Expert hörd om mammans minne

Mammans minne av överfallet på henne och barnen kan förklaras av att hon omedvetet påverkats av annan information.

Det kom fram när rättegången om barnamorden i Arboga fortsatte i hovrätten i dag.

Förhören med minnesexperten, professor Sven-Åke Christiansson, fortsatte på förmiddagen. Han uttalar sig inte konkret om Arbogafallet utan drar allmänna jämförelser med den forskning han bedrivit om minnet.

Sven-Åke Christiansson sade i rätten att han vill ge alternativa förklaringar till de uppgifter mamman lämnat.

Innebörden i Christianssons forskning visar att mamman kan ha blivit påverkad av andra människor eller annan information om händelsen när hon berättar om mötet med kvinnan som trängde in i familjens hus och slog ned henne och de två barnen.

Som exempel nämnde Christiansson att mamman kan ha påverkats av sina anhöriga. Därmed bedöms inte mamman som helt tillförlitlig.

Sven-Åke Christiansson konstaterar att mamman har en nedsatt minnesfunktion men påpekade samtidigt i rätten att hon just nu befinner sig i en fas där minnesfunktionen är på väg att återhämta sig.

Christiansson vill inte svara på TT:s fråga om mamman minns rätt när hon säger sig känna igen den i tingsrätten dömda tyskan som den kvinna som överföll henne i hallen.

– Det är inte min uppgift att svara på det. Skulle rätten ställa samma fråga svarar jag inte heller då, säger han.

Christiansson tror inte att någon kan avgöra om mamman verkligen minns rätt.

– Jag sitter inte inne med den kunskapen och det gör nog ingen annan heller. Jag ska bara belysa hur minnet fungerar och hur det kan vara relevant för den situation som hovrätten har att bedöma, förklarar han.

Efter lunchuppehållet inleddes det fortsatta förhöret med styvpappan.

Han berättade om sin relation med barnens mamma och om beslutet att ta rollen som en extra pappa.

Hösten 2007 var vårt förhållande suveränt, jättebra. Det kändes underbart när jag bestämt mig för att gå in i familjen som bonuspappa, sade han.

Styvpappan förklarade att han och mamman ofta pratade om den tyska kvinnan men inte "överdrivet mycket".

Han fick frågor om hur mamman reagerade över de kontakter han hade med tyskan hösten 2007 och framåt.

– Hon var aldrig upprörd utan alltid förstående, svarade han.

Även när tyskan skickade ett brev och förklarade att hon fött ett barn som styvpappan var far till och adopterat bort det tog mamman det lugnt.

– Hon trodde inte på uppgifterna, sade han.

Tyskan visade inget större intresse för vad som sades i rättssalen. Hon fortsatte anteckna i ett block eller läsa ur ett papper. Inte en gång tittade hon mot styvpappan eller de andra snett mitt emot henne i salen.

Mamman var det första styvpappan såg när han kom hem till villan den ödesdigra kvällen den 17 mars och upptäckte familjen svårt skadad i hallen.

– Min första tanke var, vad leker ni med? Sedan såg jag mamman blöda, berättade han.

Han reflekterade först inte över hur mycket blod det fanns i hallen men insåg det snabbt när han upptäckte barnen liggande på golvet.

– Jag försökte lyfta upp mamman och få kontakt med henne. Hon gnydde, rörde sig och försökte komma upp från golvet. Hon hängde mot väggen och var kletig av blod, sade han.

Styvpappan berättade hur han därefter gick fram till barnen och såg deras ögon stirra mot honom.

– Jag tog därefter telefonen och ringde SOS, sade han.

Skrivet av: