Förortens kvinnor är varken kuvade eller horor

Under sommaren har hedersvåldsdebatten åter varit intensiv. Könssegregation och kontrollen av kvinnors liv i offentliga miljöer i socialt utsatta förorter är något som inte accepteras av oss förortsfeminister. De aktivister som lyft problemet har anklagats för att vilja göra oss till ambassadörer för alla kvinnor som bor i områden som Husby, Angered, Tensta, Bergsjön, Rinkeby, Rosengårdeller Botkyrka. Vi har också anklagats för att vara ute efter att svartmåla de områden vi pekar ut. Vissa tycker till och med att vi underblåser rasistiska strömningar.

Dessa anklagelser är olyckliga men vi är vana vid dem. När Fadime Sahindal krävde samma rättigheter ”som svenska tjejer har” då blev hon anklagade för att vara ”förrädare” som ”smutskastar den kurdiska kulturen”. Tio år efter mordet på Fadime när VHEK föreslog att resa en bronsstaty till hennes minne uttryckte vissa personer i ett P1-program att Fadime har varit en ”smutsig hora”.

Vi förortsfeminister menar att lika rättigheter ska gälla också i segregerade förorter. Vad våra kritiker egentligen säger är i praktiken att det är bra att kvinnor och män skiljs åt genom att tvinga kvinnor att bära slöja, att det är etisk korrekt med oskuldskontroller, att det är bra med könssegregerade undervisningsformer för barn och det är bra att offentliga miljöer domineras av män. Kulturellt och religiöst underbyggda skadliga sedvänjor utmålas som kulturella grupprättigheter vilket vi ser som brott mot kvinnors rättigheter. Vi anser också att ”omskärelsen” av pojkar som sker utan medicinsk inrådan är ett brott mot barns rättigheter, det är könsstympning.

Allt detta ansåg vi även i våra hemländer. Där blev vi förföljda, fängslade eller avrättade för våra åsikter. I Sverige blir vi ”bara” utskällda som ”rasister”. De som försvarar grupprättigheter och menar att enskilda individers mående kan vara ett rimligt offer provoceras självfallet av oss som menar att en enda kvinna eller ett enda barn som far illa är själ nog att agera. Moralpoliser slår, fängslar och avrättar kvinnor för kyskhetsbrott i vissa länder. Inte här, men när samma problembild pekas ut i Sverige vill man tysta oss.

Kulturrelativisternas hysteriska anklagelser går fortfarande hem hos många naiva beslutfattare som stödjer eller finansierar hederskulturella sammanslutningar, konservativa etniska förningar ellersamfund vilka försöker förbjuda kvinnor att anmäla kvinnomisshandel eller acceptera inomäktenskaplig samlagsplikt. Vi menar också att lagen mot barnäktenskap måste ses över. Det finns fortfarande minderåriga i Sverige som är gifta, kryphålen i lagen måste bort!

Sommarens debatter har ökat medvetenheten om hedersproblematikens utbredning men vi oroas över den passivitet och i vissa fall blindhet som en del politiker visar. Det är makthavarna som till slut måste besluta sig för om de vill ha ett mångkulturellt samhälle med eller utan hederskulturell könsapartheid. Livet fortsätter vid sidan av debatten för alla ungdomar och kvinnor som lever i en hederskontext. Under den tid debatten pågått har två personer mördats och polisen misstänker hedersmotiv bakom morden.

I en debattartikel under sommaren presenterade vi tre förslag på vad vi menar bör göras för att åtminstone inleda den långa vandringen ut ur ett samhälle där heder är något som sitter i kvinnans underliv och där den hedern upprätthålls genom kollektiv kontroll, verbalt och fysiskt våld. Våra förslag var att Sverige borde inrätta en medborgarrättsminister, utreda förekomsten av balkongflickor och se över stödet till trossamfunden vilka praktiserar könssegregation och förespråkar kyskhetstvång.

Våra kritikers anklagelser mot oss förortsfeminister om att ”underblåsa rasistiska strömningar i samhället” är absurda. De invandrarfientliga var inte i närheten av maktens korridorer när vi började varna för hederskulturers utbredning. Men genom att låta bygga in större spänningar i samhället har man lämnat spelrum för växande en växande invandrarfientlighet. Därmed, om än oavsiktligt, har Sverigedemokraterna hjälpts in i riksdagen. Goda avsikter betyder inte automatiskt rätt politik. Rätt politik för oss är samma rättigheter för alla.

De växande motsättningarna där socialt utsatta förorter skärs av från resten av samhället är också en orsak till den breda rekryteringen till Islamiska Staten som vi ser i Sverige. Även här står politikerna handfallna med en bristande förståelse för orsak och verkan.

Därför efterlyser vi en feministisk inrikespolitik som inkluderar alla, även de könssegregerade förorterna. Vi kommer att fortsätta att debattera tills könsapartheid slutar praktiseras i Sverige – och i resten av världen. bland annat genom det seminarium vi kommer arrangera i Husby för att uppmärksamma problemen och åter ge megafonen till dem det faktiskt handlar om, de kvinnor som drabbas av den hederskultur som fortfarande breder ut sig.

Amineh Kakabaveh,
Ordförande och grundare Varken Hora eller Kuvad