Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Kvinnor glöms bort i historieskrivningen"

Samira Bouabana och Angela Tillman Sperandio, Hall of Femmes.
1 av 2

Samira Bouabana och Angela Tillman Sperandio, Hall of Femmes.

Hall of Femmes

Samira Bouabana.
2 av 2

Samira Bouabana.

Hall of Femmes

Nyheter | 08/03/2014 11:58

Manliga kreatörer och dess arbeten är väldokumenterade runt om i designvärlden. Annat är det med kvinnliga. Fram till 2009 led designhistorien i stort sett total brist på kvinnor. Något som fick designerna Samira Bouabana och Angela Tillman Sperandio att starta projektet Hall of Femmes.

– Vårt syfte är att hjälpa till att skriva om designhistorien och att placera in kvinnor i den. Kvinnor som tidigare glömts bort i historieskrivningen.

Det säger Samira Bouabana som tillsammans med Angela Tillman Sperandio står bakom projektet Hall of Femmes. Ett projekt med uppgift att belysa kvinnors arbete inom formgivning och design.

Art directors, fotografer och konstnärer

Projektet startade år 2009.

– Då började vi tänka på hur det kommer vara att åldras i branschen och upptäckte att det var svårt att hitta kvinnor som varit aktiva. Så vi började leta i arkiven för att få fram dessa, säger Samira Bouabana.

Det visade sig att projektet var välbehövligt. Många av kvinnorna de kontaktade hade aldrig tidigare fått något publicerat om sig eller haft några föreläsningar. Trots att det rörde sig om kvinnor som Ruth Ansel, berömd art director på tidningar som Harper’s Bazaar och Vanity Fair, Janet Froelich, ad på New York Times Magazine och den nu avlidna fotografen och konstnären Lillian Bassman.

– De intervjuerna som vi sedan gjorde visade sig vara en guldskatt. Vi kände att fler måste få ta del av dem och det visade sig snart att det fanns flera som var intresserade. Så då blev det en bokserie. Och nu har vi gett ut sju stycken böcker sedan 2009, säger Samira Bouabana.

"Det fanns ett sug"

Kvinnor i designhistorien hade innan Hall of Femmes varit i stort sett odokumenterade. Något som inte minst märktes på responsen från branschen efter att böckerna publicerats.

– Det visade sig att det fanns ett sug efter kvinnors plats i designhistorien, säger Samira Bouabana och fortsätter:

– Det fanns vissa uppsamlingsböcker men vi ville inte klumpa ihop dem och bara visa deras verk för att de var kvinnor. Utan i stället för att de representerade enskilda projekt. Vi ville lyfta fram dem en och en. Responsen blev väldigt bra.

Män som hyllar män

Kvinnor var, och är fortfarande, långt efter när det kommer till vilkas verk som dokumenterats. Sett till böcker, som biografier och monografier, så är det långt många fler män än kvinnor som blivit omskrivna. 

– Män har genom tiderna varit bättre på att lyfta fram och hylla varandra och haft en större tradition av mästar- lärling-relationer som gör att de bekräftar varandras kunskaper och yrkesroller.

Något är dock på väg att hända. Jämfört med när projektet startade 2009 och i dag är skillnaden över dokumentationen kring kvinnors verk betydande.

– Definitivt. Det finns större dokumentation nu. Fler är intresserade av att kunna mer om kvinnliga formgivares arbeten. Skolor hör till exempel av sig till oss och vill inkludera fler kvinnor i undervisningen, säger Samira Bouabana och fortsätter:

– Och sedan gällande diskussionen kring kvotering, vilka är det som jobbar på byråerna? Jobbet är inte färdigt på något sätt men det har hänt otroligt mycket. Både i branschen och i det offentliga rummet. 

"Fundera över språk och ordval"

På frågan om vad man som privatperson kan göra för att hjälpa till att uppmärksamma kvinnliga kreatörers jobb svarar Samira Bouabana att det handlar om att både ändra sitt tankesätt, samt att stödja projekt och organisationer som syftar till just detta. 

– I designsammanhang kan man, bara för att ta ett exempel, också fundera på vad man använder för språk när man beskriver män och kvinnors jobb. Inte vara lat och slentrianmässig i hur man tolkar saker eller när det kommer till vilka ordval man gör. Det är något som skapar attityder och i värsta fall förstärker stereotyper och som påverkar hur människor ser på sitt eget arbete.