Klimatet: "Bisarra konsekvenser" på Svalbard
Vid världens ände förändras allt. På Svalbard går den globala uppvärmningen snabbare än någon annanstans. Det får bisarra konsekvenser, säger Kim Holmén från Norsk Polarinstitutt.
Svalbard ligger i Norra ishavet, ungefär halvvägs mellan Norge och Nordpolen. Här sägs det finnas fler isbjörnar än människor.
Omkring 2 400 personer bor i Longyearbyen på huvudön Spetsbergen, omkring 130 mil från Nordpolen.
Enligt 1920 års Svalbardstraktat tillhör ögruppen Norge. Övriga nationer som har undertecknat avtalet äger dock tillträde till öarna och kan driva näringsverksamhet där. Norsk lagstiftning gäller och förvaltningen lyder under det norska justitiedepartementet.
Men Rysslands krig i Ukraina har skapat djupa sprickor. I Barentsburg och Pyramiden, som sedan 1930-talet ägs av det statligt ägda ryska gruvbolaget Arktikugol, är 357 invånare registrerade. Det är färre än någonsin, meddelade norska SSB i maj i år.
— Såg du räven?
Sysselmesteren sänker kikaren som fångat det raska polardjuret mitt i språnget. Men i Lars Fauses blickfång finns också fjorden som på många sätt är en symbol för den snabba uppvärmning som får långtgående konsekvenser för såväl djur som natur och människor på ögruppen, halvvägs mellan Norges fastland och Nordpolen.
— Vi ser redan stora förändringar på klimatet. Och det kommer bara att bli värre, säger Fause, den norska regeringens högste representant på Svalbard, till TT:s utsända.
Att befinna sig här är att betrakta klimatförändringarnas effekter från första parkett.
Den globala uppvärmningen går runt fyra gånger snabbare i Arktis än i resten av världen. Kring Svalbard går den som snabbast – i synnerhet om vintrarna som har blivit kortare, mildare och blötare.
— Vintrarna har värmts upp i genomsnitt tio grader de senaste 30 åren. Det får bisarra konsekvenser, säger Kim Holmén, särskild rådgivare vid Norsk Polarinstitutt.
— Tänk att vi talar om 1,5 gradersmålet när det redan är tio grader varmare vintrar här.
Varmare hav
För Holmén är Isfjorden utanför Longyearbyen, världens nordligast belägna samhälle med omkring 2 400 invånare, en indikator på de skenande klimatförändringarna i Arktis. Den har ändrat karaktär, atlantifierats.
— Haven blir varmare, i stället för ishav har vi nu atlantiskt vatten som kommer in. Förr kunde man åka över fjorden med skoter på vintern, men den har inte frusit på över tolv år, säger han.
— Det varma vattnet får alla möjliga effekter, från våldsam erosion när vågor slår in mot marken som tinar till påverkan på hela ekosystem.
Högarktiska arter som fågeln alkekung förlorar terräng. Polartorsk har fått ge plats åt atlanttorsk, spetsbergsgrissla ersatts av sillgrissla och blåvalar kommer numera in i fjorden där det plötsligt finns mat.
— Var du än tittar i näringskedjan finns stora förändringar. Dessvärre går det allt fortare och blir allt mer oförsonligt. Det har ju också mänskliga aspekter, säger Holmén.
Dödligt skred
Skredskydden som byggts längs fjällsidan i Longyearbyen vittnar om hur det arktiska samhället försöker skydda sig från effekterna av det varmare och blötare klimatet. Att två människor omkom i en lavin 2015 blev en väckarklocka.
— Klimatförändringarna märks på alla nivåer, inte bara på miljön, konstaterar Holmén.
— Det blir ett ekonomiskt lidande i och med de stora investeringar som krävs för att skydda samhället från ökade skredfaror, men också mänsklig oro över huruvida det ens är tryggt att sova i sitt eget hem.
TT: Vad krävs för att bromsa utvecklingen?
— Vi måste hitta sätt att leva goda värdiga liv tillsammans utan utsläpp, eller åtminstone med mindre utsläpp. Det handlar om att finna nya tekniker, ändra vår attityd till vad som är ett gott liv och hitta lösningar tillsammans.
Fasar ut kol
Det kan tyckas lite ironiskt att ett så pass sårbart samhälle som Longyearbyen är byggt på kol – den smutsigaste energikällan av dem alla och klimatförändringarnas enfant terrible.
Men det ska det bli ändring på.
Kolkraftverket ska fasas ut och ersättas med grönare alternativ. Och den sista norska kolgruvan på Svalbard ska stänga – även om den fick ett par års respit på grund av den ökade efterfrågan på kol i Ukrainakrigets spår.
— I framtiden ska sol, vind och bergvärme bli de viktigaste energikällorna. Så förhoppningsvis blir framtiden grönare, säger Lars Fause.
Nya regler
Sedan koldammet lagt sig har turismen blivit en viktig inkomstkälla för Svalbard, som lockar med norrsken, orörda vidder och häpnadsväckande natur. Problemet är att de tiotusentals besökare som varje år reser dit med flyg eller kryssningsfartyg bidrar till naturförstöring och planetvärmande utsläpp.
I framtiden kan turisternas möjlighet att röra sig på Svalbard bli föremål för skärpta regler, enligt ett förslag som regeringen ska ta ställning till i höst.
— Förslaget inskränker bland annat möjligheterna att gå i land hur man vill från stora turistfartyg, det kommer att finnas särskilt anvisade platser. Det ska begränsa slitaget på naturen och minska förstörelsen, säger Fause.
