När Bianca Ingrosso berättade i en vlogg att hon ville öppna antinger ett barn- eller hundhem, alternativt adoptera ett barn, eller en hund så gick många i taket. Jag tänkte att ”en gång är ingen gång, och att hon nog buntade ihop barn och hund pga ordet adoption. Inte för att hon likställde barn och hund.
Nu gör Alexander Pärleros ungefär samma sak, och jag börjar ana en trend.
Eller….Alexander Pärleros gör inte alls samma sak som Bianca, för han skriver rakt ut att han skulle vilja hjälpa barn som inte haft den lättaste starten i livet, och att sättet som de fick sin hund Doris på – hon lämnades utanför Lidl i en låda – på ett ungefär är likvärdigt med att ta  ”något barn som är utsatt och man kan förändra livet för”. (citat Alexander Pärleros)

Jag älskar hundar och mina husdjur är mina bebisar, men nej.
Att adoptera en herrelös hund är INTE som att adoptera eller bli fosterhem familjehem åt ett barn!

Efter att jag publicerat mitt inlägg om Bianca så fick jag ett mail från Joel Borgström som är Program manager child protection på Childhood Foundation, som upplyste mig om baksidorna med just barnhem.
Jag visste inte riktigt om jag kunde få in det på ett bra sätt här på bloggen, men så kom det här Pärlerosiska inlägget och jag såg min chans.
Så här skrev Joel Borgström i sitt mail till mig:

I de flesta fall är just barnhem tom direkt skadligt för barn med volontärer som kommer och går, stora risker för våld och övergrepp, svårigheter att anpassa sig ett liv utanför institution så småningom m.m. m.m. De allra flesta barn på barnhem har dessutom minst en förälder i livet (typ 80%!).

Vidare skriver han att:

Vi blir förstås glada för alla som vill engagera sig för barn i utsatthet men ser också att just bilden av barnhem som en bra lösning för barn utomlands (och då särskilt i fattiga länder) fortsätter spridas trots att vi vet att detta både är dyrt och dåligt för de allra flesta barn.
[…]

Jag kom just tillbaka från en resa i Tanzania/Kenya med just det här fokuset och det är tydligt hur man där nu jobbar hårt för att utveckla alternativ så alla barn kan växa upp i familjer. Det gör man egentligen över hela världen men det är svårt när det fortsätter forsa in medel till barnhem!

Hör av dig om du vill ha mer underlag eller annan info (här finns också mer om detta). Vi skulle förstås gärna se att någon uppmärksammar Bianca på detta. Vi hjälper förstås gärna till (och jag har också skrivit till henne direkt).

Om informationen nått hela vägen till Bianca vet jag inte, men nu vet NI i alla fall. 🙂
Även med de godaste av intentioner kan det ibland bli fel, och att likställa adoption av hund och barn kan kanske vara en sådan.

Tack för tips!

Lagom är bäst, eller hur?

Ja, lagom är verkligen bäst ibland.

Jag vet inte riktigt vem personen syftar på när hen skriver att ”många framgångsrika ger ej till barnen”. 
På den här sidan kan man läsa om hur miljadärer som Bill Gates, George Lucas, Reed Hastings och Ted Turner donerat stora delar av sina förmögenheter till välgörenhet via ”The Giving Pledge campaign” och således kommer lämna mindre pengar till sina barn.
Mindre pengar alltså, inte inga pengar.

Summan ”mindre pengar” i Bill Gates värld är förmodligen mer pengar än vad många av oss ens kan förstå innebörden av så jag skulle tro att hans barn har sitt på det torra oavsett. Att villkora pengarna mot att barnen skaffar sig en utbildning tycker jag är jättebra, och tydligen Isabella också, trots att hon själv gått en annan väg.

Jag tror ingen mår bra av att kunna Joakim Von Anka-simma i pengar, men tryggheten som finansiell stabilitet kan innebära ska samtidigt inte på något vis underskattas. 

Dricka i den här skålen för ”håller med” och i den här skålen för ”skitsnack”.
Klicka här om du inte fattar. ?