Det är komiskt hur Moderaterna jämt och ständigt gnäller på de ”fattigas bidragsberoende” men när det kommer till de rika, då kan staten minsann ge ut gedigna allmosor.

Moderaternas senaste tilltag gäller energipolitiken. De vill inför ett maxtak på el. Går hushållets kostnader över en viss gräns (som inte är specificerad) ska staten stå för notan. Det är således fritt fram att förbruka hur mycket el du vill när du väl nått den ospecificerade gränsen, för då betalar ju staten.

Incitamentet att göra förändringar för att spara på energi blir därmed noll. Att elen är dyr till att börja med beror i grunden på att det finns en elbrist. Vi skulle därför behöva hitta sätt att använda mindre el, men varför skulle vi göra det om det inte finns ekonomiska skäl?

15 miljarder på 3 månader. Det är så mycket kallalaset beräknas kosta.

I Norge har man redan infört den här modellen. Och det har gått åt skogen. Bland annat har stödet behövt förlängas om och om igen med resultatet att det grävs en grop i statens plånbok.

Ingen ska behöva frysa i vinter. Det är vi alla överens om. Men Moderaternas förslag tar inte sikte på att förhindra detta. Stödet är inte riktat till dem som behöver det, exempelvis en låginkomstagare som bor i ett illa isolerat hus. Det ska tvärtom ges till alla som drar mycket energi. Och vilka är det som drar mest? Jo rika människor. Det finns nämligen forskning som visar på samband mellan ökad inkomst och en högre elförbrukning.

Om knappt en månad är det val. Det är uppenbart vad Moderaternas egentliga syfte är.

 

CUF tillhör tydligen den sorten.

Igår skrev Aftonbladet om hur deras förbundsordförande, Réka Tolnai, i början av sommaren åkte på en bjudresa till tobaksjätten Philip Morris forskningscenter i Schweiz. Syftet var…tja, det är kul med en weekendresa antar jag? Jag menar, vem vill inte bo gratis på lyxhotell? Philip Morris syfte å andra sidan är solklart, de vill hitta en vän i svensk politik som kan driva tobaksjättens agenda. (Företaget lägger miljoner på lobbyverksamhet). Och de gjorde dem, i Réka.

Det är exakt sånt här beteende som sänker förtroendet för våra politiker. Réka har inte gjort fel i sak, då hon inte är förtroendevald, MEN hon uppfattas av många som en framtida politiker för Centerpartiet.  Åtminstone jag kommer tänka ”tobaksbolag” när jag tänker Réka i framtiden.

Det ska dock sägas att Réka och CUF redan innan lyxresan hade en väldigt intressant inställning till tobak. Ungefär: Mer rökning åt folket! De vill nämligen att man återigen ska få röka på uteserveringar och restauranger. Om folk vill röka ihjäl sig, varför ska staten lägga sig i? Strunt samma att cigaretter är extremt beroendeframkallande och att det fria valet på grund av det kan ifrågasättas.

Har du någonsin träffat en rökare som faktiskt velat vara en rökare?

 

Det är titeln på Sverigedemokraternas senaste debattartikel i Aftonbladet. I artikeln blir det tydligt att Sverigedemokraterna helt saknar förståelse för både begreppet klimatångest och för svenska ungdomars verklighet.  

SD gällande att ungdomars klimatångest beror på miljörörelsens samt partierna Miljöpartiet och Centerpartiets retorik. Inte på det faktum att vi faktiskt befinner oss i en klimatkris.

I princip alla barn och ungdomar i Sverige har tillgång till internet. De är extremt uppkopplade och det vore en fantasi att tro att vi skulle kunna undanhålla information från dem om situationens allvar. Inte tala om hur ohederligt det vore att ens försöka.

Vidare menar SD att det inte finns någon anledning för barn och ungdomar att känna klimatångest eftersom Sverige inte kan påverka klimatkrisen. Till stöd för detta påstående slänger de in diverse siffror om utsläpp och på så sätt helt missar det faktum att klimatet handlar om mer än enbart koldioxidutsläpp.

De konstaterar också att det faktum att Sverige inte kan påverka klimatet ger vid handen att ungdomar inte under några omständigheter behöver känna klimatångest. What?? Det här påståendet är befängt.

Klimatångest handlar om rädslan för konsekvenserna för vårt samhälle när klimatet kollapsar.

Det SD menar är ungefär som att säga till någon med cancer i släkten. ”Du behöver inte vara rädd för att få cancer, du kan ändå inte påverka din situation!”. Som om vetskapen om att man är maktlös gör en mindre rädd.  Det är precis tvärtom.

Att helt kapitulera inför klimatkrisen, såsom Sverigedemokraterna vill att Sverige ska göra, är ett svek utan proportioner mot alla barn och ungdomar i Sverige. Vi är skyldiga dem att försöka. Oavsett om vi inte kan garantera att vi kommer lyckas.

Problemet idag är inte att ungdomar har klimatångest. Problemet är att vuxna INTE har det. För hade vuxna haft klimatångest, då hade vi inte ens varit i den här sitsen idag.

Leder ”hårdare tag” och strängare straff till minskad brottslighet?

De flesta politiska partier i Sverige vill införa en hårdare kriminalpolitik vilket bland annat innebär längre fängelsestraff och slopad straffrabatt. I januari i år infördes lagändringar som innebar ett kliv i den riktningen. Nu får personer mellan 18 och 20 år, som begår brott med ett minimistraff på ett års fängelse, inte längre någon strafflindring. Härutöver har man höjt minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning från fängelse i nio månader till fängelse i ett år.

En strängar kriminalpolitik syftar självklart till att minska brottsligheten i samhället.

Men huruvida strängare straff leder till minskad kriminalitet är en svår fråga att svara på.

Särskilt då man nödgas använda sig av internationella studier eftersom det inte finns tillräckligt underlag i Sverige. Och att översätta ett resultat från exempelvis USA till en svensk kontext är inte helt enkelt. Men eftersom att det är den kunskapen vi har att tillgå får vi lov att använda oss av den. I min mening är det bättre att basera sin kriminalpolitik på haltande studier framför rena gissningar (eller ännu värre, populistisk signalpolitik).

Det går att hitta enskilda studier som talar för att strängare straff kan leda till minskad kriminalitet. Men de studierna är undantaget. Huvudsakligen visar studier att en hårdare kriminalpolitik inte leder till ett tryggare samhälle med minskad kriminalitet. Det finns till och med studier som tyder på att det tvärtom kan leda till ökad kriminalitet.

Brottsförebyggande rådet har konstaterat att frihetsberövande påföljder, det vill säga fängelse, inte kan sägas leda till en minskad risk för att återfall i brott.

När det gäller grövre brottslighet, såsom våldsbrott, har inte straffet i sig en avskräckande effekt. När någon står i begrepp att begå ett mord stannar personen inte upp och tänker, ”nejmen vänta, dom har höjt straffet nu så det är bäst att jag avhåller mig”.

Men vad är då syftet med strängare straff om det inte minskar kriminaliteten?

Jo det funkar ypperligt när politiker vill visa sina väljare att de agerar och tar tag i problemet. Populism med andra ord.

När man straffar för straffandets skull så är det inte annat än vedergällning. I Sverige, tillskillnad från USA, har vi inte haft som tradition att straffa någon för att ”ge igen”. Vi straffar i preventivt syfte och rehabiliterande syfte, det vill säga för att få folk att avhålla sig från att begå brott. Den traditionen bör vi värna om. Vedergällning leder inte till annat än ett kallare och hårdare samhälle. Det blir en ond våldsspiral. USA är ett tydligt exempel på det. Det är hög kriminalitet, höga straff och en hög nivå av otrygghet.

Vaccinpass inskränker våran frihet. Är det ett acceptabelt pris att betala för att minska smittspridningen?

För vaccinerade kan vaccinpass framstå som en självklar lösning. Jag menar, varför ska vi som är vaccinerade behöva straffas för att vissa vägrar vaccinera sig? Även för ovaccinerade kan det framstå som en bra lösning. Då kan man med gott samvete strunta i att vaccinera sig med motiveringen att man avstår från frivilliga samhällstillställningar. Tillexempel att gå på bio eller resa.

Det låter som en rättvis lösning. Men är det verkligen det?

Tar du inte vaccinet då får du inget vaccinpass. Får du inget vaccinpass, ja då kan det vara svåra för dig att få arbete och delta i samhällslivet på olika sätt. Kan man verkligen säga att vi har ett helt fritt val när det ena alternativet får negativa konsekvenser för individen som är införda av staten? Nej, det kan man inte.

Det går inte att komma ifrån att vaccinpass inskränker våran lagstadgade valfrihet och rörelsefrihet, åtminstone för den ovaccinerade.

Kanske är det värt det om man minskar smittspridningen?

I dag är det oklart vilken effekt vaccinpass egentligen har på smittspridningen. Det finns studier från Storbritannien som tyder på att det kan ha en viss effekt. Någon dramatisk minskning verkar det dock inte röra sig som. Men än vet vi mycket lite om konsekvenserna och effekterna av vaccinpass.

Det finns också en oro, som jag till viss del delar, för att det är ett sluttande plan. Det vill säga, om staten så enkelt kan begränsa vår rörelsefrihet och valfrihet, och vi accepterar det, då kommer de kunna inskränka våra rättigheter på fler sätt. Gränsen för vilka rättigheter vi är villiga att ge upp flyttas fram.

Jag är inte kategoriskt emot vaccinpass. Men däremot känner jag en tveksamhet inför det. Särskilt mot bakgrund av att regeringen knappt ägnat frågan om våra grundläggande rättigheter, frihet, demonstrationsfrihet, rörelsefrihet, en tanke i samband med att de införde vaccinpass.

Vad tänker du?