Det där med att dricka vin själv?

Egoina:

Egoina får en fråga om hur hon ställer sig till att dricka alkohol själv – dvs ”titta på Grays och dricka vin” och jag tycker att hennes inställning känns helt sund.
Kanske är det skillnaden mellan USA och Sverige där man i USA kan gå ut en vardagskväll och ta en öl till maten och ingen höjer ett ögonbryn medan i Sverige så tittas man snett på av folk som minsann aaaaaaldrig skulle kunna tänka sig att dricka alkohol mitt i veckan. Att dessa personer sedan är konstant pryttfulla från fredagkväll till söndagmorgon är en helt annan sak för det är minsann på helgen OCH i sällskap av någon annan som är minst lika full.

Jag tar gärna ett eller två glas vin någon kväll när jag sitter och skriver exempelvis men du hittar mig aldrig knökfull på Stureplan en tidig lördagsmorgon kl 03.45 efter 18 drinkar och några shots.

Har man ”alkisvarning” för att man tar ett glas vin själv men helt normativ svensk om man bara super skallen i bitar tillsammans med andra?

Kissie ska till rätten i morgon.

Kissie:

Sen känns det som att jag riskerar så himla mycket genom att dyka upp i rätten. Personen som har gjort inbrott i min bil vet troligtvis inte att det var min bil han gjorde inbrott i. Tänk om detta triggar honom och jag riskerar mitt liv? Han kan enkelt förfölja mig genom mina sociala medier ? Jag tog även upp detta när jag ringde till åklagaren men dom verkade inte ha någon förståelse för det.//Kissie

Polisen har som genom ett under fått tag i personen som gjorde inbrott i Kissies bil – normalt sett avskrivs väl sådant direkt i brist på spaningsuppslag – så hon har blivit kallad till tingsrätten i morgon och om hon inte dyker upp så får hon böter.

Jag har ingen aning om hur rättsystemet fungerar men borde det inte finnas ett alternativ – exempelvis att vittna via telefon?
Måste man ha särskilda själv för det? Att vara stor på sociala medier räcker kanske inte?

Jag hade varit vansinnig och stormat ditt och velat slå honom käften men så har jag ju inte haft någon skriva ”borgarhora” och smetat in min ytterdörr med grisblod heller.
Jag förstår att hon är rädd för att gå dit – hur kan rätten inte ta hänsyn till sådant?

Typiskt…

Elaine Eksvärd:

Jag berättar hur jag tänker och tycker till personen. Som till en viss bloggare häromdagen. Om vi skulle ses på ett event ska inte hon tro att jag ska fnissa och kindpussas med henne.//Elaine

Typsikt!
Jag som hade trott att Elaine och jag skulle ta vår vänskap från vänner till absolut bästa vänner i hela världen och ha kuddkrig och fläta varandras hår så där som på film.
Attans alltså!
Det hade varit något va?

Intressant ändå hur Elaine hela tiden vill kalla mig för en vän som ”klappar och slår” samtidigt. Hon och jag har aldrig varit vänner, har aldrig träffats och jag träffar gärna de jag kallar för mina vänner åtminstone en gång i verkliga livet men det kanske bara är jag?
Så varför jag skulle vilja fnissa och kindpussas med henne övergår mitt förstånd, fast det kanske är så hon beter sig mot kompletta främlingar på events?

Igenkänning max.

Monas Universum:

Gud, vad jag skrattade av det här inlägget!
Vi har ju som sagt en alldeles egen hormonstinn 14-åring här hemma vars hjärna ibland lever sitt eget liv, och jag var tvungen att googla på vilka förändringar hon ”ska” genomgå nu så jag slapp bli orolig över att hon drabbats av tidig demens eller liknande.
Men nä, allt är precis som det ska. =)

Jag kan inte minnas att jag någonsin var likadan men det är säkert för att hjärnan inte riktigt tände på alla cylindrar?
Ställde jag tillbaka alla tetrapack tomma i kylen eller tog den sista frukten ur en påse och lät påsen ligga kvar i kylen?
Gör jag kanske det fortfarande men har bara hittat någon att skylla på? Hehe…

Tonåren, en fascinerande tid! Minst sagt!

Att gå igenom en separation.

Blondinbella:

Jag har också valt att gå hos en psykolog själv vid sidan om vår parterapi som fortsätter efter skilsmässan. Vi vill göra allt rätt trots  att situationen är svår och då behöver man lite stöttning från utsidan. Se allt från andra vinklar och framför allt gå skilda vägar med en förståelse och respekt för varandra. Vi ska ju ha en relation livet ut.//Blondinbella

Bella skriver klokt om sitt och Odds uppbrott där det verkar som att de sätter barnen i första rummet – som det ska vara – men det är nog inte alltid så lätt att göra allting rätt även om man vill.
Man får ju inte glömma att i många fall orsakas ett uppbrott av att EN part inte vill fortsätta relationen. Hur ofta stöter man på par där båda två kommit till samma insikt? Jag säger inte att det är enkelt för den som väljer att lämna relationen, absolut inte, ett uppbrott är alltid svårt men att vara den som bli lämnad och bara behöver acceptera beslutet – kan man verkligen kräva att en sådan person är logisk och rationell mitt uppe i sin chock och sorg?
Spontant känns den här skilsmässan som Bellas beslut men det är en ren spekulation från min sida.

I den bästa av världar – ja – men livet fungerar inte riktigt så tyvärr, även man har barn.
Allt för ofta används barn som en vapen emot den andra föräldern, deras känslor går först på ett sätt som inte är okej och då är det skönt att läsa om föräldrar som sätter sina barns behov framför sig själva – både My och Bella verkar vara förebilder där.

Man så har ju vi också bara fått höra om hur det gått efter att stormen lagt sig. Jag tvivlar på att det alltid gått så lugnt till, varken i Sigtuna eller Lidingö. 
Jag vet inte varför jag egentligen skriver det här inlägget men jag tyckte att det behövdes en lite motpol till den superharmoniska skilsmässan som äger rum ute på Lidingö just nu eftersom det är okej att känna, gråta, skrika, lida och känna chock över en separation. Jag får lite intrycket av spelad värdighet i Bellas blogg där beslutet vuxit fram av att hon och Odd suttit hos en terapeut och sjungit ”kumabaya” och hållit varandras händer.

Om jag gått igenom en separation med barn och inte agerat så moget, genomtänkt och harmoniskt som Bella verkar ha gjort så skulle jag känna mig så jävla misslyckad av att läsa om hur mycket ”bättre” Power woman-Bella hanterar sin skilsmässa. Därför.

 

Har Dessie en spökskrivare?

Dessie:

Jag kan inte ens fokusera på VAD hon skriver om – jag fastnade vid ordet ”anförande” och trots att hon gör den här lilla språkliga kullerbyttan:  ”vilket bemötande man kan få stöta på när man går isär med sin partner.”  så tror jag inte en sekund på att det är Dessie som skrivit den här texten.
Man brukar behöva en chiffernyckel för att ta sig igenom vissa av hennes inlägg och så från ingenstans kommer det en text med både substans och korrekthet.
Klart man blir misstänksam.

Men vad händer på hennes blogg egentligen?
Först inlägg om mens och nu detta? Allt för att hålla igång ett kommentarsfält utan att provocera läsarna det minsta? Eller har hon börjat moderera? Eller har alla argbiggor insett att Dessie inte kommer ta åt sig och blogga på bättre, oavsett vad de säger? Har de helt enkelt lämnat bloggen?

Jag känner inte igen Dessies blogg! Vad händer?
Jag känner mig både naken…och exposed…

Myggan flyttar hem till Öland.

My Martens:

Att det var sonens kommande skolgång som legat och gnagt i Myggan behöver man kanske inte vara familjeterapeut för att förstå och nu berättar hon på bloggen vad som komma skall:

Jag ringde min advokat, jag ställde in allt. Veckan innan vi skulle varit i första Tingsrätts förhandlingen. Mitt beslut var taget. Jag VÄLJER att flytta ner och tillbaka till Öland. Inom loppet av en timme en helt vanlig tisdag så hade jag hunnit ställa in tvisten, säga upp lägenheten, skaffa en ny lägenhet och sagt upp mig från vissa jobb och samarbeten.

Nu känns det helt rätt i mamma hjärtat!  Jag och hans pappa är rörande överens om att detta är bäst för Ludvig. ❤//My

Hon väljer alltså att flytta ner till Öland för att sonen ska kunna gå i skolan där nere – trots att hon tidigare gått ut med att hon fått utstå hot och liknande där nere.
Att sätta sonen först är imponerande för kvinna som blivit utsatt för otrohet så vet jag hur svarta ens tankar kan bli men hon verkar ha lagt alla sådana känslor åt sidan för länge sedan.

Jag vet många kvinnor (och män) som skulle använda något sådant som ett ”vapen” eller medel för att få sin vilja igenom eftersom man är sårad, och eftersom det är den som är otrogen som förstört allt och får skylla sig själv men vem är det i slutändan som drabbas? Barnet.

Barn kan så lätt bli en bricka i de vuxnas spel men inte den här gången och det gör mig glad. På riktigt.

Och Myggis kommer pendla upp till Stockholm de veckor hon inte har sonen så hon kommer kunna få sin fix av röda mattor och liknande ändå så ni kan vara lugna. Behövs ingen detox. =)

Ännu en bloggare gör en kollektion för NA-KD.

Therese Lindgren:

Collabs med influencer verkar verkligen vara i ropet nu – är det inte Hannalicious så är det Lindgrenskan men det är ju supersmart av företagen. 
Vem skulle inte vilja sätta sitt namn på kläder av någon med så många följare liksom?

Här kommer ett utdrag från NA-KDs sida med Therese kläder – någonting som faller er i smaken?
Rätt neutrala om ni frågar mig, men dock har jag en förkärlek för tishor med budskap på så tumme upp på den!
Det jag har svårt att fatta är varför man väljer att ”designa” ett par vita jeans. Finns det inte tillräckligt med vita jeans eller?