Krönika: Miljöpolitikens mutkolvar

Jorå, jag vet vad en muta är. Jag har tillryggalagt stora delar av Afrika och jag kuskade runt i Östeuropa både innan och efter Berlinmurens fall. Det gör man inte utan att bli mycket intim med den företeelse som går under namnet bestickning.

I Sverige förekommer inte sånt. Som Nyheter24 kunde rapportera i förra veckan bor vi tvärtom i ett land, som tillsammans med Danmark, tillhör de minst korrupta i världen.

Folklivsforskaren Åke Daun liknade, apropå förra veckans nyhet om att Sverige är världens minst korrumperade land, den svenska korruptionen vid en fotnot.

– Vi tycker att det är lågt. Det är ett lagbrott. Och korrumperade människor är dåliga människor. Vi har andra moraliska brister: skattefusk och bidragsfusk, till exempel. Men vid korruption går gränsen, säger Åke Daun.

Nog är det så. Och kanske tycker någon att vi är fåniga och småaktiga som inte låter riksdagspolitiker få köra sina lånade BMW-bilar i fred. Det rör sig ju bara om ett lån. I några dagar. En struntsak, kan man tycka.

Men det är ingen struntsak att de jurister som Nyheter24 talat med menar att det skulle kunna röra sig om ett lagbrott.

Att vi i Sverige är begåvade med en kultur som inte tolererar korruption beror just på att vi idkar nolltolerans. Det är aldrig okej att ge eller ta emot en muta. Hur obetydlig den är må te sig.

Och det är ingen slump att det i lagens mening är en muta även om ingen gentjänst har genomförts. Det räcker med att det kan uppfattas som en muta. Och att det finns anledning att misstänka att - som i det här fallet - politiker försatt sig i en beroendeställning.

Att två av Sveriges absolut tyngsta miljöpolitiker, Sofia Arkelsten (m) och Per Åsling (c), låtit sig bjudas på skön bilåkning av en av världens största biltillverkare inger mycket dåligt förtroende.

Att de dessutom aktivt bidragit till biltillverkarens PR-kampanj är så grovt omdömeslöst så att det borde stiftas lagar som bestraffar beteendet, om det ännu inte finns några sådana.

I synnerhet som bilen BMW Hydrogen 7, enligt den expertis Nyheter24 talat med, är att betrakta som ett skämt i miljöavseende.

Två av Sveriges tyngsta miljöpolitiker glider alltså gratis runt i ett vrålåk och gör reklam för tillverkaren. Vars produkt inte ens är bra för miljön.

När de konfronteras med det uppenbart olämpliga i att som lagstiftare ta emot gåvor från en aktör som påverkas av precis de lagar som Sofia Arkelsten och Per Åsling stiftar hävdar våra förtroendevalda att de inte ens reflekterat över problematiken.

Det är faktiskt mer än en fotnot. Det är fet plump i protokollet.

Skrivet av: