Låsningen är fortfarande total, vad gäller Wikileaks-grundaren Julian Assanges utlämning till Sverige. Britterna har gått med på att lämna ut honom, i enlighet med den europeiska arresteringsordern. Ecuador har beviljat honom politisk asyl – och sedan dess sitter han på landets ambassad i London, utan att kunna lämna byggnaden.

Assange fruktar att Sverige kommer att utlämna honom vidare till USA om han sänds hit. Och han kan ha goda skäl att frukta USA, efter att ha avslöjat rätt mycket som amerikanarna helst skulle vilja hålla hemligt.

Man kan i och för sig tycka att risken för att bli skickad till USA är minst lika stor i Storbritannien, kanske till och med större. Men låt oss fokusera på Sverige. Här är rättsfallet mot Assange fortfarande ett infekterat sår.

Den svenska regeringen hävdar att den varken kan eller får utfärda några garantier mot vidare utlämning. Skälet är att politiker inte får lägga sig i och styra rättsfall. Vilket är en utomordentligt klok princip.

Frågan är dock om denna princip är relevant i just det här fallet. Uppgifter har nämligen krupit fram om att den amerikanska staten, eller i vart fall USA:s militär, betraktar Julian Assange som “statens fiende”. Och om han stämplas som fientlig kombatant (om än bara med det fria ordet som vapen) – då är det rätt uppenbart att han riskerar att utsättas för tortyr och möjligen även kan hotas med dödsstraff om han utlämnas till USA.

Eftersom Sverige har förbundit sig att inte sända människor till länder där de riskerar tortyr eller dödsstraff – så finns det alltså en helt korrekt juridisk möjlighet för Sverige att utfärda en garanti mot utlämning i detta fall.

Vad är det då som hindrar att det sker?

En möjlighet skulle kunna vara att Sverige faktiskt vill sända Assange till USA. Men det känns inte speciellt troligt. Dessutom skulle den då bryta mot de internationella konventioner som nämns ovan. Man kan dessutom vara rätt säker på att regeringen förstår vilken helvetes cirkus den skulle sätta igång om den ens övervägde att sätta Assange på ett CIA-plan på Bromma.

Betydligt troligare är att det handlar om prestige. Statsminister Reinfeldt har haft ett ordkrig med Assange via media om det svenska rättsväsendets tillförlitlighet. Och Reinfeldt kan vara en riktig tjurskalle. För honom är Assange en fiende. Det lutar alltså åt att problemet ligger i statsministerns och regeringens mindset.

Om Reinfeldt vill visa sig vara den statsman han så intensivt försöker framställa sig själv som – då borde han kasta prestigen, svälja förtreten och utfärda den ovan nämnda garantin mot utlämning till USA.

Men som alla som studerat Fredrik Reinfeldt närmare vet, så kommer det knappast att hända. Det förändrar dock inte det faktum att bollen (eller i vart fall en av denna historias alla bollar) ligger hos regeringen.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se
På Twitter kan du följa mig på @hax

Uppdatering: Bloggposten finns även på engelska, hos Falkvinge.