rimligt att även den som vill ha samhällets och rättsapparatens skydd för sin kommersiella verksamhet också måste göra det.

ii) Verk som inte skyddas blir automatiskt ”public domain” och får fritt kompieras, spridas och samplas av andra. Det skall dock vara synnerligen förbjudet för tredje man att ”kapa” verk som finns i den allmänna domänen genom att upphovsrättsskydda dem.

iii) Skyddstiden är fem år och gäller från den dag ansökan har lämnats in. Längre än så är den kommersiella livstiden inte, för de flesta verk i dagens digitala ekonomi.

iv) Skyddstiden kan förlängas med fem år i taget för den som vill. (De allra flesta kommer, med största säkerhet, att släppa sina verk till den allmänna domänen efter fem år.) Förlängning kräver en aktiv ansökan / registrering.

v) Skyddet, som söks av upphovsmannen, är överlåtbart. Det kan till exempel säljas, hyras ut, ärvas eller skänkas bort. På så sätt kan artister ägna sig åt att skapa – och lägga marknadsföring och affärsverksamhet på andra.

vi) Systemet införs på EU-nivå, så att vi slipper krånglet med 27 olika licenser inom ett frihandelsområde. En databas erbjuder information om det aktuella läget för alla verk som en gång har registrerats. (Här kan man se om till exempel ett musikstycke nu är fritt att använda eller om upphovsrättsskyddet har förlängts.)

Om man gör så här, då löser man 90 procent av alla problem med dagens upphovsrätt. Och det skulle fungera för alla.

Artisterna skulle få större kontroll över sina egna verk. Nöjesindustrin kan få förlänga upphovsrätten för sina verk så länge den ids. Äganderätten (i den mån det begreppet ”ägande” går att använda för information, idéer och inspiration) respekteras. Föräldralösa verk, som i dag inte kan användas på grund av upphovsrättsskydd men där ägaren till upphovsrätten inte går att finna, släpps fria. Och mängden kultur i den allmänna domänen skulle öka explosionsartat.

Med mer fri kultur i den allmänna domänen skulle vi få se en kraftig ökning av mängden nya verk och ny kultur. Till exempel musiker, filmskapare, författare, dokumentärproducenter, media, internetpublicister, konstnärer och människor som gör webfilmer och podcasts skulle få en guldgruva av material att ösa ur – för att skapa sådant som är nytt, intressant, spännande och bra.

Istället för att kriga om upphovsrätten skulle fler kunna lägga mer tid på verklig kultur.

Detta är ett rimligt förslag. Men i debatten är positionerna så låsta att ingen kommer att våga vika en tum. Därför borde politikerna ta tag i denna idé, om den skall ha någon framtid. För det är ju ändå politikerna som en gång skapade dagens system för upphovsrätt – utifrån en betydligt mer tveksam idé.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se