Visa det här inlägget på Instagram

Jag har opererat bort livmodern, livmodertappen och äggledarna. Hysterektomi. Äggstockarna var fina så det fick vara kvar. Det blev en ganska stor bukoperation eftersom livmodern blivit enorm och satt hårt. Ni som följt bloggen vet att jag haft stora myom med rikliga blödningar under sista året. De sista veckorna blev det värre och ohållbart så jag fick tid för operation snabbare än vad vi planerat.
[…]

Den fantastiska gynöverläkaren Saskia Eklind på Carlanderska opererade mig så jag var i trygga händer. Operationen gick bra, men det var stora myom överallt i livmodern. Läkaren skojade när hon kom in på eftermiddagen för att se hur jag mådde och berättade att när jag låg på operationsbordet såg magen ut som Kebnekajse. // Johanna Toftby

Johanna Toftby har genomgått en stor bukoperation och berättar nu om det på sin blogg.
Hon har även delat fler bilder där, som inte finns med i Instagraminlägget – om någon är intresserad av hur det kan se ut efteråt.

I sitt inlägg berättar hon om vilka problem hon upplevt, som var anledningen till operationen, samt vad läkarna berättat för henne efteråt. 
Bland annat ska hennes livmoder ha vägt hela 1,2 kg, vilket tvingat läkarna att kämpa och slita för att få ut den, då en livmoder ska väga 60 gram.
Innan operationen led hon av hemska blödningar, behövde springa och kissa hela nätterna, kände som en tyngd inom sig hennes  myom har till och med synts utanpå magen. (Myom är en eller flera muskelknutor som kan sitta inuti eller utanpå livmodern.)

Ett stort krya på dig, Johanna! 
Förhoppningsvis kan hennes transparens kring det här hjälpa någon annan – något som jag ser som en av de absolut mest positiva sidorna med att dela saker på sociala medier, även om det är smärtsamt. 🙂

Visa det här inlägget på Instagram

Ett par svarta och ett par vita, med gulddetaljer och inbyggd klack.
Så ser designen ut på de sneakers som Johanna Toftby tagit fram tillsammans med Ellos, och trots att de släpptes så sent som tidigare idag så är de redan slutsålda i de allra flesta storlekar.

Någon av er som lagt vantarna på ett par, eller som ville men att de var slut i er storlek? 

Edit: 
Jag har täckt över användarnamnet på en person här nedan som inte är en offentlig person och som inte vill stå med på Bloggbevakning identifierad.

Visa det här inlägget på Instagram

Igår publicerade jag ett inlägg om Margauxs ex Jacob Liebermann och hans inlägg om sättet som Margaux exponerar deras gemensamma son på sociala medier.
Hur problematiskt det är.
Kommentarsfältet under Jacobs inlägg fylls av stöttande inlägg, där man många anser att det var på tiden att någon sätter ner foten och faktiskt sätter barnens integiritet i första rummet.
Det är dock inte alla som håller med honom.

Johanna Toftby tycker snarare att det är skenheligt av Jacob att skriva som han gör, med tanke på att deltog i samarbeten som involverade Arnold under tiden som han och Margaux fortfarande var ett par.
Att han fått ett helt annat perspektiv på saker och ting efter att ha klivit ut ur bubblan köper de inte, utan de verkar tro att Jacob skriver som han gör, enbart för att trycka till och hänga ut Margaux.

Johanna Toftby ryter till åt en läsare som kommenterat hennes utseende.
Men… är det inte skillnad på att kritisera någons utseende och någons klädval?
Får man inte tycka att en tröja – som personen mest sannolikt får betalt för att visa upp – är ful?
Det är väl ändå en JÄVLA skillnad?

Fast…
Om man får kritisera en tröja som någon fått betalt för att visa upp, borde inte samma princip gälla en plastikoperation som man får betalt för att visa upp?
(Jag menar inte Johanna specifikt här utan branschen mer generellt!!)
Principen är ju densamma, eller hur? Få betalt för att visa på en produkt och marknadsföra ett företag – men vad det är för produkt och företag har ju influencern valt själv.
Tröja eller tuttar, same same egentligen.

Hur tänker ni här? 
Jag hade tänkt avsluta mitt inlägg efter meningen ”Det är väl ändå en JÄVLA skillnad?”, men insåg att skillnaden kanske inte är så pass stor som jag först tänkte.
Är det inte jäkligt snårigt egentligen när den egna kroppen blandas in som marknadsförande verktyg?

https://www.instagram.com/p/B_xNmjbl-wx/

Jag får KLÅDA under fotsulorna av den här reklamen samtidigt som jag blöder från trumhinnorna!
Jag har avskytt den från första stund och jag tänker inte ens lite be om ursäkt för det.
Den är HEMSK!
Det får mig att hata Johan Ekelund, Mauro Scocco, Ratata, Frida och hela jävla gänget bakom – trots att de inte gjort annat än skriva låten och eventuellt lite missat att stoppa en licensförfrågan från Telia.

För låten är ju underbar!
Innan det här hände.
UNDERBAR! Den var med på min första full-cd som jag någonsin fick i min ägo, en samlingsskiva med just duetter och den låg mig SÅ varmt om hjärtat och sen kom den här jävla reklamen!

Äntligen! I dag klockan 11.00 kom domen mot min stalker som var åtalad för bland annat olaga förföljelse och olaga hot. Och hon är dömd nu. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns just nu. Jag är lättad, jag har haft ett rent helvete med den här människan. Hon har helt medvetet hotat med att döda mig och mina barn. Att tingsrätten bekräftar vad hon gjort känns som en så stor upprättelse.
[…]

Hon blev dömd för olaga förföljelse, olaga hot och övergrepp i rättssak. Samtidigt fälldes hon för flera brott mot andra människor också.
Som straff får hon en månads fängelse, skyddstillsyn och ska genomgå en behandling. Eftersom tingsrätten skriver att det är stor risk att hon fortsätter med dessa brott så blir det fängelse kombinerat med tillsynen för att minska risken. Månaden har hon redan suttit av eftersom hon varit häktad, men att det ens blir fängelse känns som en stor seger.
Jag hade förstås önskat hon fick sitta inlåst längre men en fängelsedom och påföljden känns ändå som en lättnad och en seger. Hon ska dessutom betala mig 25 000kr i skadestånd. // Johanna Toftby

Efter att ha flyttats fram flera gånger pga corona så kom då slutligen domen i rättegången mot den kvinna som bland annat trakasserat Johanna Toftby i över 10 års tid.
Jag vet hur påfrestande det varit för Johanna att domen blivit försenad gång på gång, en vecka i taget, men nu är den alltså här och om jag förstår det hela rätt så har den åtalade dömts på alla punkter utom en, punkt 1..
Inne på Johannas blogg kan du läsa om hennes känslor kring att kvinnan slutligen blev dömd.
Att den här människan behöver behandling är ju ställt utom varje rimligt tvivel (för att fortsätta på juridik-lingo) och jag hoppas att hon får all den hjälp hon kan tänkas behöva.

Vad säger man?
”Grattis till domen”?
Det skrev jag innan, men det känns ju helt fel, som att det skulle vara något att gratulera – att äntligen ha fått gehör för trakasserier som pågått i tio år? ”Skönt att de tror på dig”, absolut, men grattis?
Hade kvinnan friats hade jag kunnat förstå att man beklagar det, men man gratulerar väl ändå inte till en fällande dom?
Eller?

Vill du läsa mer om det här så hittar du inlägg här, här, här, här och här. 

Igår skulle domen mot den 42-åriga kvinna som står åtalad för flera olika brott mot fyra olika målsägande (bland annat Johanna Toftby kommit) men den har inte blivit färdigställd av tingsrätten och datumet är framflyttat en vecka. 

Jag läste förundersökningen för en annan av de målsägande, inte Johanna Toftby alltså, och det är obehaglig läsning.
Personen(den åtalade) vi kan kalla ”A” (med en fejkad profil) vill kalla en främling (målsägande) ”B” hon skrivit till för första gången för ”mamma” och typ bli adopterad av henne (B) och när B ifrågasätter detta så hotar A med att ta livet av sig och när B sedan blockar A så letar A upp Bs mobilnummer och smsar henne där hon bland annat önskar livet ur hennes son. Hon skriver också att B och hennes son var ”som en familj för A” och då är detta första gången A och B skriver till varandra. B svarade A från första början för att vara snäll då A framställde sig på ett sätt som B kunde relatera till.
Sen gick det snabbt utför.
A försöker även få kontakt med B på Facebook och skapar upp en falsk profil för Bs sambo med hans bilder och söker kontakt med Bs son den vägen.
Detta är en av många saker som kvinnan A står åtalad för i den här rättegången och som hon nekar till eller vägrar kommentera..

A – den åtalade kvinnan ska dock ha erkänt övergrepp i rättssak och olovlig identitetsanvändning och åklagare Jessica Wenna yrkar på fängelse i 6-10 månader för de brott kvinnan gjort sig skyldig till gällande dessa fyra målsäganden.

Om en vecka ska domen komma alltså, jag återkommer med den då. 

Personen har med avsikt dödshotat, förföljt, trakasserat och velat förstöra mitt liv. Jag har inte sovit en enda natt ensam på många år. Jag gör det inte. Det går inte. Allt som hon har gjort mot mig har satt sig på mitt psyke.

Stackars Annica som var svårt sjuk fick också utstå så mycket hemskheter, bara några månader senare somnade hon in. Jag hoppas Annica är med mig på onsdag och ger mig styrka, att hon får upprättelse i efterhand för vad hon själv utsattes för bara för att hon ville berätta om sin sjukdom och hjälpa andra. // Johanna Toftby

Idag inleddes rättegången i Eskilstuna tingsrätt mot den kvinna som hotat, kränkt och förföljt Johanna Toftby och hennes familj.
Sammanlagt är det fyra målsäganden som den här kvinnan utsatt för brott, och i Johannas fall så har det pågått i hela tio års tid.
10 ÅR??!! Det är SÅ länge!

I Johannas kommentarsfält så fylls det på med peppande och stöttande meddelanden, förutom några stycken då – bland annat det här – som vissa tolkar kommer från stalkern själv i egen hög person.
Jag vet att hon suttit häktad tidigare men att hon är släppt sedan en tid tillbaka och med tanke på den gränslöshet hon visat tidigare så ser jag det inte som omöjligt att det faktiskt är hon bakom skärmen.

Det personen utsatt Johanna för samlas under åtal för olaga förföljelse, olaga hot, övergrepp i rättssak och överträdelse av kontaktförbud. Olaga förföljelse är det tyngsta åtalet, att utsätta samma person för flera brott i följd, och ger fängelse i upp till fyra år för den som döms, enligt Johannas blogg.
Förhoppningsvis närmar sig den här utdragna historien sitt slut och med det, att kvinnan ifråga nu lämnar Johanna och hennes familj i fred.

Vill du skicka en stöttande kommentar till Johanna så kan du göra det här på hennes blogg.

UPPDATERING KL 10.10:

Efter att ha lagt lite pussel tillsammans med några av er sedan det här inlägget publicerades så vågar jag nästan slå fast att det rör sig om en och samma människa – alltså den som försöker lura till sig barn och som själv vill bli adopterad och den person som Johanna ska upp i rätten med.
Vissa saker som jag fått höra och läsa om den här personen sedan jag publicerade mitt inlägg om Johanna gör att jag ser det som uteslutet att det rör sig om flera personer, men alldeles säker kan jag givetvis inte vara men det är vad som känns mest sannolikt.

Och med det faller min ”flugpapper-teori” om att alla stollar dras till Johanna. En räcker gott och väl då den här personen verkar kunna fylla hela stoll-kvoten upp till randen, helt på egen hand.

Nu har jag fått ett mail från en stackare vars barn blev lurat och indraget i fällan. Den stackars tjejen var bara 12 år. Galningen ville träffas och lockade med att barnet skulle få en dyr present, mamman till barnet fick en chock. Tur att barnet berättade. Galningen blev arg och hotade med att barnet ska försvinna, att om hon inte adopterar bedragaren så ska det hända något hemskt. //Johanna Toftby

Många reagerade på texten i förrgår om galningen (HÄR) som försökte locka till sig ett barn. Så jag bad Jessica, som var den som kontaktat mig med varningen, att skriva själv om vad hon och dottern varit med om. Ju mer jag hör desto mer häpnar jag – människan verkar vara helt mammafixerad och har krävt att Jessica ska amma henne! Fattar ni hur sjukt detta är. Det är ju ett psykfall som ni ska akta er för. Hon lurar skiten av folk, bedrar och ljuger om att hon har cancer, samlar in pengar och nu även ger sig på stackars barn. //Johanna Toftby

Jag vet inte om det här är för att Johanna öppet skriver när saker som detta händer henne, men hon är ju som ett sådant där klistrigt flugpapper när det kommer till stollar.
Är det inte kvinnan från Trolljägarna så är det en vuxen kvinna som verkar försöka locka till sig barn, samtidigt som hon vill bli adopterad av andra vuxna kvinnor.
Till Johannas försvar ska väl tilläggas att det inte verkar vara henne specifikt som den här kvinnan med Rasmus på Luffenkomplex vill ha som ny mamma, utan hon är lite mer sekundärt inblandad.
Dock är det på Johannas blogg vi får ta del av det hela, och jag skulle ta hennes inlägg snäppet mer seriöst om hon bara kunde låta bli att bryta mot GDPR-lagen genom att hänga ut folk med för och efternamn i sitt kommentarsfält.

Ja, hon vill kanske visa sin ”makt” genom att göra det, men varför inte suga lite på den karamellen och låta inlägget få handla om det allvarliga ämne som det här faktiskt är.

Är ni fler som känner igen den här kvinnans modus operandi eller rent av drabbats själva?
Snart finns det inga saker kvar som på riktigt kan förvåna mig… I alla fall känns det så efter ett par år av aktivt arbetsliv på nätet.