Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Marklund fuskade som Ludmila Enquist"

Nyheter | 01/03/2009 18:35

I en stor intervju med Nyheter24 berättar Monica Antonsson om debattartikeln i Aftonbladet, hoten mot henne och framtiden utan "Mia".

Hon fick till slut utrymmet hon i tre månader skrikit sig hes för. I söndagens Aftonbladet Debatt framförde Monica Antonsson, författaren till Mia: sanningen om Gömda, sin kritik mot Aftonbladet och Liza Marklund - i Aftonbladet. Och hon var inte nådig. I tur och ordning sågade hon Liza Marklund, Jan Guillou, Jan Helin, Aftonbladet, Expressen, DN, TV4, Metro och förre justitieministern Thomas Bodström för att ha valt pengarna före sanningen.

I en stor intervju berättar en harmonisk Antonsson om de senaste veckornas turbulens, mejlhoten, hennes kamp mot drakarna och framtiden utan "Mia".

Är du nöjd med utrymmet du nu fått i Aftonbladet?

– Det var ganska olustigt. Lotta Gröning, som jag håller högt, erbjöd mig det här och utan att ha något stöd för det så kände jag att det här var något HON vill göra, men hon hade ju stöd från Jan Helin (Aftonbladets chefredaktör, reds anm). Han lät hälsa att han skulle bli glad om jag gjorde det.

– Det gör ju att han kanske slipper en anmälan för den våldsamma attacken för ett par veckor sedan. Men samtidigt är det så att om jag hade sagt nej till det här hade han kunnat säga: vi erbjöd henne plats och hon ville inte ha den.

– Jag var väldigt missnöjd med bilden de valde att publicera. Trots att jag hade skickat tre bilder så blev det ändå en med dubbelhaka och blicken åt ett annat håll, inte särskilt förtroendeingivande om man säger så. Liza Marklund däremot fick titta mot läsarna på sin bild. Det är lite fult kan jag tycka.

Är det här en fortsatt strategi?

– Jag vet ju inte det, man blir ju lite nojig. Man undrar lite varför och sånt. Det var en fotograf här från Aftonbladet just när jag släppt boken, hans order var att jag skulle titta åt ett annat håll.

Blev du censurerad på något sätt?

– Nej, inte alls. Men jag hade helst sluppit skriva detta. Det var därför jag skrev det öppna brevet till Jan Helin i Newsmill i veckan. Det blir en sådan konstig grej av alltihopa. De gör den här jättekontakten med Mia och sedan kommer den elaka tanten från Vallentuna och sticker upp så här, nu är hon här igen. Det blir fel.

– Jag fick en känsla av att det varit en interndiskussion på Aftonbladet, och att det fanns lite människor som slogs för mig där. Då tyckte jag att det var väldigt gulligt och det hade varit dåligt av mig att inte ta den utsträckta handen. Gröning visar civilkurage, jag tror inte att det varit lätt för henne.

Vad menas med att Jan Helin såg fram emot din debattartikel?

– Jag tyckte att det syntes på honom i SVT:s Debatt att han kände att allt inte gått rätt till. Speciellt då han kallar Mia för en "uppenbart trasig person", jag har aldrig hört någon kalla henne det förut. Men han måste ha fått det någonstans ifrån.

Berätta mer om dagens debattartikel, är du nöjd med det du fick med?

– Jo, det är jag väl, men samtidigt är det omöjligt för mig att bemöta Mias text på 14 sidor där jag egentligen blir förtalad på alla 14. Hon fick 32 000 tecken exklusive chatten, jag fick cirka 5 000. Lite beroende på hur man ser det så är hela reportaget om Mia en medial skandal. Aftonbladet kommer att gå till historien för detta.

Känner du dig liten när du ställs mot drakarna?

– Det är klart, jag är ju ingenting, va. Skulle de vilja trampa på mig som på en fimp så skulle de kunna göra det. Det är det ingen tvekan om. Men jag tror inte att någon kan ifrågasätta min bok längre. Det är ju skönt.

Tror du att det är möjligt med tanke på alla bloggar där ute?

– Är det någon som har hatiska bloggattacker mot sig så är det jag. Det är otroligt mycket otäckheter där ute. Så fort Liza Marklund gör ett utspel så kommer det ett stort antal såna hatkommentarer med rena hot. Det är någon som leder det alltså. Men man vet aldrig vem. Att man ska kunna vara anonym på internet, det är någonting man måste ifrågasätta med en lag. Kan man inte skriva någonting under eget namn får man fan hålla käften.

Vad är det specifikt?

– Jag vill gärna inte berätta det, då kommer jag bara att trigga dessa personer.

Har du polisanmält hoten?

– Jag har planer på att göra det, men har helt enkelt inte haft tiden. Men de har fått stänga en och en annan blogg. Jag får mejl varje dag om att det är någon som försöker få ut mina koder till min emailadress.

– Samtidigt är det otroligt många som har gett mig sitt stöd. Det finns många stora stjärnor där ute i bloggvärlden. Såna man har börjat umgås med på nätet, många av dessa är journalister som först kommenterar lite anonymt för att sedan presentera sig själva. Det är uppmuntrande. Det bästa är att de flesta av dessa pärlor skriver i eget namn.

Hur ser framtiden ut nu?

– Alla vet nu att jag hade rätt och då skulle jag egentligen kunna släppa det här. Och då skulle Marklund kunna säga att "aa, det var ju inte så bra" och sen börja skriva romaner igen utan att någon reagerade. Det skulle vara glömt på en dag.

– Men jag hade släppt det här. Men då kom ju det här anfallet och då var jag tvungen att svara. Jag har egentligen inte råd med det här, jag måste börja jobba igen. Och det vet Aftonbladet. De gör det här medvetet för att jag ska krossas. Helt plötsligt hoppar Peter Ahltin upp och hotar med stämning till höger och vänster. Det är jätteruskigt.

– Folk måste förstå att det inte är någon personlig vendetta mot Marklund, så känner inte jag. Jag skiter i vad hon gör eller om hon ska inta den amerikanska marknaden. Jag har bara brytt mig om de här två böckerna. Nu får hon slåss mot sanningen och inte jag.

– Men vad jag inte kan förstå är till exempel när Ludmila Engquist dopade sig så var det ingen som släppte in henne igen. Hon fuskade och fick ta ett ansvar. Samma gäller Marklund. Först måste hon få ta ett ansvar för det här och sen kan hon fortsätta som hon vill.

Har du något nytt projekt på gång nu?

– Ja, men inte mot Marklund (skratt), utan två svenska böcker. Ena vill jag berätta om men kan inte då någon kan sno min idé. Sen ska jag nog också skriva om hur hjälparbetet för Tjernobyl går till. Jag har hållit på med detta i tio år och sett en hel del. Men innan dess ska min bok om "Mia" släppas i Danmark, Finland och Island och då i en redigerad kortare version.

De nordiska översättningarna av Mia - Sanningen om Gömda släpps troligen till sommaren. Men för Monica Antonsson är det kapitlet i hennes liv avslutat - om hon får som hon vill.

Skrivet av: