Nicole Falciani är kär igen efter uppbrottet från Eric Saade

Enligt Nyheter24 så föreställer den här bilden mannen i fråga.

I maj skulle Nicole Falciani har gift sig med fästmannen Eric Saade, men bröllopet sköts upp pga coronapandemin. 
Möhippan var avklarad och en bröllopskollektion designad och klar för Bubbleroom när Saade plötsligt meddelar Nicole att han vill göra slut, snarare än invänta nästa möjlighet att få knyta hymens band.

Under sommaren har Nicole gått ”offline” ett par gånger och avslöjar nu på sin blogg att hon funnit kärleken igen.
Vem mannen är avslöjar hon däremot inte, men jag kan inte fly från den där gnagande känslan att det var viktigt för Nicole att avslöja en ny kärlek innan exfästmannen hinner göra det.
Det är en sida av sociala medier som jag alls gillar med sociala medier, att det används som ”vapen” för att trycka till olika typer av ex, lite som Paow gjorde nyligen och som även Benjamin Ingrossos ex Linnea gjorde i en intervju. (något jag inte skrev om).
Kanske känns det naturligt att göra så här om man exponerat stora delar av sitt liv på sociala medier sedan man var riktigt ung, men för mig känns det otänkbart att agera så här, men ni vet ju vad man säger…

Hell hath no fury like a woman scorned.
Fråga bara Anna Book. 😉

Var går gränsen för satir?

https://www.instagram.com/p/CECikm6JbX9/

Jag ompublicerade mitt inlägg pga ingen censur. 

Det här är lite för intressant för att släppa…
Många ansåg att Mr Cool och hans ”Kn*lla barnlåt” inte var så mycket att bråka om eftersom det uppenbarligen var satir på rap och hiphop och att den här senaste situationen med @punani_99 är satir av samma skola som absolut inte ska tas på allvar utan det som görs och sägs bör ses som den satiriska humor som det faktiskt är.
Med den logiken så borde väl då @griploovs Instagramkonto kunna skriva vad det vill eftersom det är satir. För om människor med cerebral pares inte ska bli kränkta av Punani_99s uttalanden så borde ju ingen ta Griploovs uppdateringar på allvar. Det är ju satir.
Men var drar man gränsen?

Skulle jag kunna hävda att ”Bloggbevakning” är en satirisk sida, men som är skriven av mig? Att ”Bloggbevakning” är en karaktär på samma vis som Mr Cool eller Punani_99?
Eller skulle det inte fungera eftersom jag skriver om specifika personer och Punani_99 och Mr Cool uttalar sig kränkande eller provocerande på ett mer generellt plan?
De specificerar liksom inte ett särskilt barn att k*ulla eller en identifierad människas hjärnskada att använda som ett skällsord?
Är det vad som gör deras satir okej, medan jag skriver om och ibland skojar om identifierade influencers och allt som hör dem och deras bransch till?
Griploovs gör satir på en specifik människa (om än under annat namn, men man måste väl vara elallergiker för att inte förstå vem det handlar om) men det verkar många tycka inte är okej, eller hur?

Just på en plattform som Instagram som är det betydligt svårare att som följare att inse vad som är satir eller inte.
Ibland är det enkelt, men jag, som inte kände till Punani_99 sedan tidigare förstod inte till en början att det rörde sig om satir, av flera anledningar – SR-loggan i profilbilden och att mailadressen som angavs var Nanna Olavsdotter Hallbergs jobbmail från produktionsbolaget Filt som hon även använder på Uniarts.se är två av dem.
Jag känner själv att jag, med facit i hand, drog för stora växlar på hela ”Mr-Coolhistorien” – just för att jag inte förstod att det var satir eller kände till bakgrunden till den.

Jag känner mig kluven, men ser detta som en ypperlig möjlighet för en intressant diskussion (hoppas jag) om var gränsen går för vad som kan hävdas vara satir eller en satirisk karaktär, skriven av en identifierad person? 
De allra flesta människor verkar tycka att det mesta och det flesta borde kunna stoppas in i en satirisk kategori, men bara så länge man inte är personligt berörd. Då är det över gränsen och ingenting man får skoja om!!! Annat får man skoja om, men inte det!!!!

Så hur tänker ni?
Håll en god ton, s’il vous plaît, och kom inte och hävda efteråt – när jag blockat er – att ni bara gjorde satir på ett nättroll. 😉

 

Nellie Berntsson utsatt för Alfabs snuskgubbefasoner

Saxat från ”Ponnymammans” Ulrika Fåhreaus’ blogg.

Företaget ALFAB – som återigen sponsrar Nellie Berntsson – la upp ett litet reklamklipp på Instagram som MÅNGA av er mailat mig om. 
Klippet har de nu tagit ner men Ponnymammans bild visar vad det är som upprört. Ägaren av företaget –  Erik Behrens- uttrycker sig extremt gubbsnuskigt och äckligt till Nellie Berntsson, som är en av ryttarna som sponsras av företaget.
Ponnymamman delar några skärmdumpar på kritik som inkommit på inlägget, bland annat från henne själv men även från fälttävlansryttaren Alida Säflund.
De raderades och skribenterna blockerade, precis som på ALFABs Instagramkonto, samtidigt som Nellie försvarar tilltaget med att hon och Erik Behrens är vänner och att allt är ett skämt.
Det må så vara, det ÄR kanske deras vänskapliga jargong, men passar det verkligen i en reklam som jag antar ska uppfattas som professionell?

Nellies mamma, Josephine Berntsson, försvarar alltsammans och tycker att Erik Behrens har störtskön humor.
Nu är ju Nellie myndig och får hantera snuskgubbar bäst hon vill men hennes mammas kommentar är ju….lite speciell…
Men har man, helt integritetfritt, exponerat sin dotter på alla sätt som går sedan hon var liten, så tycker man kanske att sådant här är helt i sin ordning – tusan, det tänkte jag inte på.

Exempel 1:
Klicka på länken för att läsa mer.

Exempel 2:
Detta är 2014 när Nellie är 13 år (ska fylla 14 ).