Det var i förra veckan som Sis, Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem, kom med ny statistik som visar att såväl antalet rymningar från hemmen som våld mot personal och mellan ungdomar har minskat under årets första sex månader.
Barnrättsorganisationen Barnrättsbyrån, som verkar för att barn och unga ska få rätt hjälp av samhället, reagerar starkt på Sis nya siffror.
— Vi vill nyansera bilden, säger generalsekreterare Elin Wernquist.
”Rekordhöga nivåer”
Statistik för antalet så kallade avskiljningar och ”ej fullföljda avskiljningar” presenterades inte, de siffrorna finns i ett annat dokumentationssystem.
Med avskiljning menas att personal stänger in barn i en isoleringscell om barnet har ett ”pågående våldsamt beteende”. Eftersom barn med sådant beteende i regel inte frivilligt kommer att gå till isoleringscellen innebär det ett fysiskt ingripande. Personalen använder olika former av ”smärtpåförande grepptekniker”.
Under 2024 genomfördes 1 705 avskiljningar och ”ej fullföljda avskiljningar”, enligt Barnrättsbyråns studie som utgår från Sis dokumentation.
— Våldet mot barn från personal genom avskiljningar har ökat under de senaste åren och 2024 var det rekordhöga nivåer. Det är anmärkningsvärt att Sis inte lyfter det i sin rapportering, säger Wernquist.
— Det kan finnas lägen när man behöver göra fysiska ingripanden, när det är fara för liv. Men enligt vår studie görs en väldigt stor del av ingripandena vid tillfällen när det enligt lag inte är försvarligt. Man använder ingripandena i vardagliga situationer, som uppfostringsmetod.
Farliga situationer
I en skriftlig kommentar till TT säger Sis ungdomsvårdsdirektör Birgitta Dahlberg att avskiljning är en lagreglerad tvångsåtgärd som bara får användas när inget annat fungerar och när det är absolut nödvändigt, och att avskiljning är ett överklagbart myndighetsbeslut.
”Vi arbetar aktivt med andra metoder för att förebygga konflikter och skapa trygghet, såsom samtal, konflikthantering och stödjande insatser. Att personalen ingriper i farliga situationer är en del av vårt uppdrag och innebär inte nödvändigtvis att miljön är otrygg – tvärtom syftar det till att skapa trygghet för alla”.
