Kvällens plan har gått i kras. Två av de hem som poliserna Johann Danielsson och Emma Höppner har tänkt besöka måste strykas. Det ena eftersom mannen i förhållandet anhölls kvällen innan, misstänkt för grovt våld mot närstående.
Det andra paret kan de inte knacka på hos eftersom en förundersökningsledare flaggat för att polisbesök före helg ökar risken för att kvinnan i fråga råkar illa ut. Det är fredag eftermiddag, och fastän Emma Höppner har en “riktigt dålig känsla” och oroar sig för att våldet mannen kan utöva riskerar att bli dödligt så måste hon ha is i magen.
Johann Danielsson och Emma Höppner jobbar med vad som kan beskrivas som ett systemskifte. De försöker förebygga grovt våld i nära relationer genom att besöka hem där våld tros utövas. Genom att knacka på och prata med både utövaren – nästan alltid en man, och den utsatta – nästan alltid en kvinna, försöker de utmana bilden av relationsvåld som en privat familjeangelägenhet.
— De ska veta att polisen håller koll på dem, säger Johann Danielsson, som också är samordnare för enheten för särskilt utsatta brottsoffer, i polisområde Stockholm City.
Dålig magkänsla
Eftersom arbetsmetoderna är relativt nya finns det inga handfasta riktlinjer för hur de ska jobba. Mycket handlar om magkänslan och metoder som arbetats fram under det senaste året.
Efter att ha pratat ihop sig i några minuter om vilka hem som ska prioriteras under passet sätter sig de civilklädda poliserna i bilen för att åka på jobbpassets första besök. Färden går till en adress i ett finare område i Stockholms innerstad. I det här förhållandet finns flera faktorer som enligt utredningar har visat sig öka risken för dödligt våld, förklarar de på vägen. Kontrollerande beteende, missbruksproblematik, förekomst av strypvåld. Mannen tros dessutom ha tillgång till vapen och kvinnan har uttryckt rädsla för sitt liv.
Det är långt ifrån första gången som poliser är på plats i lägenheten. Det är tidig eftermiddag och mannen är berusad när de knackar på. Båda är i pensionsåldern, kvinnan har redan slutat jobba medan mannen väntas göra det snart. Det bedöms öka risken för tilltagande våld.
Efter 45 minuter kommer de ut till bilen igen.
— Det känns fel att beskriva besöket som bra, säger Emma Höppner.
Hon har fortfarande en dålig känsla. Kvinnan vill inte berätta om allt mannen utsätter henne för, efter en 40 år lång relation har normaliseringsprocessen gått långt och poliserna har inte tillräckliga bevis för att lagföra mannen utan hennes medverkan. Men förhoppningsvis såddes ett frö, säger Höppner.
— Jag fick ändå känslan av att den här våldsutövaren på något sätt förstår varför vi är där. Och att vi inte accepterar det han gör.
Toppen av isberget
Det är vanligt polisiärt arbete som gör att poliserna får nys om de våldsamma männen. Förr kunde larm om lägenhetsbråk och anonyma tips från grannar och anhöriga resultera i enskilda besök. Nu finns möjlighet till att följa upp och bygga relationer för att öka chanserna till antingen förändring, eller lagföring.
Fredagskvällen fortsätter med fler besök. En kvinna som varit svår att nå öppnar sig plötsligt och berättar att hennes våldsamma pojkvän nyligen lämnat henne för en annan kvinna, som nu är höggravid. Poliserna behöver rikta insatserna ditåt, varnar ex-flickvännen.
I ytterligare ett hem där en vuxen son tidigare hotat sin mamma med kniv misstänker poliserna psykisk ohälsa hos bägge parter och tänker att det är bäst att larma socialen. I vissa trapphus där en direkt konfrontation bedöms öka risken för mer våld väljer Johann Danielson och Emma Höppner att knacka på hos grannarna i stället, för att påminna dem om vikten att slå larm när de hör bråk och dunsar.
Listan över adresser där våld misstänks utövas är lång. Samtidigt vet de att mörkertalet är enormt. Polisen som myndighet har på senare år fått upp ögonen för hur pass allvarligt, och omfattande, våld i nära relation är. Men det behöver ändå prioriteras ännu mer än det görs i dag, säger Danielsson.
— Det hamnar fortfarande i skymundan för alla gängskjutningar. Men kolla hur många som mördas, i snitt 15 kvinnor per år. Det är jätteallvarligt.
Spanar vid kvinnans jobb
Ibland ägnas ett arbetsskift åt att spana efter en misstänkt våldsutsatt kvinna, där mannen är så pass kontrollerande att hon inte går att nå på andra sätt. Genom att parkera utanför hennes jobb och snabbt springa fram för att sträcka fram en hand under det korta avståndet mellan arbetet och hemmet hoppas de kunna erbjuda henne hjälp.
Än så länge är enheten i Stockholms innerstad relativt ensam med att arbeta så pass uppsökande och förebyggande. Men det har också skett förändringar på nationell nivå.
I det rikstäckande projektet “Operation Beta” har en kriminolog sammanställt en lista på hundratals män som riskerar att utgöra en fara för sina närstående. I flera regioner landet över har polisen börjat knacka på hos dem, för att likt Stockholmspolisen visa att myndighetssverige håller koll på vad de gör.
Det är ett svårjobbat område. Något större resultat har inte gått att mäta än, satsningen i lokalpolisområdet Stockholm City har bara pågått i några månader. Men nyligen fick Emma Höppner ett telefonsamtal från en kvinna som äntligen lämnat sin våldsamma man, efter flera års fysisk och psykisk misshandel.
— Då är det ju någonting som funkar med det vi gör, säger hon.
.jpg)
