Michaela Forni:
Jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen – Jag ÄLSKAR Michaela Fornis stil. Love it, love it, love it!
Hon har liksom Style och skulle förmodligen se alldeles strålande ut i en potatissäck.
Vissa människor har det bara.. Jag är inte en av dem.
Det är därför jag skaffat mig en så ståtlig sidekick i form av Tjocka Hetsätarkatten så att lite av hans glans kan spilla över på mig.
Det var allt jag ville ha sagt med det här inlägget.
Ridå.
Anna ”Stolledano” Book:
Tydligen så flög jag businessclass hem från Reykjavik så jag hade både wifi och så mycket rödvin jag ville dricka och det gjorde jag. Med besked. Och läste tråden om Anna Book på Flashback.
Alltså! Vilken guldgruva! Jag har hoppat lite fram och tillbaka men de inlägg som länkar till hennes blogg är fantastiska.
Varför slutade hon blogga? Boken!!!! Bring back the blogg.
Men..jag har några saker vi måste diskutera kring och det första är följande:
Stoll-Anna har gjort julpynt med sin mammas ansikte på – som hon hängt i granen.
Är det inte bara SÅ bisarrt? Nästan lika bisarrt som när hon bakade in sin mammas ansikte i en deg när hon var med i ”Hela Kändis-Sverige bakar”..
Så. Himla. Märkligt.
Tror ni de sjunger ”Mamsen satt i granen, skulle skala kottar….?”
Nästa sak vi bara måste ta upp är ju behållarna. Jag trodde bara hon hade ”kniv” och ”gaffel” i sitt kök men ack nej!
Jag hittar även ”spoons”, ”tea” och en helt fantastisk uppsamlingsbehållare för ALLA bestick som det helt enkelt står ”bestick” på..
Ah, det är ju så bra! Ingen kommer gå vilse eller behöva äta med händerna hemma hos Boken – she has got it aaaaall figured out!
Åh, Stolle-Anna vad du förgyller min vardag!
Nu jäklar har ni chansen!
Jag vill veta allt ni tycker och tänker om bloggen, inlägg… ja, allt!
Konstruktiv kritik kommer mottas lite bättre än ”Du är ju dum i huvudet” men för all del, tycker ni det så får ni väl skriva det med men den är rätt svår att göra nånting med. Som jag uppfattat det så finns det inget botemedel mot dum i huvudet. Än. ?
Jag kommer befinna mig på ett flyg mellan Stockholm och Reykjavik och på flyget hit var wifi-uppkopplingen under all kritik så jag tänker inte ens försöka blogga.
Så – bloggen står inför ett nytt skede och jag vill ju så klart ha med mig er på den resan! Jag vill veta allt – vad är bra, vad är dåligt, vad kan förbättras? Ge gärna exempel om ni kan. Om jag är elak – ge ett exempel. Det är lättare att ta till sig nämligen.
Hit me!
Ps. En podd om den sk ”retorik-gaten” kommer förhoppningsvis spelas in i morgon.
Madeleine Ilmrud:
Igår skrev Madeleine Ilmrud ett inlägg där hon tog upp ämnet ”kroppsbehåring” – detta ock så laddade och debatterade ämne.
Hon tycker att det är både ofräscht och oattraktivt:
Apropå hår, har inte riktigt fattat det här med att en del kvinnor väljer att inte raka sig under armarna och på benen? För att förtydliga sina feministiska åsikter? Jag tycker PERSONLIGEN det ofräscht och oattraktivt . Sorry, men jag fattar det inte om det nu är så!? Man kan väl ha åsikter utan att aktivt bevisa det genom hår under armarna och på benen som kvinna tänker jag.//Madeleine
Jag är den första att erkänna att jag rafsar runt under armarna med en rakhyvel någon gång då och då – mest för att jag upplever att jag svettas mer med hår under armarna. (Dock har jag läst inne hos Lady Dahmer att det ska vara tvärtom – är det bara min hjärna som spelar mig ett spratt?)
Men jag blev lite konfunderad av Madeleines inlägg eftersom hon några dagar tidigare beskrev sig själv som en ”urmoder” och hur trött hon är på moraltanter som ska diktera vad som är rätt och fel.
Hur går rollen som ”urmoder” ihop med rollen som hårborttagningsfantast?
När jag tänker mig en ”urmoder” så tänker jag mig någon mer som Lady Dahmer än en silkeslen och nyvaxad kvinna. LD har det där magiska håret – lite som ett skogsrå minus hålet i ryggen – och skiter fullständigt i håriga ben.
Jag trött på moraltanter (för oftast är dom kvinnor) som sätter de sociala reglerna för vad som är rätt eller fel. Vi kan väl istället ändra relationen till samhället. Höja varandra och spegla en positiv syn på vår sociala kompetens. Intelligensen är inte inte mera intelligent för att den är påklädd.//Madeleine
Jag fattar mest inte varför folk bryr sig så mycket om hår – andras hår.
Och håret på benens vara eller icke vara är väl knappast det som avgör om man är feminist?
Vad jag tror Madde missar här – rätta mig om jag har fel – är väl att det mer handlar om samhällets förväntningar på oss som kvinnor och om vad som anses attraktivt och de krav som läggs på oss kvinnor att leva upp till dem?
Hår anses väl generellt som ofräscht och hårlöst som mindre fräscht – vem det nu är som bestämt det?
Tack för tips, Karin!
My Martens:
Saxat från Myggans blogg.
Åh, vad glad jag är att det finns Wifi på flygplatsen i Reykjavik – tänk om jag missat den stora händelsen? Årets nedkomst liksom..
Jag förväntar mig nyfikna reportrar som vill att Myggan ska måtta med händerna och visa just hur stort nytillskottet är och berätta hur allting har gått bra.
Att bygga en björn av denna magnitud – det måste väl ändå vara ett av livets vackrare mirakel ändå? Tänk att den mänskliga kroppen kan skapa något så vackert…
Grattis Myggan! Grattis!
Dessie:
Inte många dagar har förflutit sen Dessie gjorde slut med ALLA män med orden ”Jag får ångest av tänka på män & kärlek för jag vet att ingen är bra nog någonsin för mig eller för någon annan kvinna för den delen så jag kommer typ aldrig skaffa mig en man igen” men ändå så uttrycker hon nu en längtan efter att få gifta sig.
Den pendeln svängde snaaaaaaaaabbt!
Visst, möjligheten finns ju att det är en kvinna hon vill byta ringar med men jag kan inte låta bli att undra över hur förvirrad den här tjejen egentligen är.
Innerst inne tror jag att Dessie egentligen bara vill bli älskad av någon som behandlar henne väl, men det är förmodligen inte tillräckligt ”självständig independent woman” för henne så hon måste försöka låta stark, kall och hård istället…
Det är nog inte helt enkelt att vara den personen för Dessie om hon pendlar lika mycket i det privata som på sina sociala medier. Ena dagen ”single and ready to mingle” för att nästa dag vilja gifta sig…
Vem orkar hänga med i det utan att bli galen på kuppen?
Jockiboi & Jonna:
Dessa två beter sig nästan värre än Kniv-Micke & Sindy när de var igång som värst med att agera it sitt drama på sociala medier.
Ett äktenskap där den ena parten misshandlar den andra, gör slut stup i kvarten och tar in på hotell – känns det sunt?
Jag undrar verkligen vad deras unga följare tar med sig för erfarenheter om relationer från dem? Att man kan ursäkta och normalisera vilket beteende som helst så länge man kallar det kärlek?
Det känns rent spontant som att dessa två borde givit förhållandet några år till för att hantera all denna drama innan de gifte sig för helt ärligt – hur många gånger kan man göra slut som gift utan att det betyder nånting? Innan ”göra slut” innan det tappat all mening och bara någonting man säger när man är arg för att göra den andra parten ledsen?
Och hur många gånger kan man rättfärdiga sitt dåliga beteende och tillåta det att förstöra allt som är vackert i ett förhållande innan det inte finns någonting kvar?
Jag har en känsla av att dessa två snart vet svaret på den frågan som de håller på.
Efter att ha läst igenom ett gäng bloggar här på morgonkvisten – som känns som mitt i natten på Island – så har jag hittat ett GÄNG kommentarer från en och samma tjej som verkar vara minst sagt förvirrad över vem hon egentligen vill vara som…
Se själva..
Hon håller inte en reda på vems blogg hon är inne och skriver på..
Är detta ett bra sätt att få läsare till sin blogg? Kan detta bli GabJoss 2.0?
Och vem vill hon egentligen vara som? Kanske vill hon bara bli en storbloggare – vem som helst egentligen..?
My Martens:
Vad är meningen med det här?
Att tagga en massa företag i sina bilder på Instagram? Hoppas hon på att Olympus ska upptäcka hennes fantastiska fotoskills och börja sponsra henne med kameror?
Det finns en tjej på Instagram som alltid taggar Bloggbevakning i sina bilder och jag fattar ingenting. Betyder det här någonting som jag inte fattar?
Det börjar nästan likna Catten Af Tälje och hennes märkliga hashtags som ingen begriper…
Tack för tips, Steph!
Underbara Clara:
För några år sedan visade Clara upp sin viktkurva på Instagram efter att ha lyckads gå ner till sin målvikt och hon fullkomligt överöstes av kritik, påhopp och ja…skit!
Hon fick minsann reda på att hon spred osunda skönhetsideal och vikthetsade.
Nu har Leif GW Persson gått ut med att han vill gå ner 50 kilo den här våren och Clara är förvånad över att den shitstorm som drabbade henne inte ens lyft ett endaste litet löv från marken för GW.
Men hittills har jag inte hört ett pip från någon av de som kritiserade mig så argt. Ingen har ens nämnt detta. För män får göra vad fan de vill med sina kroppar. Han har fått vara tjock ifred från kritik. Och kommer få gå ner i vikt ifred från kritik. Det är ingen som tycker att GW spridit osunda ideal som fet. Han har inte ”normaliserat fetma” som det så ofta heter när man pratar om feta kvinnor som inte skäms för sig. Väljer han att banta i offentligheten är det heller ingen som tycker att GW vikthetsar. Trots att han är en av Sveriges mest folkkära personer flyger hans viktresa under radarn.//Clara
Visst är det märkligt? När GW väljer att gå ner i vikt så förtjänar han hyllningar. ”Åh, så bra att han tar hand om sin kropp”, typ men när kvinnor gör det så är vi dåliga förebilder osv..
Är man tjock är man en dålig förebild, om man går ner i vikt så är man en dålig förebild.
Kan man egentligen ens vinna som kvinna?