Efter det nervkittlande slutet på "Apornas Planet: (R)evolution" är det äntligen dags för uppföljaren till storfilmen från 2011. Matt Reeves är tillbaka i regissörstolen och i en värld som ligger i spillror ställs aporna och människorna återigen emot varandra. Frågan är om de en gång för alla kommer kunna hitta ett sätt att leva i fred tillsammans.

Transformers 4: Age of Extinction är den senaste filmen i Michael Bays framgångsrika actionserie som till största del sågats av kritiker men ändå dragit in enorma publiksiffror. Filmen bjuder på förväntansfulla mängder med effekter och action men misslyckas med att berätta en engagerande historia och är alldeles för utdragen för sitt eget bästa.

"Jag har sett en del ostiga filmer i mina dagar men något mögligare än Walking on Sunshine får man leta efter".

Att en film som handlar om puppylove och cancer är otroligt stark och gripande känns nästan underförstått och onödigt att skriva. Filmer av det här slaget med sorgliga och väldigt tunga ämnen, är ibland svåra att kritisera. Det problemet hade jag inte med ”Förr eller senare exploderar jag” – eftersom filmen helt enkelt är sjukligt bra.

Har du någonsin drömt om att vandra ensam i flera månader genom den australiensiska öknen med kameler som dina enda följeslagare? Nej, inte jag heller. Men det här är den sanna historien om Robyn Davidson som vandrade 2,700 kilometer med fyra kameler och en hund till hon nådde fram till Indiska Oceanen.

I filmen Groundhog Day (Måndag Hela Veckan) från 1993 vaknar Bill Murrays karaktär upp varje morgon till samma dag, om och om igen, i en tidsloop. Upplägget i Doug Limans Sci-Fi äventyr Edge of Tomorrow är i grunden detsamma. Skillnaden här är att historien utspelar sig i en nära framtid där människan är i krig mot utomjordiska varelser. Och det är människan som håller på att förlora.

Peter Magnusson är tillbaka i ännu en feelgood-film som blandar humor med djupa livsfrågor. Filmen söker mätta allt från fotbollsnördar, politiskt aktiva, folk med medelålderskris, till oss som bara vill mysa en och en halv timme med Peter Magnusson.

Fantasilösa demoner som dödas och brinner upp i skärselden, garanteras i varannan scen. I, Frankenstein känns närmare något fantasy-krigs-tevespel än en film. Det här är en film för den som gillar att kolla på Pewdiepie spela Starcraft i 92 minuter.

American Hustle är en välspelad och charmig kriminalkomedi, inspirerad av en chockerande mutskandal i USA under 70-talet. Läs mer här!

I Lone Survivor möter jänkare iförda modern kamouflagemundering traditionellt klädda afghaner med svart kajal under ögonen. Lika snabbt vi som barn kände igen vem som var skurken i Aladdin märker vi att stereotyperna tyvärr inte har ändrats nämnvärt i vuxen ålder.

Den nya RoboCop-filmen är, om än inget mästerverk, oväntat bra. Den gör allt vad den kan för att inte vara en dum remake på en intelligent film och regissören José Padilha berättar storyn med puls och energi, inte olikt hans Tropa de elite-filmer.

Tanken är att det ska vara underhållande, romantiskt och gulligt, men nej, det här blir aldrig roligt. Det är inte heller fint utan är precis lika smörigt som vilken amerikansk romantisk komedi som helst, som filmen ogenerat verkar ha snott sin inspiration från.

Martin Scorseses The Wolf of Wall Street levererar och har ett högt underhållningsvärde. Leonardo DiCaprio imponerar i huvudrollen i berättelsen om den framgångsrike New York-börsmäklaren Jordan Belfort, som börjar på botten och gör allt för att tjäna pengar.

12 Years a Slave är en fruktansvärd film, som titeln indikerar. Med en stark känsla av ”white guilt” vill jag långsamt sjunka genom biostolen med en snara runt min egen hals. Det är en stark film som berör. Fruktansvärt välspelad, visuellt vacker och spännande – ända till sista scenen.