Nyheter24 möter Alexander Bard

På lördagkvällen var det dags för BWO att utmana E.M.D. om Sveriges plats i Eurovision. För Alexander Bard är det bara ytterligare en kväll i rollen som Duracellkanin. Så har han kallat sig själv.

Det är svårt att veta var man ska börja när det gäller Alexander Bard. Minst sagt är han flitig och ettrig som en myra. Ständigt dagsaktuell, som bland annat ledare för nätverket Liberati, och han finns överallt. Med informationsflödet ständigt uppdaterat i artärerna syns han i flertalet sammanhang. Under samtalet byter han ämne från politikens broilers till Anders Bagge medan mustaschen fladdrar. Utan att andas rabblar han citat av Nietzsche som en Twitterfluga mikrobloggar.

I lördags intog han tillsammans med Martin Rolinski och Marina Schiptjenko schlagerscenen i Melodifestivalen i Leksand. För första gången på ett tiotal år utan shorts.

Bard tror att BWO skulle ta Moskva med storm. Och onekligen har Moskva ett gott öga till Alexander Bard sedan tiden i legendariska popbandet Army of Lovers. Men den svenska Melodifestivalpubliken har BWO, trots flitiga återbesök, inte riktigt lyckats övertyga.

Mainstreamschlager?

Frågan är varför artister utan kommersiella framgångar som Shirley Clamp får chansen om och om igen samtidigt som artister som Lili och Susi får göra en comeback i form av omotiverat tioårsjublieum. Har schlagerfesten helt enkelt blivit mainstream?

– Nej, schlagern har inte blivit för populistisk. Shirley Clamps fans består ju mest av en massa tanter. I schlagersammanhang handlar det om att kunna leverera treminutersunderhållning, och det finns flera svenska artister som inte skulle klara av det. Vi kommer aldrig få se Robyn, Lars Winnerbäck eller Cardigans på det sättet - de jobbar inte så.

Men just i lördags skulle livet, trots allt, ha varit en schlager. För BWO blev det fjärde gången på fem år som bandet medverkat. Trots att BWO tagit sig till finalen har det aldrig gått hela vägen. Men utanför festivalen står bandet på stadig mark.

Ingen vidare kvalitet

Melodifestivalens chef Christer Björkman har anklagats för att utnyttja sitt inflytande. Ihop med produktionsbolaget Baluba har han utformat en allians likt feodalstatens kung och kyrka. Men Bard räds inte Björkman.

– De är inte större makthavare än juryn, som plockar ut de bästa låtarna. Däremot är det en sak att det inte inkommer så många bidrag. Och det mesta har ingen vidare kvalitet heller. Jag skickade ju in två låtar, och båda kom med.

Inget fan av Anders Bagge

Förra omgången gick Måns Zelmerlöw vidare och i Leksand ställs BWO mot E.M.D. Alla från Idol. Idoldeltagarna har dominerat Melodifestivalen sedan det amerikanska programformatet såg dagens ljus i Sverige. Men Bard är inte imponerad av Idols utformning.

– Jag är inget större fan av Anders Bagge. Han producerar mycket, men jag kommer inte ihåg något som han har gjort, så han gör inget avtryck. Dock är han bra på att fixa bra artister. Men jag kommer inte ihåg något, och har ingen relation till honom.

BWO har haft framgångar i Östeuropa som Carola bara kan drömma om. Även om det inte gått hela vägen i den svenska uttagningen skulle BWO kunna ta sig an den ryska publiken med råg i ryggen, menar Bard.

– Ja, jag tror det. Vi kan leverera ett rent Moskvanummer. Det är bara artister liknande Alcazar och BWO som även är gångbara utanför Sverige. När det gäller Melodifestivalen krävs artister som klarar av en stor publik. Man borde knoppa av som San Remo-festivalen, där italienarna röstar fram sina egna favoriter utan att bry sig om andra. Melodifestivalen borde gå samma väg. Som det är nu gör man bara bort sig.

Ser du en framtid där Let's Dance-deltagaren Blondinbella blir vår framtida schlagerstjärna - när bloggarna börjar ta plats i underhållningsmedia?

– Det har de redan gjort och de har tagit över allt mer. Men bloggarna skiter folk egentligen fullständigt i. IT-revolutionen har gjort att alla blir makthavare, på forum, i omröstningar och så vidare och det har större betydelse.

Alexander Bard är också engagerad i fildelningsdebatten och den pågående rättegången mot The Pirate Bay kommenterar han så här:

– Det behövs ingen ny upphovsrätt. I Sverige måste man följa lagar och regler. Annars blir det kaos och anarki.

Musiken är förstås det Alexander Bard lever på. Och Melodifestivalen i all ära, men själv vill Bard inte syssla med sådant larv som teveunderhållning, med undantag för Allsång på Skansen. Inte ens om det ansedda Stjärnorna på slottet skulle ringa.

– Jag skulle tacka nej. Och jag har gjort det flera gånger till liknande. Töntigt är vad det är.

I förra Melodifestivalen klädde BWO ut sig likt huvudrollerna i Dramatens uppsättning Tre Kronor. I genrepet hade han återgått till ett mer bekant Bard-plagg, kortbyxor, av ridmodell. Även om alla modepaneler har dömt ut shorts för att vara en fluga.

– Jag följer inte trender alls, utan har min egen stil. Det är som med Thomas Di Leva och kåpan. Sätt ett äggformat huvud, ett skägg och ett par kortbyxor på honom så har man Alexander Bard.

Skrivet av: