Min man hade en knepig bonusuppväxt med 2+1+2 barn.Två av de barnen spårade ur totalt och är inte fungerande arbetande vuxna idag. Själv har han mått dåligt en del och sabbade sina betyg i gymnasiet, utan högskoleprovet hade han aldrig fått utbilda sig.Jag hade inte gjort som TS om jag fick flera miljoner ens. Ni har inte energin, ni klarar inte av det. Ring soc på en gång och be om avlastningsfamilj medan ni fortfarande har en chans.Varför vill man efter en slitsam separation inte fokusera på att ge uppmärksamhet och stabilitet till de fortfarande små barn man redan har? Min mamma var singel i flera år efter skilsmässan för att jag skulle bli trygg igen och jag är väldigt tacksam för det. Jag ville inte ha bonussyskon när styvfar flyttade ihop med oss och hon accepterade även min åsikt där. Jag fick vara ifred hemma även om barn ibland var elaka i skolan. Jag kunde plugga i lugn och ro och fick ett bra liv.Gillar man inte regler och rutiner, låt bli att skaffa många barn då. För är det något som kräver regler och rutiner så är det att ratta logistiken för 4 eller fler barn. Fyrbarnsfamiljen i vår släkt lärde sina barn att göra saker själva från att de var små. Föräldern ställer sig på H&M, ger varje barn i uppdrag att hitta "du-ett par byxor" "du-nya sockar och kalsonger", "du-två t-shirts"-GO! och sen får de göra det själva, sen provar alla samtidigt och sen är man klar. De har haft regler och scheman för allt, hela tiden, varje dag. Var man får hänga sina ytterkläder, vem som alltid ska låsa, vem som har vilket säte i bilen alltid, vilket barn som dukar fram mellis till övriga och vem ska tvätta fotbollskläder varje onsdag osv.osv.En annan familj gav barnen varsin färg och sen var alla deras kläder i den färgen tills de var 7-8 år gamla, punkt! Då finns inget att ta fel på när man sorterar sockar och underkläder.TS, du behöver både praktiska strategier och tydliga regler som ska sitta i ryggmärgen innan barnen blir så stora så att de börjar sätta sig på tvären.

Oja det går säkert att hitta rätter som kan fungera hyggligt, i grunden är jag nog också för lat för att leva så strikt, urvalet blir ju också mindre och då krävs det långt mer engagemang. Var och en gör som man vill, mår man bättre av veganmat så helt okey men jag har väldigt svårt för att helt utesluta mat på det sättet. Det skulle vara en plåga t ex att bara få sitta och se på när någon sitter och äter ett underbart löskokt frukostägg eller missa någon som har nybakade bullar och få dricka kall mjölk till. 

Självklart är även utländska märken bra, men grejen är ju att man inte vet, och kanske inte orkar prova sig fram. Om man lägger pengar på mat man inte vill äta så är det också dyrt.