Takes one to know one, antar jag.
Eftersom Carina själv arbetat på Aftonbladet i många år så känner hon nog väl igen avsikterna som ligger bakom ett mail som det här.
”Hur stor besvikelse är 867 000 tittare?”
Enligt Catarina, ingen besvikelse alls, ett resonemang hon förklarar i sin text så här:
Katastrofen är ett faktum innan journalisten ens hunnit avsluta mejlet.
Jag minns morgonmötena mellan hungrig chef och hungrig reporter. Sättet man pratade på. ”Ett tittarras för Carina, det skulle folk klicka på. Det gör vi.”I ett sånt läge spelar andra fakta ingen roll. Som att hösten alltid har lägre tittning än våren, och jag hittills bara sänt på våren.
Som att Skavlan hade lägre tittarsiffror varje höst, för det är bara så det är.
Som att vi är ute ur en pandemi, och *alla* teveprogram har minskat.
Eller som att det spelar en gigantisk roll vad du har för program innan dig, om folk tenderar att sitta kvar.
Mitt program har alltid gått in efter På Spåret eller Bäst i Test, som båda ligger på 1,7-2 miljoner tittare.
Nu ligger vi efter En mot Sverige, som har 800.000.Att vi då har 924.000 tittare – alltså en ökning – är en succé. Det är extremt ovanligt att man ökar från kl 20 till kl 21. Men det gjorde vi. Tack vare våra fantastiska tittare. Vi var det mest sedda nöjesprogrammet i Sverige i fredags. Före alla andra program på alla kanaler. Men det låter ju inte lika bra som ”tittarraset”. // Caria Bergfeldt
Hon svettas alltså inte nämntvärt över höstens siffror och är snarare nöjd med dem med tanke på omständigheterna.
Än så länge har jag inte sett hennes och Biancas sifror ställas mot varandra, men det är nog bara en tidsfråga – trots att de uppenbart är två olika typer av program.
Eller vad tror ni?
