Varför spelar du poker?
Det här säger fem pokerproffs.
Fem till sex år sedan. Pokerboom i Sverige. Fenomenet att spela på nätet växte explosionsartat. Grenar växte ut – pokern tog sig in i det massmediala rummet. Så småningom började fler och fler att intressera sig. I dag är Sverige ett land att räkna med i pokersammanhang.
Men vad är det som driver en pokerspelare? Pengar eller kicken? Beväpnad med den banala frågan ställde Lina Olofsson från pokerstarsblog.nu fem tunga pokerspelare mot väggen. Läs deras svar här på Nyheter24.
Ola Brandborn (Sverige)
Flerfaldig SM-vinnare och pokerteoretiker
–Jag misstänker att det handlar lite om att "lura systemet" egentligen. Att man får pengar utan att jobba men man tänker inte på att det faktiskt är ett jobb. Personligen spelar jag enbart satelliter för jag pallar inte med onlinegrinden. Jag gillar att resa och att spela stora turneringar. Om jag ska vinna så ska jag vinna obegränsat typ. Egentligen hatar jag att spela på nätet. Jag gillar den sociala biten med poker som t.ex lagpokerligan så det är nog snarare känslan än pengarna jag spelar för.
William Thorson (Sverige)
Team PokerStars Pro med fyra EPT-finalbord och en 13:e plats i WSOP mainevent
–Både och. Jag vet inte om kick är rätt ord kanske men jag spelar både såklart för att vinna pengar, men även för att jag vill bli en av dom bästa spelarna, då framförallt i liveturneringssamanhang. Nätet är väl mer för att vinna pengar men även för att det är roligt och ger mig en kick. Det ger mig en kick att spela poker men största orsaken är ju att jag vill tjäna pengar på det. I liveturneringar är det dock både och. Men helt klart så vill man att folk ska tycka att man spelar bra, man vill vinna titlar, komma till finalbord och så vidare. Jag skulle väl bara mellan tummen och pekfingret säga att det är 50/50 mellan pengarna, prestigen och äran.
Helena Forsell (Sverige)
Pokerspelare, skribent och marknadsförare
– För mig är det utan tvekan kicken. Det är det som är så roligt med turneringar, då tävlingsmomentet är så tydligt. Pengarna känns som en sekundar bonus, även i cashgame ibland. Om jag förlorar en jättepott på otur så blir jag sällan arg. Om jag däremot tappar en mikrosumma på grund av dåligt spel så blir jag ursinnig. Jag tävlar lika mycket mot mig själv som mot andra. Jag tänker aldrig på prissummorna förrän jag redan är i pengarna. Då kan prisskillnaden mellan olika placeringar vara en faktor för beslut man fattar men i huvudsak är placeringen och formkurvan viktigare än summan.
Ludovic Lacay (Frankrike)
Fyra EPT-pengaplaceringar varav ett finalbord
–Jag tror det är lite av båda faktiskt. Jag älskar känslan av att gå långt i en turnering och känna atmosfären då samt känslan av att spela för något som kan förändra ditt liv. Du vet att du måste prestera på topp och att allt räknas. Det du ser, det du gör och det du tänker. Det är så långt att ta en titel så det finns liksom inte ens tid att belöna sig själv för att ha gjort ett bra beslut eller för att ha spelat bra för du måste fokusera på vad som kommer härnäst. Nästa hand, nästa dag, nästa bord. Jag spelar poker för denna känsla. Känslan och spänningen är ju i och för sig kopplade till prispengarna.
Luca Pagano (Italien)
Team PokerStars Pro, tio pengaplaceringar i EPT varav fyra finalbord
–Poker för mig handlar om spänningen det kan ge. Men spänningen kommer ju från flera olika håll. Först är det ju chansen att vinna pengar men även chansen att vinna och kunna bli en pokerstjärna. Poker tvingar alla till en hög mental prövning där du hela tiden måste göra ditt bästa i varje hand som delas.
Skrivet av:
