Angelica och Jessica Lagergren:

Jag fick ett mail idag från samma läsare som skrev den här långa kommentaren inne hos Angelica Lagergren som ifrågasatte hennes beslut att åka på turné tillsammans med Akademikliniken och som raderades utan att ha besvarats. (Jag tog upp den i det här inlägget)

Som ni kan se är kommentaren trevlig skriven och ställer ett par relevanta frågor till Angelica som hon uppenbarligen inte ville svara på – så hon raderade den och kopierade istället in ett standardsvar 24 ggr under ett annat inlägg.
Återigen ser vi det berömda och uttjatade fenomenet av Influencers som vill tillgodose sig ALLA fördelar av att ha många följare, men så fort man ifrågasätts så är man bara en helt vanlig tjej med känslorna på utsidan – därav valet av rubrik.

Men…
Den här läsaren – Jennie – mailade inte mig för att beklaga sig över att hennes kommentar tagits bort utan hon vidarebefordrade istället ett mail som hon mottagit – inte av Angelica, vars blogg var den som hon kommenterade på utan från tvillingsystern Jessica, en blogg som hon aldrig skrivit på.
(Hmmm…vem kan Jessica ha fått mailadressen av?) Jag undrar som en flundra…

Mailet hade rubriken ”Hur mår du?” och lyder som följer:

I det mail Jennie skickade till mig skrev hon följande:

Hej Cam Cam,

Jag är en läsare, och vi har ju hörts några gånger via Mail samt Instagram om tips och så. Nu fick jag detta mail av Jessica Lagergren kort efter att jag skrivit den där långa kommentaren på Angelicas blogg som du uppmärksammade. Jag har inte kommenterat någonting på Jessicas blogg så hur hon fick min mailadress kan man fråga sig (fast det är rätt genomskinligt…) Jag vet inte vad du ska göra åt det. Ingenting. Det var inte det som var meningen. Jag ville bara skicka det till dig.

 

Det känns bara så jäkla sjukt att man inte ska få ifrågasätta bloggare idag utan att de ska dra öronen åt sig eller skicka ut sina undersåtar. Det jag ville få fram med min långa kommentar på AL:s blogg var att det är okej att ändra sig hur många gånger som helst, så länge man är ÄRLIG om det och inte för sina läsare bakom ljuset.
Hur jag mår? Jag mår skitbra. Jag har precis varit ute och promenerat i julaftonssnön som faller (såna där riktigt stora flingor du vet) och nu sitter jag och skriver på min senaste bok. Boken handlar om en sjutton, snart artonårig tjej som också är som jag. Som går mot strömmen. Som inte vill se likadan ut som alla andra. Som värderar ärlighet mer än sprättben och rumpor med trosor inhasade upp i tunntarmen.
Ärlighet är verkligen en bristvara idag. Allt ska förfinas och förbättras alternativt sopas under mattan och blånekas om.

 

Jag tycker det är helt okej att Angelica Lagergren och systeryster gör vad de gör, opererar sig, kör botox – de blir ju lyckligare av det. Det har jag aldrig någonsin sagt något om. Men det är just skenheligheten jag som läsare hakar upp mig på. Att Angelica Lagergren gång på gång sagt att hon är nöjd som hon är, att hon vill vara en god förebild för sina barn, hon menade på att alla har vi skavanker vi ska vara nöjda över (vilket blev till en förebild för mig också, vilken tjej! tänkte jag under flera år) men nu så ändrar hon sig lika snabbt som Blondinbella och jag hänger inte med. Bloggare har egentligen inget ansvar gentemot sina läsare men jag känner mig bedragen ändå. Att var liksom tog ärligheten vägen? Den där fina, genuina bloggen jag läste under flera år, där ärligheten var med i varje inlägg.
Nu är det väldigt mycket ”jag kan säga A men inte B” men jag ska tjata om det där B i flera blogginlägg utan att gå in på vad det egentligen är och vad är det för fel på dig när du kritiserar mig? Mår du bra? Du kan inte må bra. Du är ett troll. Annars hade du hållit med mig om allt jag skriver. Du är ett troll.

 

Jag är inte ett troll. Jag är en helt vanlig människa som värderar ärlighet allra högst. Filter i all ära, det är ju ändå bara lite förfining och ingen fet lögn, så som Photoshop exempelvis, så det bryr jag mig inte om. Men att säga en sak, gång på gång, för att sedan gå helt emot det, men fortfarande hävda att det är okej, att det inte är något att bry sig om, nej så funkar inte jag.
Jag vill att min dotter ska veta det.

 

Det är därför jag ifrågasatte Angelicas syn på saken, och blev blockerad på köpet, och fick systeryster efter mig när Angelica inte kunde svara på kritiken själv utan vända den som att det i själva verket är MIG det är fel på. Att det är JAG som inte mår bra. Jag mår bra. Tackar som frågar.//Jennie

Hannah Graaf:

Min älskade Stig.

Han blev påkörd framför mina ögon. Den synen, ljudet av dunset, hur han släpades framför däcket flera meter, men det värsta av allt hans skrik kommer alltid spelas upp i mitt huvud. Hans skrek som ett barn. Min lilla oskyldiga älskade Stig.

Han blev så glad när vi två kom till kontoret på morgonen och såg sina hundkompisar så han slet sig. Jag försökte fånga honom, fick tag i selen men han slet sig. Allt hände på 2 sekunder. Jag skrek stanna! Men från ingenstans i full fart kom en skåpbil en halvmeter från mig. Så nära. Hade jag hunnit så skulle jag kastat mig framför för jag hade överlevt. Säkert med brutna ben och armar men Stig hade varit kvar hos mig.

Jag drabbades av total panik och bara skrek. Jag blev helt paralyserads. Skrek till Henrik på kontoret att hjälpa Stig. Jag vågade inte röra mig. Är så oerhört tacksam till Henrik. Hans hjälp och insats.

Stig kördes direkt till veterinärer bara 50 meter från vårt kontor. Tack och lov att det var så nära så han inte behöva lida av sin smärta. Han pumpades full av morfin och sövdes. Hans ben var brutna och höften krossad.//Hannah

Nu har Hannah skrivit ett inlägg som förklarar vad som hände när hennes lilla vovve var med om en olycka och jag blir alldeles tårögd när jag läser orden som beskriver hur hennes Stig togs ifrån henne och familjen.
Att föraren i skåpbilen som körde på honom inte ens stannade för att se vad som hänt hunden han körde på, det gör mig SÅ arg!

Jag vill inte ens försöka sammanfatta hennes inlägg eftersom jag aldrig skulle kunna göra hennes smärta rättvis, utan jag vill uppmana alla som vet hur mycket man kan älska ett djur och hur ont det gör när de tas ifrån en, att gå in och skicka ännu mer kärlek åt Hannahs håll.
Hon behöver det just nu…

Lilla Vovven, som bara var så glad över att få träffa sina kompisar och så slutar det så här?