Ny forskning visar: Det här händer med vår hjärna när vi äter godis

Alla har vi känt oss extra sugna på chips och godis. Men varför kan vi ibland få ett så starkt sug efter godis och snacks, så starkt att det ibland kan kännas svårt att avstå från godsakerna? 

En ny studie från Max Planck, institutet för metabolismforskning i Köln, i samarbete med Yale visar att ätandet av godis och snacks får vår hjärna att förändras.

Om vi regelbundet stoppar i oss sötsaker och snacks, om så bara i små mängder, lär vår hjärna sig att tycka om dem och att vilja ha mer. 

– Vår lust att äta fett- och sockerrika livsmedel, den så kallade västliga dieten, kan antingen vara medfödd, eller också utvecklas som ett resultat av övervikt. Men vi tror att hjärnan lär sig det här begäret, säger studiens ledande skribent Sharmili Edwin Thanarajah till Yle. 

För att testa hypotesen anlitade forskarna frivilliga med normal kroppsvikt, som delades in i två grupper. I den ena gruppen blev man varje dag, utöver de dagliga måltiderna, serverad en liten pudding med hög fett- och sockerhalt. I den andra gruppen fick de också en pudding, en som innehöll lika mycket kalorier men som hade mindre fett och socker.

Experimentet varade i åtta veckor och testpersonernas hjärnverksamhet uppmättes både före och efteråt.

"Föredrar mat som belönar"

Resultatet visade att hjärnan förändrades hos de testpersoner som fått fett- och sockerrik pudding. Främst aktiverades dopaminsystemet, en del av hjärnan som svarar för motivation och belöning.

– Våra mätningar av hjärnverksamheten har visat att konsumtion av pommes frites och liknande omdirigerar hjärnan. Undermedvetet lär den sig att föredra mat som belönar. På grund av de här ändringarna i hjärnan, så kommer vi omedvetet alltid att tycka mer om mat som innehåller mycket fett och socker, säger studiens ledare Marc Tittgemeyer.

Det märktes ingen skillnad i viktökning mellan personerna i de båda testgrupperna. Deras blodvärden påverkades inte heller. Men forskarna utgår från att suger för sötsakerna håller i sig även efter undersökningen.

– I hjärnan uppstår nya förbindelser som inte upplöses så snabbt. Det är ju det som lärandet går ut på – lär man sig något, glömmer man det inte i första hand, förklarar Tittgemeyer.