Igår hängde jag ett bra tag inne på Apoteket då min Lilla Snöboll behövde smärtstillande eftersom tant Veterinären varit och karvat i henne.

Jag passade i vanlig ordning på att sniffa på alla nya produkter – bland annat Penny och Philippa Parneviks samarbete med Apoliva – och ett inlägg om det kommer om några timmar.

Men…en annan sak som jag också hann med medan jag väntade var att inspektera Löwengrips nya produkter.
De bilder som tidigare visats upp har förmodligen varit animerade bilder så det var spännande att kunna fingra lite på dem på riktigt.

Min åsikt som nu följer har ingenting att göra med vad jag anser om Isabellas lögner eller sätt att behandla sina anställda utan det är min reflektion efter att ha sett produkterna live.

Jag vet inte om Löwengrip har någonting att säga till om när det kommer till produktplacering, men att hamna bredvid Apolivas snarlika produkter är ingen höjdare – särskilt inte som Apolivas produkter mer drar åt sig ögonen än vad Löwengrips gör.
Jag undrar om det slagit gänget på Löwengrip hur snarlika deras nya produkter är Apolivas?

Jag fattar helt enkelt inte hur de tänkte när de kom fram till att ändra utseende på sina produkter? Till det HÄR?
Det nya utseendet är så otroligt trist och på nära håll ser man att förpackningen inte är av någon vidare kvalité.

Titta här nedan på deras tidigare utseende och på hur produkterna såg ut i hyllan, och jämför med det nya utseendet.
I mars 2017 skrev jag ett inlägg om de tuböverdrag som Isabellas inredare satt på hennes tuber inne på gästtoan.
Förhoppningsvis kommer det likadana överdrag till alla Löwengrips nya produkter så man i alla fall slipper se dem.

Vad tycker NI?
Jag tycker katastrof!
Håller ni med mig eller finns det någon som tvärt emot tycker att detta är ett stort kliv närmare att bli nya Estee Lauder?

Igår skrev jag om Isabella Löwengrips och företaget Löwengrips framfart i mellanöstern där de lämnade ett moln av brutna avtal, obetalade fakturor och o-professionalism bakom sig när de bestämde sig för att lägga ner etableringen där borta, samtidigt som de vidhållit att de redan börjat sälja på plats i Dubai och Riyadh.

Den konsult som de anlitat för att få in varorna genom tullen och registrera dem för att få ut dem på marknaden står utan lön då Löwengrip vägrat betala hans faktura och den kvinna – Zanna – som anställdes för att lansera företaget sades upp via email efter 2 månader, trots att avtalet utlovade 18 månaders arbete.

Det här har hon nu att säga efter att ha läst mitt förra inlägg:

De hade ju också en avgift att betala till Fashion Avenue för att få tillgång till lokal, mitt visum och att få registrera produkterna. Den avgiften uteblev ju också då de lämnade vilket drabbade FA hårt, så de satte fler än mig i en jobbig sits. De hade ju också räknat med 18 månader minst.

Självklart trodde jag mer om LCC än det här. Men när jag fick träffa dem i Sverige under sensommaren och i Dubai under hösten ändrades min bild en del. Det kändes plötsligt som mycket var spel för gallerierna. Dock hade jag inte varit i branschen tidigare och hade således inte så mycket att jämföra med. Men just därför blev jag inte heller helt totat överraskad kring hur uppsägningen gick till, även om jag såklart blev väldigt besviken. Jag har fått en helt annan bild av Isabella som person efter att hon var här – inte till hennes fördel om vi säger så.//Zanna

Detta är den del av mailet som Zanna i nuläget är bekväm med att jag publicerar, och Isabella ska nog bara vara glad över att resterande innehåll än så länge inte nått dagens ljus.
Den bild som nu målas upp av henne som företagare och människa – ju fler människor jag talar med –  är allt annat än trevlig och det kan varken några upptejpade hotlappar eller presenterade pojkvänner ändra på.