Årets fotbolls-VM är unikt på flera sätt. Det är rekordstort med 48 lag, spelas i tre länder med enorma avstånd mellan värdstäderna, och sker i en kontext där ett av värdländerna under våren inlett ett krig mot ett av de deltagande länderna.
Jules Boykoff är statsvetarprofessor vid Pacific University i Oregon, har skrivit en bok om årets VM och spelade själv i USA:s U23-landslag 1990.
— Det är många saker som står ut i årets VM, konstaterar han.
Här är några exempel:
Värmerisken. Den globala uppvärmningen har ökat med 0,7 grader sedan fotbolls-VM senast anordnades i Nordamerika 1994.
— Vi lever i en tidsperiod med klimatförändringar och många matcher kommer att spelas ute i hettan, så det betyder att säkerheten för spelare, fans och domare hotas, säger Boykoff.
Våld. Mexiko har tiotusentals mord varje år, 2017–2020 dödades en journalist i veckan. USA är också plågat av vapenvåld.
— Jag vill inte låta som en alarmist, men i USA finns en hög nivå av strukturellt våld. Det har i princip varit en masskjutning varje dag under 2026.
Politisk oro. USA är ett polariserat land som skakats av omfattande protester och upplopp. Migrationspolisen ICE driver igenom Trumpregeringens vallöfte att frihetsberöva och deportera migranter som saknar tillstånd att vistas i USA och anklagas för godtyckliga gripanden och övervåld. Det har i sin tur lett till omfattande protester. Inför VM har ICE potentiella närvaro lett till strejkhot från arenaarbetare och oro hos migranter.
— Det finns en oro att besökare från platser som Latinamerika, Afrika och Asien kan drabbas av ICE också, men vi har haft ett antal vita från ställen som Tyskland och Kanada som frihetsberövats också, säger Boykoff.
Skyhöga priser. Vissa biljetter kostar tiotusentals kronor och tågbiljetter mellan New York och New Jersey är sju gånger dyrare än normalt. Parkering vid arenan i Dallas för semifinalen kostar mer än 1 600 kronor.
— De här höga priserna dämpar verkligen glädjen. Fifa är en girighetsmaskin – den här "dynamiska prissättningen" låter bra men är egentligen ett sätt att få ut högsta möjliga pris ur den betalande publiken.
Krigförande länder gör upp. För första gången i VM:s historia finns en värdnation (USA) som är i krig mot ett deltagarland (Iran). Iran spelar dessutom sina tre gruppspelsmatcher i USA, dit laget ska flyga in och ut från sin bas i Mexiko. Länderna kan dessutom mötas i en sextondelsfinal, eller senare i slutspelet.
Enorma avstånd. Mellan Vancouver i västra Kanada och Guadalajara i Mexiko är det 4 400 kilometer, och lika långt är det mellan Los Angeles och New Jersey. För lag och supportrar kommer det vara ett komplext och utsläppskrävande mästerskap.
— USA har tyvärr inget bra tågnät, så folk kommer att tvingas flyga för att hinna ta sig till nästa match, säger Boykoff.
Vilka får komma? Den somaliske fotbollsdomaren Omar Artan skulle bli den första från sitt land att döma ett VM, men nekades inresa på flygplatsen i Miami. Fans från Haiti, Iran, Senegal och Elfenbenskusten har svårt att få visum, och delar av iranska staben har nekats.
Jules Boykoff beskriver att årets VM plågas av en paradox – att det är det mest inkluderande sett till antalet länder – där Kap Verde, Curacao, Jordanien och Uzbekistan deltar för första gången.
— Å andra sidan är det inte alls inkluderande till följd av president Donald Trumps politik. Vissa länder får inte ens skicka sina fans.
