Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Josef Fransson (SD): "Klimatpolitiken har gått över styr"

"Jag säger på intet vis att vi inte ska eftersträva minskade utsläpp av växthusgaser, men med de begränsade resurser vi har till förfogande måste vi satsa på rätt kort", skriver Josef Fransson från Sverigedemokraterna.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I alla tider haröverheten presenterat olika profetior för att folket ska underkastasig makten. Tidigare har det vanligtvis varit religion, men i vårtsekulära samhälle har det uppstått ett vakuum att fylla med andratrossatser och förnärvarande är det klimatet. Hädar manevangeliet riskerar man att snabbt frysas ut som en kättare.Symtomatiskt i tiden är att Svenska kyrkan numera ägnar mer av sinutåtriktade verksamhet åt klimatlarm än kristen förkunnelse.

Klimatdebatten i Sverige har gått överstyr och är allt annat än vetenskaplig. Jag har största respektför alla de forskare som gör sitt yttersta för att förstå vårtklimatsystem, men när allt ska sammanfattas och paketeras tillpolitiker och journalister så har mycket gått fel. Man vill haenkla förklaringar, men i klimatfrågan finns inga sådana attfinna. Få, om ens någon, ifrågasätter att koldioxid är enväxthusgas eller att jordens medeltemperatur ökat ca 0,75 °C sedanförindustriell tid, men när man härleder snart varje väderhändelsetill en av människan orsakad klimatförändring så har man hamnatlångt utanför vetenskapen.

Vi vet mycket om vilka faktorer sompåverkar klimatet, såsom stoftpartiklar, kosmisk strålning,jordaxelns lutning, jordens avstånd från solen, förändradmarkanvändning, förändringar i vind- och havsströmmar, o.s.v.Till allt detta kommer också den livsviktiga växthuseffekten, somär verksam genom i första hand vattenånga och vattens avdunstning,molnbildning och nederbörd. På marginalen påverkas den också avväxthusgaser så som koldioxid och metangas.

Det finns dock inga möjligheter att idetalj förklara temperaturförändringar då dessa beror på ettflertal ofullständigt kända faktorer som ofta uppträder till synesslumpmässigt. Systemets komplexitet är så omfattande att det äromöjligt att beskriva det framtida klimatet vare sig det är 5, 50eller 500 år framåt. Det är ändock en rimlig teori att utsläppav växthusgaser har bidragit till den uppvärmning vi sett mellan70-talet och slutet av 90-talet. Det är dock få som bedömerkoldioxidens effekt som så kraftig att den står för hela dennauppvärmning.

Mellan 1910-1940 hade vi en snabbglobal temperaturuppgång på kring 0,5 °C trots att koncentrationenväxthusgaser i atmosfären låg stabilt. Sen blev det någotkallare för att ca 1970 åter vända uppåt och bli varmare. Närdagens klimatpolitik utmejslades så sammanföll denna uppvärmningväl med höga utsläpp av växthusgaser ända fram till slutet av90-talet. Sedan dess har växthusgasutsläppen fortsatt att öka, änsnabbare än tidigare, men ändå har vi inte kunnat se någonfortsatt temperaturökning på snart 18 år. Denna variabilitet harklimatmodellerna misslyckats att förutse och de har därmed visatsig vara precis så oanvändbara att beskriva klimatsystemetskomplexitet som dess kritiker hävdat.

När man hör Miljöpartiet påstå attvi ”rusar mot en uppvärmning av 4 °C” eller Vänsterpartiethävda att vi kommer få en ”havsnivåhöjning på mer än en meterfram till nästa århundrade” så förtjänar de inte att tas påallvar. Båda händelserna tillhör mycket osannolika scenarier inomklimatvetenskapen och uttalas snarare för att förskräcka tillunderkastelse än att varna för verklig fara. Till och med FN:sklimatpanel IPCC, som jag menar många gånger presenterar slutsatsersom de inte har täckning för, håller dessa scenarier för tämligenosannolika.

Det är välbelagt att klimatet varitbåde varmare och kallare sedan människan utvecklades till enkulturvarelse. Även i relativ närtid har så varit fallet och detvet vi genom arkeologiska fynd och historisk dokumentation. Kring1000-talet bosatte sig vikingar på Grönland där man kunde odlagrödor för sin försörjning. Jordens normaltillstånd, åtminstonestörre delen av de senaste 2 miljoner åren, är dock något heltannat än vad vi upplever idag och har totalt dominerats av istidermed flera kilometer tjock glaciär över Sverige. Värmeperioder somden vi nu befinner oss i har varit mycket ovanliga och istider på80-90 tusen år har cykliskt varvats med varmare perioder på dryga10 000 år. Vad som startar processerna vid dessa skiften harvetenskapen svårt att besvara men då senaste istiden slutade förca 11 500 år sedan så lever vi på lånad tid inför nästa.

Att kartlägga tidigare klimat är ettextremt komplicerat detektivarbete och ju längre bak i tiden vikommer desto grövre antaganden måste göras. Isborrkärnorna kan geoss viktiga pusselbitar om de senaste 100 000 åren, meninformationen är begränsad och lågupplöst. Bara att fastställadagens medeltemperatur är en komplex vetenskap trots att vi sedannågra årtionden tillbaka har ett nätverk av väderstationer runtom i världen och på senare tid också satelliter. Ännu mindre vetvi ännu om havens energiinnehåll vilket är starkt begränsande närman ska sia om framtidens klimat. Världshavens värmekapacitet ärca 1000 ggr större än hela atmosfärens och en förändring i enhavsström kan påverka temperaturen regionalt med flera °C ochsåledes påverka utfallet i de globala klimatberäkningarna.

Jag säger på intet vis att vi inteska eftersträva minskade utsläpp av växthusgaser, men med debegränsade resurser vi har till förfogande måste vi satsa på rättkort. Vi måste förmå oss agera långsiktigt och inse att det intefinns några snabba mirakelkurer. Hittills har dock de ökademängderna CO2 i atmosfären varit en välsignelse för vår värld.Koldioxiden, som är alla växters mat, har gjort världen grönareoch de ökade skördarna kan mätta betydligt fler. Det betyder dockinte att det inte kan bli problematiskt på sikt. Man måste dockbeakta att Sverige endast står för en dryg promille av världensutsläpp och att enbart Kina ÖKAR sina utsläpp med motsvarande 12Sverige/år. Med det perspektivet blir det farsartat när svenskapolitiker lovar ”rädda klimatet”. Efter Kina står en lång radländer i tur att gå från extrem fattigdom till mer drägligaförhållanden.

Som humanist måstefattigdomsbekämpningen komma först, inte som idag när vi försökerhålla kvar människor i fattigdom med tillväxtfientlig politik.Grundförutsättningen för att skapa en hållbar utveckling är attfattigdomen kan elimineras och att vi därmed kan fåbefolkningsutvecklingen att plana ut. Vid sidan avfattigdomsbekämpningen är den enda möjligheten vi har att minskautsläppen forskning och utveckling där vi finner nya vägar attframställa billig energi som kan konkurrera ut det fossila. Sverigesdyra och ineffektiva klimatpolitik har resten av världen inte rådmed.

Josef Fransson (SD),
Talesman i klimat- och energifrågor

Håller du med?

Mer:

Kinberg Batra (M): "Hur långt kan du kantra, Löfven?"