Så ska Bards elit förändra folkpartiet

- 21/02/2009, 16:26 -

Alexander Bard om hur folkpartiets politik ska förnyas inför valet.

Vissa säger att Alexander Bard läser Nietzsche som pingstpastor Åke Green läser bibeln. Skillnaden mellan de båda författarna är förmodligen att tysken avskydde kristendomen mer än Bard och dessutom hade en omfångsrikare mustasch. I övrigt har den tankemässiga symbiosen utmynnat i en ny linje: evidensliberalism, som ska implementeras i folkpartiet inför valrörelsen 2010.

I lördags utmanade Alexander Bard svenska folket som schlagerstjärna i Melodifestivalen. Men till vardags är han numera inte bara musiker och filosof utan också en mycket udda partigängare.

Stort fan av partiledningen

Som folkpartiets självutnämnda chefsideolog har Bard tillsammans med den liberala organisationen Liberati närmast tagit patent på partiets idéutveckling. Inga maktpositioner lockar, utan det är som tänkare han vill sätta sin prägel på partiet. Folkpartiet har nämligen redan duktiga budskapsbärare som partiledaren, Jan Björklund, och ministrarna Nyamko Sabuni och Cecilia Malmström. Och Alexander Bard diggar alla tre. Utmaningen ligger snarare i att uppdatera partiets officiella politik på de områden där partiet blivit "otidsenligt".

– Vår uppgift är att korrigera delar av folkpartiets politik. Det gäller att lösa "tyckandets tyranni". Som när folkpartister i Skåne är stolta över att införa påtvingade drogtester för skolungdomar får det unga att tappa tron på vuxna och politiker. Sådana folkpartister har inget med partiet att göra, säger Bard till Nyheter24.

Målet är föra bort folkpartiet från trätolinjen mellan flumliberalism och kravliberalism, som tidigare har tagit sig uttryck i interna falangstrider.

– Liberati driver i stället en evidensbaserad liberalism. Det är fakta och vetenskap som ska avgöra vad som är bäst för skolan, när det gäller betygsättning och så vidare, säger Alexander Bard.

För att stärka vetenskapen i politiken har därför medvetna rekryteringar skett från intelligentian med KTH-professorer och storstadsakademiker. Medlemmar väljs ut exklusivt för att tokstollar inte ska ta över och förstöra arbetet - ett slags politiskt elitprojekt i samma tappning som den omtalade sändlistan Elit. Huruvida Bard är kvar i partiet om fem år avgörs av hans ambitioner.

– För stunden skriver jag böcker, gör och dansar till musik. Jag gör gärna mig själv onödig i folkpartiet. Jag ser gärna att det sitter någon som jag, med mina värderingar och åsikter i riksdagen och trycker på rätt knapp. Men för mig finns det inga egoistiska skäl i att finnas i partiet, säger han.

Ingen mainstremliberal

Bard har rört sig i bokvärlden, och har skrivit Nätokraterna (2000) och Det globala imperiet (2002). För tillfället jobbar han med en bok om psykoanalys och neurobiologi. Detta har också tagit honom till att bli en uppburen filosof i Frankrike. Men han gör inte som många mainstreamliberaler och rabblar citat ur Ayn Rands böcker, utan hänvisar till andra filosofiska legendarer.

–Ayn Rand har helt fel, hon var dum i huvudet. Jag läste henne när jag var ung, men dumpade henne då jag var 16 år, och insåg att hon var helt fel ute. Rand är en billig kopia på Friedrich Nietzsche, som jag blev mer förtjust i.

Många ideologer har dock gått bet genom åren i partiväsendet. Maktkamper, fokus på väljarbeteenden och frustration över långsamma politiska processer gör att människor tröttnar. Det är en sak att som Liberati tycka en massa saker och förhålla sig till kompasser, och det är en annan att faktiskt harva internt i ett parti och lobba för förslag som utkristalliseras i praktisk politik.

– Vi är redan i full gång med att påverka partiets politik. Liberati har redan värvat 200 medlemmar under de senaste två månaderna, och flera som skulle beteckna sig som icke-folkpartister har gått med. Vi har skapat nya kontaktytor för att bringa samman intelligenta människor. Genom mejllistor och diskussionsforum lägger vi upp strategier, säger Bard.

"Strategiskt misstag"

Även om Bard gillar alliansen som politiskt projekt har han svårt för delar av synen på idéutveckling. Exempelvis moderaterna och Per Schlingmann (m) återkommer ständigt till vikten av att politiken formas och tar utgångspunkt i människors vardag och de problem som människor upplever för stunden.

– Jag ser det som tomma slagord som inte betyder någonting. Kommunpolitikerna jobbar oerhört nära vardagen, där de ställs nära inför vardagliga problem. Politiken får däremot aldrig följa massan. Det finns ingen poäng i det, och ett tjänstemannastyre är livsfarligt, säger han till Nyheter24.

Han är även missnöjd med folkpartiets och alliansens FRA-strategi, precis som flera PR-genier. När folkpartiet skulle utse sin ledamot i Signalspaningsnämnden, som ska pröva inriktningen av FRA:s signalspaning, fick den folkpartistiska riksdagsledamoten Camilla Lindberg, medgrundare till Liberati och den enda borgaren som röstade nej till regeringens FRA-lag, nobben till förmån för den lojala Cecilia Wigström (fp).

– Det är svagt, och det är ett stort strategiskt misstag från folkpartiets sida, säger Bard.

Rättegången mot ägarna till fildelningssajten The Pirate Bay har toppat medierna under den senaste veckan, och rösterna höjs för en anpassad upphovsrätt. Men Bard ser ingen anledning för Liberati att driva en sådan linje.

– Det behövs ingen ny upphovsrätt. I Sverige måste man följa lagar och regler. Annars blir det kaos och anarki. Många liberaler har tagit strid för upphovsrätten. Men de som vill ha en stark upphovsrätt är dagens sju- till åttaåringar som ska försörja sig på sitt skapande i framtiden, och de har ingen röst i dag, säger han till Nyheter24.

"Swartz har havererat"

När samtalet kommer in på Nyheter24:s rättegångsbloggare - och tidigare Alexander Bards gode vän - Oscar Swartz, är Bard kategorisk.

– Oscar Swartz har havererat och hamnat i ett sekteristiskt tänkande. Nuförtiden låter han som en sektledare. Sedan har vi Piratpartiet som har spårat ur. I sådana fall rekommenderar jag hellre att folk läser Louise Persson eller Fredrik Westerlund, där båda har varit kloka och gått med i Liberati, som båda skriver betydligt bättre om dessa frågor.

Schlagerstjärna, popkung, politiker, filosof och ideolog. När man sluter ihop paketet blir Alexander Bard något av essensen av en modern människa. Även om han vill likna sig själv vid en av historiens stora män som formade Sverige. En Axel Oxenstierna med kortbyxor av fårbenstyp.

Skrivet av: