Koldioxiddöden

Den 21 augusti 1986 släppte sjön Nyos i nordvästra Kamerun ut ett moln av koldioxid.

Sjön ligger strax bredvid en vulkan, och under sjön ligger en ficka av lava som läcker koldioxid. Det gör att sjöns vatten mättas av koldioxid. Kanske var det ett jordskred som utlöste läckan? Ingen vet säkert.

Men den dagen släppte sjön ifrån sig ett gasmoln av koldioxid som kvävde 1700 människor till döds. 3500 djur dog också i katastrofen som var den största masskvävningen man känner till orsakad av naturliga orsaker.

– Vad man tror hände var att plötsligt bubblade det upp koldioxid. Det ledde till att massa människor kvävdes till döds, förklarar professorn i energiteknik, Filip Johnsson, vid institutionen för energi och miljö på Chalmers i Göteborg.

De depåer av koldioxid som ska lagras av energibolagen kommer antagligen vara säkrare än bottenlagret i Nyosjön – men om en katastrof sker – vad händer då?

– Skulle det läcka ut är det så klart farligt men det finns inget som talar för att det kommer hända. Liknelsen haltar eftersom sannolikheten för att det kommer hända är så låg, berättar Filip Johnsson.

– Lagringen är en viktig diskussion. Koldioxid är inget gift, det används i massa annan industri, säger Lars G Josefsson, vd på Vattenfall till Nyheter24.

Och kanske ännu viktigare än lagringen är transporten – det vill säga från kraftverken till lagringsutrymmena. Transporten kan ske med båt – eller ännu troligare – i pipelines.

Men hur stor är risken för att det sker en olycka eller att det blir en måltavla för terrorister?

– Det är klart att om det läcker ut en massa koldioxid i befolkat område skulle många dö. Men det finns ju säkerhetsåtgärder. Koldioxid är tyngre än luft så det lägger sig i sänkor. Och det är doftfritt så man märker det inte och kvävs till döds. Men jämfört med naturgas – som vi redan transporterar – så är risken mindre, förklarar Filip Johnsson.

– Den största risken med CCS-tekniken är ju att man förhindrar utvecklingen av förnyelsebara energikällor, fortsätter han.

Filip Johnsson berättar att lagringen ska ske i vissa geologiska formationer som kallas för akvifärer.

– Inget talar för att koldioxiden läcker ut. Om den bara stannar i några hundra år och sen läcker ut är hela projektet meningslöst. Koldioxiden måste ligga i flera tusen år. Då mineraliseras den – den blir till sten kan man säga.

Bland annat Greenpeace har pekat på risken för att det läcker ut i grundvattnet – vad skulle det kunna leda till?

– Grundvattnet ligger på några hundra meters djup. Och man lagrar koldioxiden på tusen meters djup. Så det borde inte finnas någon risk att det läcker ut i grundvattnet, berättar Filip Johnsson.

–CCS är en teknik av många som vi kommer att behöva för att förändra vår miljöpåverkan. Det stora hotet är att det finns så mycket fossila bränslen. Det är osannolikt att världssamfundet inte skulle elda upp dem. Då är CCS viktigt, förklarar Filip Johnsson och framhåller att:

– Det viktigaste är att vi får ett pris på koldioxid. Då kommer vi nog att få se en mängd olika tekniker. Om det sen blir solenergi eller CCS är mindre viktigt, avslutar han.

Skrivet av: