Här är köket. Det minst smickrande rummet i en annars rätt fantastisk trea. Köket renoverades för arton år sen. På den tiden var det exempelvis trendigt med svarta golv och att sänka taket för att sätta in spottar. Strunt samma om man högg av toppen av fönstrets gavel i ett hem från sextonhundratalet! Spottar skulle in! // Sandra Beijer

Äntligen en influencer som renoverar av behov, inte pga av marmorberoende och behovet av att slita ut allting mer för att man kan, snarare än behöver.
En regelrätt slakt många gånger, där nya, fina, fräscha badrum eller kök slits ut, till förmån för marmor som är en nano-bit mörkare eller ljusare än den förra ägaren precis satt in.
Marmor madness.
Sandras lägenhet i Gamla Stan har ett kök som ser lite…småledset ut…
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men den här kommentaren tyckte jag sammanfattade det ganska så bra:

Återigen drar Sandra till med ett trovärdigt och genuint samarbete.
Av kommentarerna att döma så är det uppskattat, även av läsarna.
Snickarna håller på att lägga golvet, medan Sandra, Björn och lille Didrik befinner sig i Frankrike.
Jag läste en annan kommentar under inlägget, och som också fick mig att undra lite:

Är ni oroliga för att hantverkare eller liknande ska läsa era gamla kärleksbrev eller hitta era sexleksaker?
Frågar åt en kompis.

Visa det här inlägget på Instagram

Det är få inlägg jag stängt av ljudet på, snabbare än på det här av Sandra Beijer.
Visst, reklamen är bättre än den där hon spottar tandkräm i havet, men alltså ljudet på det här?
VEM vill lyssna på en minut av Sandra Beijer som borstar tänderna med en eltandborste, ackompanjerat av en ilsken ljudmatta som bara måste ha inspirerats av det här klippet?

May I mute, please?

När influencers på egen hand ska skapa reklamer att publicera i sina kanaler så blir det inte alltid så bra. 
Ta exempelvis influencern Johnny Edlind och hans reklam för företaget ”Revolution Race” där han satt och eldade direkt på en klippa i ett naturreservat.
I det här fallet bör även företaget få sig en släng av sleven då de glatt publicerade dessa bilder på sina kanaler utan att reagera på det ytterst olämpliga i att elda PÅ en klippa, I ett naturreservat.

Visa det här inlägget på Instagram

Sandra Beijers reklam för Sensodyn består bland annat av en bild på henne där hon ”lyxigt” spottar tandkräm direkt i havet. 

Värme mot kinden, en svag bris mot ditt borsthuvud, ett medelhav att skölja munnen i ? // Sandra Beijer

Grejen är ju den att man inte SKA skölja munnen direkt i medelhavet eftersom det finns ämnen i tandkräm som inte hör hemma i havet. 
Ska du spotta tandkräm i naturen så rekommenderar bland annat Friluftsfrämjandet att man inte spottar direkt i havet, utan att man istället gör det över marken.
På så vis filtreras tandkrämen genom sand och jord innan den hamnar i vattnet igen.
Ska man borsta tänderna ute i naturen så rekommenderas Svanenmärkta, naturliga eller ekologiska tandkrämer, någonting som Sensodyns tandkräm inte är.

En inte helt lyckad reklam med andra ord. 
Det här är alltså en reklam. En betald reklam. Som Sandra Beijer nog fått ganska mycket pengar för att göra.
Det handlar alltså inte om vad privatpersoner gör eller inte gör, utan om att det här är betald reklam från ett stort företag.
När man lyfter fram det som faktiskt är problematiskt i hennes bild – hur nöjda hade ni som betalade företag varit då?
Sandra har trots allt gått en tvåårig diplomutbildning med inriktning som copywriter på Berghs och arbetat som copywriter i både Stockholm och New York.

Jag undrar om företaget fått se reklamen innan publicering?
Borde de i så fall inte ha reagerat på detta?

Tack för tips!

Björn satte på en blogg på Sandra när lilla bebisen blev ledsen.
Effekten blev en superduperglad liten bebis.
Alla ni vanlisföräldrar utan vloggar – dags att tänka om.
Även om ni inte vill vlogga så kanske ni kan spela in små klipp till er bebis där ni säger alla bebisens favoritord.
Det fungerar även på hundar kan meddelas.

Om det här är ett life hack med anor från vhs-tiden så får jag be om ursäkt. 
Då är jag både sist på bollen och högst oinformerad, men någon ska ju vara det.

För att inte potentiellt misslyckas helt med det här inlägget så kommer här en kommentar från Sandras kommentarsfält som bara är SÅ ”on fleeeeeeeek”!!!!!
Sandra skriver att hon blev bjuden på Måns Zelmerlöws Cava på Nöjesguidens kontor.
Den heter ”Hola MZ Cava” och är det som föranleder den här kommentaren.

Jag håller med Ella.
Vilket BRILJANT namn på hans Cava!!!

Om jag någon gång skaffar hund har jag tänkt att den skulle kunna heta Hunden. Så kul med ett så generiskt namn. Eller, ingen hund heter kanske just Hunden, men alla heter det ju på ett sätt?

Man ropar Hunden i parken och de andra hundägarna blir förvirrade och kanske lite ledsna å hundens vägnar. En gång när jag var tjugo skaffade min kompis en katt och jag föreslog att den skulle heta just Katten, och så fick det bli. Katter förstår ju dock sällan vad de heter.

I förra veckan när jag och Didrik fotograferades för en intervju ropade fotografen Didrik! för att fånga hans uppmärksamhet. Det funkade inte.
Kallas han något annat frågade fotografen.
Nej inte direkt, jag brukar mest säga bebisen.

Och det var så jag lärde mig att min son faktiskt tror att han heter Bebisen. // Sandra Beijer

Jag vet inte hur det är med er, men mina katter vet inte bara vad de heter utan också vad olika tonfall betyder. 
När THK försöker hoppa upp i fönstret för att stjäla kattmat så behöver jag bara säga ”CUUURTIS” med bestämd röst för att han ska hoppa ner igen.
Det är dock den enda gången jag använder hans faktiska namn, annars går han under smeknamnen ”Curtan” och ”Svart katt”.
Samma sak med den lilla snöbollen. Hon heter ”DEXTER” när hon försöker få uppmärksamhet genom att kloa på ett soffhörn, annars är det ”Dexan” eller ”Vit katt” som gäller.
Det roliga är att vi bara kallar dem för svart och vit katt när vi pratar med Selma om dem, så hon vet exakt vem som är vem, medan katterna nog inte har en aning.

Selma har ungefär hundra smeknamn som varierar i cykler, men när vi tränar så är det alltid Selma som gäller om jag vill få hennes uppmärksamhet.
Smeknamnet ”Snorp-loppan” myntades när jag varken tyckte att ”Lilla snorp” eller ”Lilla loppan” dög längre, så då fick det bli ”Snorp-loppan”.

När man adopterar djur så vill man kanske byta namn på dem, till någonting eget. 
Det kan ju orsaka en viss förvirring hos det nya familjetillskottet, men jag tror fortfarande att den som fortfarande är mest förvirrad är Vanessa Lindblads barn som föräldrarna bytte namn på när hon var runt två år gammal.
VEM ÄÄÄÄR JAAAAAAG!?!?!?

Kan man inte döpa hunden till ”katten”?
Det är ju mycket roligare ju.

Tyvärr ville inte restaurangen servera tårtan till kaffet!! Det tyckte jag var väldigt olivsnjutigt av dom. I USA är det helt vanligt att man kan ta med sin tårta till restaurang om nån fyller år. Inte som att folk skulle börja ha med sig tårtor på restaurang varje gång som nån grej för det. Erbjöd mig dessutom att betala en genomsnittlig dessertsumma för varje bit men nope.
Säg ja till livet, Prinsen. // Sandra Beijer

Att inte få bjuda restauranggäster på medhavd tårta – är det så konstigt? 
Kanske är det ett amerikanskt östkustfenomen, för jag har aldrig hört talas om det. Inte heller har jag sett det ske på någon av de restauranger jag jobbat på i mitt liv.
Det är väl klart att man inte får servera medhavd tårta på en restaurang? Vad är annars nästa steg? Medhavd alkohol?
”Jättekonstigt, men vi fick inte dricka vinet vi hade med oss i kylväskor! ??‍♀️??‍♀️”

Ett aprilskämt? 
Jag hoppas det, men tror tyvärr inte det.
Skulle en mammaledig influencer har tid att iscensätta det här skämtet med att skaffa sig en tårtkartong att bära runt på?
I think not.

Förlåt och ”äxskusämoaaaaaaaaaa” men hur mycket älskar jag Sandra Beijers bostad i Gamla Stan?
Bostaden där hon, Björn och Didrik bor?
Turkost och vinrött?
Alltså, hur fint?
När man ser hus som det här med äkta stuckatur, så känns ”fejkstuckatur” så himla….smäckigt…och billigt på något vis…
Att sätta frigolit-stuckatur i ett nytt hus känns lite som ”You can polish a turd, it’s still a turd”.

Lite som att gå på Nobelfesten med en sådan här i håret:

Sooooooo pretty!!!!!

Vi har ganska många ”stuckatur-fejkisar”, har vi inte?

Sandra Beijer är besatt av sin ”bebi” och jag är besatt av att läsa hennes ”bebi-inlägg”.
Normalt sett reflekterar jag inte så mycket över bebisinlägg. De är vad de är och är en naturlig del av en nybliven förälders sociala medier, men med Sandra är det någonting annorlunda.
Kanske beror det på sättet hon beskrev sin graviditet och känslan – eller snarare bristen på känslor – inför sitt stundande föräldraskap, men någonting är det som gör att jag blir glad i hela kroppen av att läsa Sandras blogg just nu?
Tredje bilden uppifrån i inlägget – hur extremt lika är inte Sandra och lilla Didrik?
Deras munnar är identiska!

Jag tycker det här är ett talande exempel på hur olika graviditeter kan te sig, och att man kan känna på en massa olika vis utan att någonting är mer ”rätt” än någonting annat.
Låt gravida kvinnor känna som de känner, så är jag säker på att det mesta blir som det blir, och med det menat är att det allra mesta förmodligen ändå blir bra till slut. (Hur många knas och felaktigheter hittar ni i den meningen?) 😉

Hur är det? Är det nedvärderande med bak-referenser? Frågar åt en kompis.

Jag kan inte bestämma mig för om jag blir inspirerad eller får mindervärdeskomplex av alla läckert upplagda maträtter som Sandra Beijers sambo Björn lagar till henne.
Varenda en ser ut att vara snattad från ett nyss serverat restaurangbord eller som tagen direkt ur valfritt matmagasin.
Jag vet egentligen ingenting om Sandras Björn, mer än det hon delat med sig av på sin blogg, men det känns som att han förstår att mat, upplägg och matbilder är viktigt för Sandra och att han således lägger manken till, nu när han är ansvarig för vuxenmaten, och Sandra för bebismaten.
Han hade kanske lagat och serverat maten på exakt samma vis, oavsett bebis eller inte, men jag bestämmer mig här och nu för att känna mig mer inspirerad av dessa matbilder än någonting annat, punktum!

Skönt ändå att se att det varvas med korv när de är ute.
Stödkorv är dock ytterst underskattat och får mig alltid att vilja åka till Ikea.

Här är temaveckan för mackor, där jag typ vill ha alla.