Bookerpristagaren: "Journalister är hjältarna"
Hans bok om en mördad journalist tilldelades Bookerpriset. Shehan Karunatilaka skildrar Sri Lankas våldsamma historia sedd genom döda gastars ögon. Nu besöker han Littfest i Umeå.
Född: 1975
Bor: Colombo, Sri Lanka.
Familj: Fru och två barn.
Aktuell: Gästar litteraturfestivalen Littfest i Umeå, som pågår 14–16 mars, med författare som Judith Schalansky, Han Kang, Zadie Smith, Elin Anna Labba och Max Porter.
Bakgrund: Växte upp i Colombo, Sri Lanka, och studerade i Nya Zeeland. Han har också bott och arbetat i London, Amsterdam och Singapore.
Debuterade 2010 med "Chinaman: the legend of Pradeep Mathe" som handlar om cricket – sporten som de brittiska kolonisatörerna förde till Sri Lanka. "Maali Almeidas sju månar" tilldelades Bookerpriset 2022 och har inneburit hans internationella genombrott.
Karunatilaka har också skrivit pjäser, rocklåtar och barnböcker, samt arbetat som copywriter.
När Shehan Karunatilaka fick Bookerpriset ville han läsa upp namnen på alla de aktivister och journalister som mördats under hans livstid i Sri Lanka – men det skulle ta alldeles för lång tid. I romanen "Maali Almeidas sju månar" fördjupar han sig däremot i de som blev offer för dödsskvadroner, torpeder och självmordsbombare.
— Så många försvann på 80-talet och inga av de kropparna har hittats. Det slog mig att du inte kommer undan med sådant om det inte finns ett system, säger Shehan Karunatilaka och jämför med Oscarsbelönade "Zone of interest" som handlar om Förintelsen.
— Det var ett system för dehumanisering och det har vi också haft.
Spöken med förlagor
Han anser sig inte vara en politisk författare, "min första bok var en löjlig historia om kricket", säger Shehan Karunatilaka och berättar att han främst ville skriva en spökhistoria. Men han var också besviken på tiden efter kriget och att ingen gjorde upp med landets förflutna.
— Så jag tänkte ”vad händer om jag skriver en spökhistoria där offren för Sri Lankas många krig får prata om vad landet gjorde mot dem", säger han och berättar att varje spöke i romanen har ett verkligt fall som förlaga.
Även krigsfotografen Maali Almeida. Han vaknar upp i livet efter detta – som visar sig vara ett byråkratiskt visumkontor. Han har sju månar, en vecka, på sig att hitta sin mördare. Men listan över misstänkta är lång bland tamilska separatister, singalesiska revolutionärer, korrupta politiker och hbtq-motståndare. Samtidigt försöker Maali visa allmänheten fotografierna från de brutala massakrerna på tamiler under inbördeskrigets start 1983.
Romanen är ett slags detektivhistoria – utan detektiv.
— Vi har inga Sherlock Holmes eller Hercule Poirot som löser fallen. Så journalisterna är hjältarna. Det är de som gräver upp de här fallen och många har betalat med sina liv.
Humor hjälper
Shehan Karunatilaka uppfann sin egen teori om livet efter detta, med filosoferande spöken och gastar som viskar i de levandes öron. Spökhistorierna har också en funktion, tror han, de uppstår efter trauman.
— Kanske håller folk sina nära och kära vid liv genom sådana historier.
Den sarkastiska humorn har varit ett sätt för många i Sri Lanka att hantera maktlösheten inför våldet och den har hjälpt även Shehan Karunatilaka.
— Men det måste också finnas en punkt då skämten tar slut: tortyrkammare är inget du skojar om.
