Jag hoppas att de svenska borgerliga partierna bara är inkompetenta.

De flesta andra förklaringar vore nämligen sämre.

Att bekämpa slöseri med skattepengar borde vara inskrivet i den borgerliga genetiska koden. Ändå ser vi feta tidningsrubriker om festande departement och myndigheter just nu. Och det är inte de värsta exemplen på slöseri – bara de som sticker i ögonen mest.

Att sluta med politisk svågerpolitik när man utser folk till myndighetschefer och andra tunga uppdrag var ett annat borgerligt vallöfte. Det gick sådär. (Även om man ibland kan få för sig att Reinfeldt använder utnämningsmakten för att bli av med folk som han inte vill ha för nära.)

Byråkratin och krånglet för småföretagen skulle minska. Men även det verkar vara ett löfte som har lagts på is. Vilket leder till att entreprenörer tvingas ägna sig åt tröstlöst pappersarbete istället för att skapa utveckling, jobb och tillväxt.

Privatiseringar skulle leda till bättre kvalitet, lägre kostnader och ökad valfrihet. Detta var en jättelik möjlighet, eftersom offentlig verksamhet ofta dras med ohjälpliga systemfel. Men vad blev det? Jo, utförsäljning till kompisar och beancounters.

När det gäller EU jamsar regeringen med oavsett vad som läggs på bordet. Och då menar jag inte bara saker som är allmänt tveksamma om de är borgerliga – utan om borgerlig antimateria som centralstyrning, kommandoekonomi, protektionism och övervakning.

Och så där kan man hålla på. Jo, visst – skatterna har sänkts. Men det motiveras aldrig med att vi medborgare skall få mer makt över våra egna liv, utan har istället reducerats till något slags arbetsmarknadspolitiskt instrument. Det känns lite trist.

När hörde du senast någon från regeringen tala engagerat om att sätta den enskilda människan i centrum – och att låta henne få välja själv, utvecklas och bygga sitt liv efter eget huvud?

När hörde du senast någon från regeringen hålla en flammande appell för demokrati, rättssäkerhet, rätten till privatliv eller medborgerliga fri- och rättigheter?

Vart hände med den stolta borgerliga visionen om ett samhälle där människor tillåts lyckas och utvecklas? Där den som jobbar hårt får skörda frukterna av sitt slit – samtidigt som han eller hon skapar värden som jobb, tillväxt och utveckling för resten av vårt land? Vart tog optimismen och jävlaranammat vägen? Hur lyckades man ödelägga denna vackra tanke, så att allt man nu för tiden lyckas med är att framstå som elak och ogin?

Är det över huvud taget någon som vet vart den svenska borgerligheten är på väg? Vilken vision den har för vårt land och dess folk? Vad den hoppas kunna skapa? Hur den ser på framtiden? Vad den vill?

Det ekar tomt.

Men det är väl så det går när man kastar alla principer över bord och bannlyser all ideologi och idédebatt.

Sverige behöver bättre borgerliga partier.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se