3905
reaktioner idag

Motvals-KD

KD jobbar på bred front i dag. Göran Hägglund återfinns på debattplats i både Svenskan och Expressen och Emma Henriksson skriver på SVT-debatt.

Återstår att se om de lyckas påverka det slutgiltiga resultatet något. Sannolikheten är nog liten eftersom oppositionen med största sannolikhet kommer rösta för ett förslag om assisterad befruktning för ensamstående. Men skam den som ger sig.

För mina tankar i frågan, se gårdagens inlägg.

Bloggar: Under tallen.

KD:s svängning

2007 års utredning om steriliseringskravet vid könsbyte “ansåg det vara rimligt att kräva att en person som har kvinnlig könstillhörighet inte har manliga könskörtlar och tvärtom. Utredningen pekade också på att detta är vad de flesta transsexuella vill när de genomgår den könskorrigerande behandlingen.” (citat från nedanstående länkad artikel)

Tidigare har KD varit enda parti i alliansen som ansett att ovanstående är en rimlig utgångspunkt i denna svåra fråga. I dag meddelar man dock via DN-debatt att man svänger i frågan.

Det är oklart vad som egentligen har hänt eller förändrats i frågan. Troligtvis har man gjort bedömningen att man inte orkar stå för sin tidigare ståndpunkt och att man förlorar mer på att hålla fast vid den än att byta. Jag är inte så säker på att det stämmer. I alla fall inte internt i KD.

För egen del anser jag att en logisk slutsats av ett könsbyte också innefattar ett avlägsnande av ens tidigare köns könskörtlar. Åsikterna i frågan är dock många. Jag rekommenderar er därför att läsa David Eberhards försök till problematisering av frågan.

Jag kanske inte håller med om precis allt han skriver men Eberhard sätter i alla fall fingret på ett antal komplicerade omständigheter när det gäller könsbyten, och han gör det utifrån sin roll som psykiatriker och utifrån vad som är medicinsk motiverat. Och därmed också utifrån vad som kan och bör vara det offentliga samhällets inställning till den medicinska åtgärd som könsbyte ändå anses vara.

Nyheter: SvD, SR, D, GP.

Vägen framåt för KD

Nu är helgens drabbning inom KD avslutad för den här gången. Sist kvar i krutröken står Göran Hägglund som med 198 röster mot 88 vann över Mats Odell. En tydlig men inte överväldigande seger. Räknat i procent så blir det ungefär 70-30.

Det torde dock stå klart att partiet verkligen vill ha Hägglund som partiledare, oavsett hur det lät innan helgen. Det faktum att Ebba Busch inte var långt ifrån att vinna över Maria Larsson i kampen om förste vice ordförandeposten tycker jag dessutom pekar på att det som vid första anblick framstår som motstridiga viljor faktiskt kan enas inom partiet.

Hägglund kommer nu behöva lyssna på sitt parti i större utsträckning samt bli mer tydlig och stringent i sina uttalanden. Att slänga ut Bengt Germundsson ur partiets verkställande utskott var dock inte ett uttryck av en inlyssnande inställning men vi får se vad det leder till i förlängningen.

Hur som helst så verkar både Hägglund och Odell ense om att gå framåt tillsammans och lägga gammalt groll bakom sig. Något som Kristdemokraterna verkligen behöver.

Jag tillhör dem som anser att Kristdemokraterna behövs i svensk politik och det vore förödande om partiet skulle falla sönder i inre konvulsioner.

Så nu är det upp till bevis, både för Hägglund och alla de som stod bakom Odell. Jag hoppas att ni kan samsas och gå framåt tillsammans som ett parti. Svensk politik behöver det, och alliansen behöver det.

Nyheter: DN, DN, DN, DN, GP, GP, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Bloggar: Utbult, Mikael Andersson.

Hägglunds framtid på spel

Efter ett par veckor av tämligen ensidig rapportering om Socialdemokraternas inre och yttre förehavanden så kommer nu pressens intresse att riktas Kristdemokraternas Riksting.

Göran Hägglunds partiordförandeskap är utmanat av Mats Odell och vägen hit har kantats av starka känslor och tyvärr även av mindre smickrande påhopp.

Partiets olika falanger vill olika saker och Hägglunds utmanare står egentligen för olika linjer men de samsas ändå i kravet på partiledarens avgång.

En möjligt enande kraft dök dock upp i går, i form av Alf Svensson på DN-debatt. I en redogörelse för Europas kristdemokratiska arv manade han till enhet och tydlighet.

Jag har skrivit om KD:s inre liv tidigare (t.ex. här och här) och jag förstår fortfarande inte dem som vill byta ut Hägglund. Oavsett hans emellanåt svajiga linje så går det inte att komma ifrån att han är omtyckt och uppskattad långt utanför det egna partiet.

Hans antagonister borde därför försöka förändra partiet internt och hjälpa sin partiordförande på traven i stället för att försöka avsätta honom. Jag tror nämligen att det är fullt möjligt att ena partiets olika falanger och göra om det till en tydlig politik som Hägglund kan föra fram.

För det behövs dock stöd. I morgondagens omröstning måste därför Hägglund få ett starkt mandat så att han slipper lämna helgen bakom sig med ett skadeskjutet ledarskap. Det vore förödande och troligtvis något som kan sänka honom på sikt.

Min förhoppning är därför att partiets funktionärer nu åker till Rikstinget med Alf Svenssons förmanade ord (om enhet och att sätta partiet först) i bakhuvudet. Det behöver både Hägglund och hans parti. Och i förlängningen även Alliansen.

Nyheter: DN, DN, DN, D, DB, GP, HD, SvD, SyD, VI, SR.

Bloggar: Böhlmark, Schlaug.