Hanna Bergwall: "Ätstörning eller hälsomedveten – vart går gränsen?"
Hanna Bergwall: "Vi matas dagligen av reklam som säger vad som är syndigt att äta och inte. Reklam som är ägnad att ge oss skuld och skam känslor över att äta en glasspinne på sommaren"
Gränsen mellan vad som är ett ätstört beteende och vad som är normalt ”hälsotänk” har förskjutits. Förut var hälsa att gå på vattengympa två gånger i veckan och kanske inte äta en chipspåse precis varje dag. Idag ser det annorlunda ut. Idag kallar vi det att ”unna oss” när vi tar kanelbulle till kaffet.
Idag kallar vi det en ”synd” att äta en pizza. Idag är vi rädda för helt vanlig mat. Pasta, ris, potatis. Kolhydrater ses som den värsta fienden. Inte tala om vitt socker.
Vi lever i ett ätstört samhälle. Att banta tillhör vardagen. Att träna för att bränna bort gårdagens efterrätt ses som hälsosamt. Och att ha ångest över en marabouruta är helt normalt. Men vet ni, det här är inte normalt. Bara för att hela samhället utövar dessa ätstörda beteenden blir det inte automatiskt ett friskt beteende. Nej, det är lika ätstört ändå!
Jag talar av erfarenhet. Efter att ha kämpat mot en ätstörning i många år känner man igen ätstörda beteenden när man ser dem.
Och i det här samhället är det tyvärr inte lätt att stå emot. Vi matas dagligen av reklam som säger vad som är syndigt att äta och inte. Reklam som är ägnad att ge oss skuld och skam känslor över att äta en glasspinne nu när sommaren gör sig påmind.
Jag pratar om företag som Nick´s som gör reklam för en glass som ”du inte ångrar dagen efter”. Jag pratar om företag med namn som ”Guilty free”. Jag pratar om Läkerol som insinuerar i sin reklam att vi inte borde äta godis. Efter att ha möts av kritik på sociala medier bad företaget Nick’s om ursäkt. Det tackar jag för.
Men ni andra företag? Er väntar jag fortfarande på.
