Gärningsmannen fick sin bekräftelse
Experter varnar för publicering av gärningsmannens egna bilder och filmklipp.
Gärningsmannen har fått som han vill. I medias rapportering om skolskjutningen i finska Kauhajoki finns både bilder och filmklipp där mördaren poserar med skjutvapen. Likt tidigare skolmassakrer var tisdagens både välplanerad och regisserad.
Sven Å Christianson säger att detta är problematiskt.
– Exponeringen i medierna blir den ultimata bekräftelsen för de här personerna. Då blir de någon, de blir världskändisar, oförglömliga, de går till historien. Det finns en oerhörd effekt i denna uppmärksamhet som man som gärningsman söker och självklart är det också andra som ser det här, säger han till DN.se.
Men det finns fler problem hävdar Kari Andén-Papadopoulos, forskarassistent med bildjournalisitk som huvudområde.
–Det här är gärningsmannens bilder som journalistiken okritiskt tar över och publicerar. På så sätt får man då se händelsen ur hans perspektiv: Hans grandiosa iscensättningar av ett slags önskebild av sig själv. Det medierna gör genom att repetera bilderna är att i viss mån reproducera den heroiseringen och i viss mån glorifieringen av en våldsverkare. Och det är precis det han själv vill uppnå, säger Andén-Papadopoulos.
–Bilderna är ett slags privat önsketänkande, i det här fallet tagna ur det klassiska hjälteperspektivet lite snett underifrån. Detta för att gestalta kontroll, makt och överläge, samtidigt som personen själv antagligen upplever motsatsen i sitt liv, säger Kari Andén-Papadopoulos till dn.
I dag kan vem som helst publicera på internet och på så sätt har inte traditionella medier samma makt över vad som publiceras. Det är möjligt att media inte utvecklat någon policy över hur man ska hantera material som redan finns ”ute på nätet”.
– Problemet är liknande när det gäller terrorister och självmordsbombare. De vill också få publicitet genom självmords- och kidnappningsvideor, vilket utlyste en diskussion bland journalister och där man bestämde sig för att inte gå terroristernas ärenden. Nu borde man också ställa sig frågorna: Vems ärenden går vi? Vilka effekter får det? Finns alternativa förhållningssätt? Det här handlar också om en form av terrordåd där förövaren, liksom terroristen vill nå publicitet. Visserligen är motiven vid en skolmassaker dunklare, men det handlar också om urskillningslöst våld mot oskyldiga människor, säger Kari Andén-Papadopoulos till Dagens Nyheter.
Andén-Papadopoulos föreslår att en motbild av gärningsmännen borde publiceras.
– Man kan till exempel visa bilder på gärningsmännens rum, bilder när de var små eller på föräldrarna. Så gjorde man till exempel efter massakern i Columbine.
- Man kan ju tänka sig vad en sådan här person känner vid tanken på att se sig själv med draget vapen på tidningarnas förstasidor, en person som tror att ingen ens skulle ha brytt sig om han var i livet. Det är synd att måla upp idealbilden av en krigare med kontroll och inte visa att det är en person med en värdelöshetskänsla inom sig, en sökande individ som inte tycker sig passa in någonstans.
Skrivet av:
