"Ingen vinner på legalisering av droger"

Samma dag som världen nås av det oerhört tragiska beskedet att den extremt talangfulla skådespelaren Philip Seymour Hoffman dukat under av sitt drogmissbruk slår centerpartisten Alfred Askeljung ett slag för en legalisering av narkotika i Sverige. Askeljung skriver på Nyheter24 (2/2) att ”Förbudspolitiken nått vägs ände” och menar att Sverige måste ta intryck av utvecklingen i andra länder när det gäller legaliseringen av cannabis.

Men vad skulle vi egentligen vinna vid en legalisering? Vilka förbättringar uppnår vi för vårt samhälle, och för enskilda medborgare, genom att göra ytterligare en skadlig drog tillgänglig för allmänt bruk?

För låt oss konstatera detta: Cannabis har högst kända och potentiellt långtgående negativa effekter på människors hälsa. Förutom de vanliga skadeverkningarna av rökning – såsom lungcancer och bronkit – riskerar användare, framförallt bland unga människor, att få försämrat korttidsminne, inlärnings- och koncentrationssvårigheter samt svårigheter att ta in och bearbeta information. I studier visas också kraftigt förhöjda risker för psykoser och ångestattacker, liksom en kraftigt förhöjd risk för att senare insjukna i olika psykiska sjukdomstillstånd som exempelvis schizofreni.

Det råder alltså ingen tvekan om att cannabis har skadeverkningar både på den psykiska och fysiska hälsan, liksom på allmäntillståndet hos den som använder det regelbundet. De medicinskt påvisade positiva effekterna vid vissa sjukdomstillstånd, som i vissa länder varit grunden för en ökad medicinsk förskrivning av cannabis, förtar inte att det i grunden är farligt att använda cannabis regelbundet – alldeles oavsett om det är Barack Obama, Bill Clinton, Kofi Annan eller någon annan som relativiserar dess effekter.
Det bör förstås kunna diskuteras om cannabis är farligare än alkohol eller tobak. Forskare kommer här till lite olika svar, beroende på vilken effekt som studeras. Det vi med säkerhet vet är dock att samtliga dessa droger medför stora samhällskostnader liksom ett stort mänskligt lidande för såväl missbrukarna som deras anhöriga.

Tobaken och alkoholen har vi haft i Sverige under lång tid, långt innan vi till fullo förstod dess effekter på samhälle, liv och hälsa. Forskningen har på dessa områden också gått från en tid då riskerna bagatelliserades, till att idag nästan uteslutande fokusera på skadeverkningar och hur vi minimerar dem. Av den anledningen för vi idag en restriktiv alkoholpolitik som syftar till ett kontrollerat, måttfullt bruk och minskat missbruk. Likadant har vi steg för steg försökt fasa ut tobaken från miljöer där vi vet att den gör skada på tredje man, samtidigt som vi strypt tillgången för riskgrupper som exempelvis unga.

Gemensamt för alla lätta droger är att de kan utgöra inkörsporten för tyngre användning. Inte minst gäller det om missbrukaren lider av något neuropsykologisk sjukdomstillstånd, där droganvändandet till en början kan användas som en slags självmedicinering. Philip Seymour Hoffman vittnade själv om hur han som ung prövade ”allt som kom över honom”, vilket till slut ledde honom till så tunga droger att han fruktade för sitt liv. Den gången lyckades han med sin rehabilitering, vilket tyvärr inte var fallet vid det senaste återfallet.

Det är med dessa insikter som vi kristdemokrater anser att vi även fortsättningsvis måste bekämpa narkotikan i alla dess former, och hålla en levande diskussion om dess negativa effekter. Starka krafter står som Askeljung påpekar bakom den kriminella spridningen av droger. Om förtjänsten från de lätta drogerna försvann, skulle de kriminella mest troligt koncentrera sig på att öka spridningen av tyngre droger, med ett ökat lidande för de mest utsatta missbrukarna som följd.

Vi kommer kanske aldrig fullt ut kunna vinna kriget mot narkotikan, det måste vi idag medge. Men polisen, sociala myndigheter och vårdinstitutioner – liksom vissa av de som redan fastnat i drogernas slaveri - vinner några slag varje dag. Ska vi ge dem bättre förutsättningar att lyckas måste vi arbeta med att upprätthålla förbudet och bekämpa den kriminella hanteringen, men också minska den sociala acceptansen även för lättare droger som cannabis. Det är för mig helt obegripligt att Askeljung och Centerpartiets unga vill gå i motsatt riktning.

Stefan Svanström (KD), 
Riksdagsledamot, Stockholms stad