Eric Rosén: "Makt är fortfarande den viktigaste kvinnofrågan"

- 06/03/2012, 16:07 -
Eric Rosén.

Eric Rosén.

Karin Bylund

KRÖNIKA. Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen. Med anledning av den har vi bett nyhetskrönikörerna att samtliga skriva med kvinnodagen som utgångspunkt den här veckan.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

På torsdagen är det som bekant den internationella kvinnodagen. Den 8 mars påminns vi (om nån glömt) via de som inte alls fattar varför kvinnodagen finns, eller blir förbannade för att den finns, varför den är viktig och varför feminism behövs.

Till vardags lyfts kvinnors rättigheter och likvärdighet fram i den ständigt pågående både låg- och högkvalitativa samhällsdebatten. Och det är viktigt: Man pratar flicklego, barbie, hen, relationer, ordet tjejsamla, relationsroller, städning och man räknar dj:s. Man reagerar på grisiga formuleringar och unkna tankesätt.

Okunskapsargumentationen från jämställdisterna avfärdas. Allt det där är viktigt, en pågående kamp om problemformuleringar där man försöker påverka både vilka frågor som ställs och utgör motstånd när utvecklingen är på väg åt fel håll. Det är viktigt.

Men kampen mot dumma ord,  enskilda fall och unkna attityder kan bara leda en liten bit så länge kärnan inte angrips. Kärnan är alltid den riktiga makten. Politisk och ekonomisk. Bara genom stora politiska förändringar kommer makten att fördelas annorlunda på ett sådant sätt att det ger verkligt och långsiktigt avtryck. Det är därför några av oss tycker att föräldraskapet och föräldraförsäkringen är en av de viktigaste nycklarna. Det täcker inte alla men det är ungefär ett så brett verktyg man kan använda.

En individualiserad föräldraförsäkring skulle leda till två helt avgörande saker: 1. Kvinnans roll på arbetsmarknaden uppvärderas. 2. Mannens roll som förälder uppvärderas.

Punkt 1 och 2 tillsammans skulle på inte alltför lång sikt leda till såväl kapital- och maktutjämning som viss nedbrytning av de klassiska könsrollernas begränsning. Som bonus skulle det lösa många av de problem ”jämställdisterna” tror att deras antifeminism löser när pappan äntligen förväntas vara lika mycket förälder som mamman.

Diskussionerna fortsätter med rätta varje dag, små och stora strider, och det är utmärkt. Men det är framför allt för att skapa ett klimat där nationella stora politiska förändringar förankras som de behövs.