Gick in på Nyheter24 för att se vem som var den nye Spanienbloggaren, och såg till min stora förvåning att det fortfarande är jag.

Har dessutom sett att mitt sista blogginlägg aldrig publicerades där jag tog farväl av sidan.

Bättre sent än aldrig, eller hur?

Jag vill tacka för alla läsare, kommentarer och diskussioner som vi haft på bloggen.

Jag finns där ute och fortsätter skriva om världens bästa liga.

Adios!

AC Milan fick Zlatan Ibrahimovic till ett riktigt bra reapris. Nu menar Sandro Rosell att Milan missuppfattade hela affären. Barcelona har inte fått en krona (!) från Milan sedan svensken flyttade ”hem” igen. Och nu är presidenten förbannad. Riktigt förbannad.

Vad är det som egentligen hänt med den annars så lugne Rosell? Först gick han ut och anklagade Real Madrid för diverse saker och nu går han hårt mot Milan och menar på att deras Champions League-plats är hotad.

Jag vill minnas en Rosell som personifierades av sitt lugn och sin karaktär. Denne Rosell dog under våren efter alla möten mot Real Madrid, Florentino Pérez och José Mourinho.

Milan måste naturligtvis betala för svensken, allt annat vore absurt. Men jag kan inte låta bli att beakta hur Rosell förändrats under de senaste månaderna. Han är mycket mer hetlevrad, irriterad och i princip förbannad på varenda jäkel han träffar.

Måste säga att det verkar som att han är på ett riktigt pisshumör. Känns som att ett köp för Barcelona skulle lugna ner honom en aning. Eller?

Lite tråkigt att regnet funnit Sverige igen. Var ett par riktigt härliga dagar under inledningen av denna månad med ett underbart klimat över hela landet. Som ni har märkt har det inte varit mycket till bloggande på grund av min semester.

En riktigt bra sådan må jag säga. Jag har kommit i gång med skrivandet för min bok som kommer ut på marknaden till hösten. Härligt att åka runt, intervjua, reflektera och fylla ut kapitel med intressanta citat.

En fantastisk resa, minst sagt.

Spanien? Jorå, fotbollssnacket kommer vi inte undan. MARCA har en intressant – som vanligt – förstasida denna morgon. Vem blir den tionde galacticon? Blir det Neymar eller Kun Agüero?

Neymar är charmerande spelare ute på fotbollsplan. Men det var även Robinho och ni förstår nog vad jag vill säga med detta rykte. Att köpa loss en oprövad brasse för 40 miljoner euro och låna ut honom till Santos är ren galenskap.

Om Real Madrid vill vinna direkt är argentinaren det bästa alternativet. Som jag sagt tidigare vet Kun hur det går till i Spanien och La Liga. Mourinho behöver med andra ord inte vänta på att han ska blomma ut, som fallet med Neymar.

Neymar eller Kun?

Oj! Nu svänger det rejält i Spanien ska ni veta. Alla snackar om en sak och det är vart Kun Agüero kommer flytta till nästa säsong. För alla är eniga om att han kommer flytta bort från Atlético de Madrid.

Problemet är snarare att man inte kan komma överens om vart han ska flytta och till vilken klubb?

I går kom nya uppgifter från Spanien. Barcelona vill minsann ha en bit av kakan och Atlético vill ju förstås spela rollen som den gode värden. Tidningarna spekulerar i att Atléticos sportchef, José Caminero, själv (!) – brukar annars vara tvärtom att klubben som vill signa besöker motparten – åkte till Barcelona för att diskutera en möjlig övergång. Barcelona är naturligtvis intresserade, jag menar det vore skönt att ”sno” Kun framför ögonen på Florentino Pérez.

Stanken av Enrique Cerezos samt Gíl Marins desperation blir vara värre och värre för varje dag som går. Nu gör de i princip allt de kan för att få argentinaren till Barcelona. Ja, även om de sannolikt även går back ett par miljoner. Men vet ni vad det sköna är? Huvudpersonens respons.

I går skickade Kun en iskall hälsning till sin nuvarande ledning. ”Marin bestämmer inte vilket lag jag ska spela för”, är en tydlig signal på vad Kun tycker om denna oväntade resa från Madrid till Barcelona. I slutändan är det ändå spelaren som väljer vilken klubb han vill representera. Vill han spela för Barcelona så ska han naturligtvis signera för dem. Vill han spela hos en annan klubb är denna historia allt mer pinsam från presidenten Cerezos synvinkel.

Atlético har satt ett pris på spelaren. Säg att Real Madrid betalar denna summa och Kun vill stanna kvar i Madrid, då spelar det ingen roll vad Barcelona har att komma med. Vare sig om Bojan eller Seydou Keita står redo för att offras som lamm, är det argentinaren som bestämmer i slutändan.

Så, frågan är förstås; vad väljer du Kun? Spel i Katalonien eller spel i Madrid? Den 15 juni lovade Marin att allt skulle vara klart. Välkommen till sommarens transfersnackis mis amigos y amigas.

Underbart. Vi har ett härligt väder i vårt land. Under gårdagsmorgonen rustade jag upp för en antarktiskyla. Några timmar senare var det klassiskt soligt midsommarväder. Tack! Solen skiner även på andra platser i världen, som exempelvis Barcelona.

I går släpptes bomben från Giuseppe Rossis agent, Federico Pastorello. Barcelona är minsann intresserade av hans klient. Den förre United-spelaren behöver röra på sig precis som Kun Agüero för att nå nya höjder i karriären. Men frågan är om Barcelona verkligen är rätt klubb för honom? Och framför allt, är Barcelona i behov av italienaren?

Rossi är en spelare som passar utmärkt för Barcelonas taktiska upplägg. Ingen kan förneka det. Han kan spela både som toppforward samt på en kant och det kanske viktigaste av allt, han sliter som ett djur. I det perspektivet är det en klockren affär av Barcelona. Han är inte en Zlatan Ibrahimovic utan mer av en Pedro.

Men, vem ska Rossi peta ur startelvan? I dagsläget står det endast mellan två spelare. David Villa och just Pedro. Den ene köptes för 40 miljoner euro och den andre är – även om det inte stämmer ursprungligen – en egen produkt som slagit igenom. Om jag vore i Peps skor hade Villa fått nöta bänk. Kan inte vara lätt att ta ett sådant beslut.

Det bästa vore om Barcelona struntade i Rossi – vilket är dagens uppgifter från pressen – och gick vidare. Laget har redan en fungerande trio där uppe och behöver ingen förstärkning. Det är snarare på andra platser som Sandro Rosell måste förstärka. Eller så köper han i stället Alexis Sánchez för 35-40 miljoner euro.

Vi har sett det förr i Spanien.

Sommaren är officiellt här i och med morgondagen. Då är det äntligen den 1 juni och då ligger en semester och avkoppling till hands. Eftersom ligan är avslutad lär det inte bli lika frenetiskt bloggande om den spanska ligan som vanligt här på Nyheter24. Barcelona vann ligan. Real Madrid vann cupen. Barcelona vann Champions League. Finito.

Däremot kommer jag uppdatera bloggen med intressanta rykten och övergångar med jämna mellanrum.

Vad ska jag göra under denna sommar? Förutom vila och semester, är det först och främst min bok (om den spanska ligafotbollen som släpps till höst eller vinter) som jag kommer att arbeta med. Kapitel ska fyllas, intervjuer skall göras och möten skall ordnas med bokförlaget. Med andra ord kommer jag vara fullt sysselsatt med min – förhoppningsvis fantastiska – kreation. Varning för ironi.

Men i dag kan jag åtminstone bjuda er på sommarens sega transferhistoria. Vart spelar Kun Agüero efter sommaren? Spelaren vill själv lämna Atlético de Madrid men klubben vill inte sälja honom. Häromdagen läste jag två fantastiska artiklar på både AS och MARCA som handlade om argentinaren.

Kun vill nämligen lämna Atlético Madrid och skiter i vad ledningen tycker. Ledningen – med Enrique Cerezo i spetsen – skiter i sin tur vad spelaren vill och förväntar sig att han stannar kvar. I dag går Miguel Ángel Gíl ut med datumet den 15 juni. Då ska nämligen allt vara klart. Om det är en övergång eller ett fortsatt samarbete framgår inte.

Atlético i ett nötskal. Minst sagt.

Inför matchen hade jag stora förväntningar på båda lagen. Redan i förmiddags publicerade jag ett inlägg om hur trovärdigt det var med britter som skulle dansa hela natten med ett par promille alkohol i blodet. Nu lär många britter göra det ändå men mest för att bedöva smärtan.

Varför var det Barcelona och inte United som tog hem pokalen? Barcelona kom till matchen med samma taktiska upplägg och samma formation (minus Carles Puyol). Laget kan bara spela på ett sätt och det var exakt samma vanliga Barcelona som vi fick skåda i kväll.

Den stora segern tog Barcelona på mittfältet. Manchester United bjöd inte upp till någon kamp och lät spelare som Xavi samt Leo Messi komma fri gång på gång. Nej, den här matchen var en enorm besvikelse sett ur ett Unitedperspektiv. Spelarna hade definitivt inga cojones mot Barcelona.

Barcelona vågade spela ut sitt register och vågade göra saker på plan som United spelarna knappt skulle klara av. En spelare som Pedro fortsätter att smeka nätet på ett fantastiskt iskallt sätt varje gång han löper in i straffområdet. Uniteds mittfält klarade inte av att hålla pressen och runt matchminut 65-67 var laget helt tröttkört. Inte en enda jäkel på plan orkade jogga ikapp en Barcelonaspelare. Inte en enda.

Till slut kunde även David Villa slå in det förlösande 3-1-målet. Finns det något att hämta från Uniteds insats?

Tja, Wayne Rooneys väggspel med Ryan Giggs samt skottet – vilket var det enda vettiga walesaren lyckades med under hela matchen – satt bra bakom Victor Valdés. Men förutom kvitteringen och de första tio minuterna hade inte United en chans. Inte en jävla chans mot Barcelona!

Barcelona lirade runt, hittade djupledsbollar och straffade United på ett sätt som inget annat lag gjort i Premier League under denna säsong. När Sir Alex Ferguson sitter med benen i kors vid ställningen 3-1 så vet man att det är kört. United kom in med fel attityd och lyckades inte resa sig. Fallet var för stort.

Stort grattis till alla Barcelonafans och spelare. Ett riktigt stort grattis till Pep Guardiola. Katalanen har nu tagit sitt andra guld som tränare i Champions League. Riktigt stort att han gör det igen mot just Manchester United.

Katalanska Sport pryder första sidan med ”we are the champions”. Rätt talande för denna kväll. I kväll är Barcelona mästare igen.

”Vi är ute efter att skriva historia”, säger Victor Valdés på en av många obligatoriska presskonferenser inför La Gran Final. Och visst är han ute på rätt spår den gode Valdés. Barcelona vill vinna sitt andra guld på 3 år och även besegra Manchester United. Igen. Kan de göra det?

Kan Pep Guardiola lyfta laget ännu en gång mot just Manchester United? Vi kommer strax till det. Först och främst måste jag kommentera hur Pep – med hjälp av en viss holländare – fått den spanska pressen att  främst fokusera på hans eventuella avgång i stället för den stora finalen.

Johan Cruyff startade det hela med kommentaren; ”jag blir inte förvånad om Guardiola lämnar klubben oavsett resultatet på lördag”. Nu spekulerar spansk press att Pep inte har något mer att ge detta gäng. Att han faktiskt kommer lämna denna klubb efter denna final. Att han kanske drar till Italien och möjligtvis en klubb som Inter.

Fel. Pep kommer inte att lämna Barcelona och jag kan helt ärligt inte förstå folk som tror på det. Pep har trots allt ett kontrakt med klubben som sträcker sig till nästa säsong. Den säsongen blir hans s i s t a. Vi ska inte glömma att Cruyff är inte så dum som han – bitvis – ser ut att vara. Även han har en agenda och genom sitt citat har han lyckats få bort fokus från Barcelonaspelarna.

Kommer Barcelona att besegra United igen? Nej, det kommer inte att gå den här gången. Jag kan inte se hur Sir Alex Ferguson förlorar två raka finaler mot samma (med några undantag) gäng. Men framför allt, och kanske det viktigaste, är United ett mycket starkare lag i dag jämfört med 2009. Visst, laget kanske inte har samma magiska sambalir i och med försäljningarna av Carlos Tévez och Cristiano Ronaldo.

Däremot har United i dag en viss Wayne Rooney som utvecklats rejält sedan finalen i Rom. United har vassa yttrar som kan skaka om de defensivt svaga ytterbackarna i Barcelona. Och det kanske viktigaste. United har en stor taktiskt förmåga, kanske den största bland alla fotbollslag i Europa.

Laget kan spela som Barcelona (4-3-3) och samtidigt spela med en 4-5-1 eller 4-4-2-uppställning. Jag vill påstå att inget lag i världen kan anpassa sig – i princip som en maskin – till taktiska förändringar som United. Och definitivt inte Barcelona.

Barcelona kan bara spela på ett sätt och när det inte fungerar faller laget. Titta på reprisen mot Inter från fjolåret och du förstår vad jag menar. Titta på i princip alla deras förluster sedan Pep tog över och du anar vad jag syftar på. Laget har inte något som kallas för plan B. Eller, kan vi räkna Gerard Piqués positionsbyte från mittback till anfallare som plan B?

Pep har länge kritiserats för avsaknaden av en plan, med all rätt. När lagen möttes i Rom behövde han dock inte plocka fram en plan B eftersom maskineriet inte fungerade hos United. Barcelona riktade in sig på Cristiano Ronaldo och när han inte kunde göra något föll mycket av Uniteds spel. I kväll är det annorlunda.

I kväll vinner Manchester United. I kväll avgör Chicharito. I kväll stannar Pep kvar hos sitt Barcelona.

”Skit på en pinne”, är det – numera – ökända citaten från Jorge Valdanos sida. Valdano beskrev för några år sedan matchen, med denna mening, mellan Chelsea och Liverpool. Argentinaren var allt annat än nöjd. Han var till och med förbannad.

Ett par år senare stod han ändå där med den man (José Mourinho) som han hade kritiserat tillsammans med en massa journalister. Alla journalister hade en fråga i bakhuvudet; hur känns det att få äta upp dina ord señor Valdano? För det var nämligen så det kändes, den varma sommardagen för snart ett år sedan.

När Manuel Pellegrini – som för övrigt fick jobbet tack vare just Valdano – fick sparken hade MARCA och AS redan bestämt sig för att Mourinho skulle bli hans ersättare. När Florentino Pérez fick en fråga av Madridpressen om Pellegrinis eventuella avsked svarade han med en bitter ton; ”fråga Valdano, det är hans tränare”.

Valdano tystades ner och fick se sig besegrad. Hans idealtränare fick sparken och in kom portugisen som han bara några år innan hade gjort narr av. Mourinho var inte Real Madrid i Valdanos ögon. Men han var tvungen att tiga. Igen.

Under säsongen har det länge gått rykten om en fejd mellan Valdano och Mourinho. I går fick Valdano gå och min fråga till er är om ni är förvånade? Helt ärligt är ni verkligen det?

Mourinhos krav när han kom till huvudstaden var enligt den spansk pressen att inga ”mellanhänder” skulle existera. Men Pérez backade inte undan utan lät Valdano sitta kvar på sin post. När Valdano kunde få för sig att kritisera laget för en insats svarade portugisen att han behövde ”mer stöd från ledningen”. Ett tag ryktades det om att Valdano inte längre fick komma ner till omklädningsrummet.

Själv är jag faktiskt inte förvånad över denna spricka. Valdano tog det första steget för några år sedan med sina kommentarer angående matchen mellan Chelsea och Liverpool. För att inte tala om vilket stort ego Mourinho har samt personlighet. En tränare som kräver all makt och som inte kan se sig bli kritiserad av ”män klädda i kostymer”. Han lämnade Chelsea för att Roman Abramovich ville visa honom att han minsann var presidenten. Mourinho vill styra allt men fick inte.

I Real Madrid kommer han nu i princip få all makt kring det sportsliga. Dels för att Valdano är borta men även för att Real Madrid ska bli mer som en ”engelsk klubb”, enligt presidenten. Innebär förstås att tränaren ska bli mer som en manager och ha mer makt även gällande övergångsfrågor samt annat.

Sammanfattning? Mourinho har nu fått hela kakan för sig själv. Precis som han ville.

Att han måste flytta! Diego Maradonas favoritspelare och svärson, Kun Agüero, ville redan förra sommaren lämna huvudstaden. Men i stället för en flytt bort från Atlético de Madrid signerade han på ett nytt kontrakt med klubben. Varför signerade han ett nytt kontrakt om han ändå tänkte dra ett år senare?

Att han stannade kvar beror främst på två orsaker. Förra sommaren öppnade presidenten, Enrique Cerezo, sin plånbok och införskaffade ett par riktigt bra spelare till laget. In kom Tiago, Diego Godín, Filipe Luis samt Francisco Merída från Arsenal. Med andra ord ett hyfsat gäng på pappret och då har jag inte nämnt alla.

Nu – nästan ett år senare – vet vi att Atlético de Madrid inte lyckats nå de satta målen. Laget slutade på en bitter sjundeplats i tabellen och missar därmed spel ute i  Champions League. Tränaren Quique Sánchez Flores har haft enorma svårigheter med att bibehålla ett lugn (konflikterna med bl.a. Diego Forlán) i laget och framför allt en jämn nivå i spelet.

Kun? Han gjorde faktiskt en riktigt bra säsong och prickade in totalt 20 baljor i ligan. En bra utveckling jämfört med hans förra säsong (2009/10) som slutade på 12 ligamål.

De bittra resultaten är förstås en förklaring som jag nu angivit till hans flyttdrömmar. En person som Maradona har även ett flertal gånger påpekat det i pressen att Agüero måste flytta för att utvecklas. Han kan inte göra mer underverk i Atlético och det är nog nu som argentinaren själv börjat inse samma sak. Han har redan vunnit titlar i klubben och behöver röra på sig.

Vad är då den andra anledningen till en flytt? Förra sommaren – vill jag hävda – stannade han kvar för att truppen förstärktes och såg intressant ut på förhand. Men det var förstås inte hela sanningen. När han i går lämnade sin ”avskedsansökan” såg han till att det inte fanns några som helst frågetecken.

”Då lovade klubben mig att de inte skulle hindra mig vid en eventuell försäljning under juni 2011. Därför, uppmärksammad om avtalet och med min orubbliga syn på beslutet, så har jag bett klubben att lyssna, utan några villkor, på buden som kan komma från olika klubbar”.

Då lovade klubben mig att de inte skulle hindra mig, skriver han. Innebär naturligtvis att Cerezo förstod att Kun ville bort sommaren 2010 samt att argentinaren – trots allt – kanske inte brydde sig om vad laget köpte in. Med löftet en-säsong-till-sen-får-du-göra-som-du-vill, fick Cerezo honom kvar på Vicente Calderón.

Personligen är jag riktigt glad att han äntligen förstått hur viktig en flytt är för hans karriär. Kun är en spelare som ska spela i Champions League och inte titta på spektaklet via tvrutan. Om det blir Real Madrid eller inte är dock en annan fråga som jag tror stannar vid enbart en fråga. En flytt till Manchester United eller varför inte Inter kan komma att bli mer aktuell.

Måste även avsluta med hur Atlético de Madrid kan komma att slitas i stycken under denna sommar. Inom tre månader kan spelare som Diego Forlán, David de Gea och Kun Agüero lämna klubben. Atlético på dekis till nästa säsong? Ja, jag tror faktiskt det.