Biograferna famlar efter "Barbenheimer"-formel
Bio-Sverige fick en oväntad glädjesommar, när svenskarna flockades för att få uppleva fenomenet ”Barbenheimer”. Nu tvingas branschen snabbt ta lärdom av sommarlyftet för att tackla en höst med skådespelarstrejk och stor osäkerhet.
Den 14 juli gick de 160 000 medlemmarna i amerikanska skådespelarfacket Sag-Aftra ut i strejk. De strejkande kräver högre minimilön, att få ta del av vinsterna från strömningstjänsterna och att ett nytt regelverk ska skydda skådespelare från att bli ersatta av artificiell intelligens.
Strejken innebär att inga filmer eller tv-serier med fackanslutna skådespelare kan spelas in, men också att skådespelarna inte kan delta i marknadsföringen av färdiga filmer, som att gå på röda mattan eller ge intervjuer.
I nuläget står Sag-Aftra och motparten AMPTP långt ifrån varandra.
Samtidigt strejkar även manusförfattarna i facket WGA, för bättre villkor, mer pengar från strömning och begränsning av användning av AI i manusprocessen.
Det var sommarfenomenet som ingen hade kunnat förutse: att en dockrosa satir och ett tungt stycke 1900-talshistoria skulle bli bästa kompisar på bio. Men internetskämtet ”Barbenheimer”, som skojade med kontrasterna mellan två bioaktuella filmer (Greta Gerwigs ”Barbie” och Christopher Nolans ”Oppenheimer”), förvandlades till en folkrörelse som lockade horder av biobesökare.
Lars-Eric Bjelkström är chef för Bio Drakstaden i Sundsvall, och han beskriver årets biosommar som ”fantastisk”.
— Och vilken kovändning! I juni var det soligt och vi hade nästan noll publik. Och så kom Barbenheimer samtidigt som regnet, och då vällde folk in. Plötsligt var det skyar av rosa i foajén – och en del besökare gick hem och bytte om till kostym för att se ”Oppenheimer” på kvällen, berättar han.
Fördubblade arbetsstyrkan
Det blev lite kaotiskt de där första veckorna, när Bio Drakstaden – i likhet med många andra svenska biografer – snabbt fick fördubbla arbetsstyrkan och ändå hade svårt att möta publiktrycket. Ingen hade räknat med att 700 000 svenskar skulle lösa biljett till ”Barbie” (och en halv miljon till ”Oppenheimer”). Biosommaren började snarare i moll, med blygsamma siffror för storfilmer som ”The Flash” och den femte ”Indiana Jones”-filmen.
— Det kommer mycket stora filmer, som det pratas om på tv och som syns i reklam på stan. Och nördarna kommer på premiärhelgen, men sedan dör intresset ut ganska snabbt. Det har blivit ett större motstånd mot att gå på bio, man tittar hellre på Netflix hemma, säger Lars-Eric Bjelkström.
Att biografnäringen har tagit stryk av strömningsrevolutionen är inget nytt, och krisen har fördjupats av pandemin. Men med ”Barbenheimer” verkar spiralen ha vänt uppåt, åtminstone tillfälligt. Filmjournalisten Christina Jeurling Birro, som bevakar Hollywood i bland annat SVT och podden ”Pop Culture Confidential”, tror att det är viktigt att filmbranschen inte drar fel slutsatser av fenomenet.
— Svaret är inte ”nu gör vi hundra filmer om leksaker”, utan att man vågar tänka nytt. Som att ge en feministisk indieregissör som Greta Gerwig 145 miljoner dollar för att göra en film om Barbie. Det är väldigt sällan Hollywood vågar ta språnget, säger hon.
"Unga flockades till filmen"
Den oväntade kombinationen Greta Gerwig och Barbie skapade tidigt den internethajp som skulle utmynna i ”Barbenheimer”. Christina Jeurling Birro jämför med förra årets stora snackis ”Everything everywhere all at once”, en oberoende film med minimal budget som blev en oväntad biosuccé och kammade hem sju Oscarstatyetter.
— Unga människor flockades till filmen. Den var så crazy och så speciell att alla sa ”jag kan inte ens förklara – du måste gå och se den”. I dag är djungeltelegrafen mycket viktigare för en films framgång än en tidningsanalys på fem sidor.
Lars-Eric Bjelkström på Bio Drakstaden märker att det pågår en diskussion om filmer utanför tidningssidorna och tv-rutan, som driver publik till biograferna – särskilt bland unga. Han får samtal och mejl från tonåringar som frågar efter specifika filmer, som filmerna i romance-serien ”After”. Skräckfilmer med minimala marknadsföringsbudgetar kan dra storpublik bland de yngre, som influeraren Joakim Lundells kommande skräckfilm ”Canceled”.
— Han kommer hit till premiären och nästan alla 356 biljetter är redan sålda – han har en otrolig fanbase som rör sig lite under radarn.
I höst hänger dock nya mörka moln över biograferna, med en skådespelarstrejk i Hollywood som kan pågå ända in i 2024. En del filmer har redan ställts in, men konsekvenserna är svåröverblickbara eftersom det som brukade funka på bio – Marvelmastodonter och fläskiga actionfilmer – inte längre lyckas locka den riktigt stora publiken.
"Hajen" i äventyrsbadet
Medan Hollywood till stor del håller fast vid gamla recept (flera nya filmer om leksaker är på gång) får de svenska biograferna försöka håva in besökare med annat än nyskapande filmer. VIP-salonger med extra sköna stolar där man kan beställa mat och vin har visats sig vara ett vinnande koncept. I Sundsvall sålde man ut en visning av ”Hajen” på stadens äventyrsbad, där besökarna kunde se filmen från en flytande fåtölj.
En som har gott hopp om framtiden är filmregissören Axel Öhman. Mitt i denna turbulenta tid startar han ny biografverksamhet i anrika Fågel Blå på Östermalm i Stockholm, där Ingmar Bergman såg film som barn.
— Det finns 70 000 människor i stadsdelen, så nog ska vi kunna fylla en salong med 126 platser. I allt skrollande finns det en törst efter kollektiv underhållning, att få vara ute bland folk och vara en del av något, att kulturen levs i kroppen. Jag tror att människor har ett behov av det, säger han.
Vad tror du att biograferna kan lära sig av ”Barbenheimer”?
— Jag tror att det handlar om hur vi pratar om film. ”Barbenheimer” visar vad som kan hända när du paketerar något på ett spännande, intressant och attraktivt sätt, som känns i zeitgeisten. Det kan man göra med alla bra filmer.
