Race report – Big shadow backyard ultra

Jag gjorde det! Min första backyard!

(En backyard är ett varvslopp där ett varv är 6,7 kilometer. Du ska springa ett varv i timmen så länge du orkar. Här kan du läsa mer om loppet).

Målet var att springa 15 varv vilket är 100 km. Det längsta jag tidigare hade sprungit var 80 km.

Och jag klarade det! ? Men som med alla lopp var det mycket upp och ner.

Här är min race report

Jag tog mig ungefär 100 meter innan jag började få problem till följd av den dummaste orsaken någonsin.

Mitt val av trosor!

Svetten gjorde att elasticiteten i trosorna helt försvann med följden att de gled ner—konstant. (Så till er som såg mig gräva djupt innanför shortsen, här har ni anledningen). Efter 4 varv blev jag så less att jag, med hjälp av trostricket (ni som vet, ni vet), gjorde mig av med den förbaskade trosan. Resten av loppet körde jag commando. På varv 7 började min mage krångla. Med endast ett par tunna fladdriga shorts var varje liten fis en skräckupplevelse.

Men utöver detta troshaveri flöt timmarna förbi obemärkt.

Det kändes närstan som att jag var i trans. Jag tänkte inte på någonting särskilt. Och varje varv kändes som 3 minuter och inte närmare 50 som klockan visade. Jag och Johan (mitt crew tillika sambo) kom in i en rutin som vi upprepade varv efter varv. När jag kom in i mål efter avslutat varv stod Johan redo med dunjackan. Sen kastade jag mig i solstolen som vi tagit med för att hinna vila benen så länge som möjligt innan nästa varv.

Som alltid var mitt illamående närvarande. I ett desperat försök att göra mig av med det hävde jag i mig salt. Och det funkade! Åtminstone tillfälligt. (Här en wrap med extra salt).

Runt varv 10 började det känns i benen. Men jag körde på.

Jag insåg i efterhand att jag tillämpade samma metod som jag alltid gör när saker blir jobbiga; följ rutinen. Tänk inte. Bara gör. Som en maskin i en fabrik:

Precis vid kröken innan km 1-skylten tog jag av mig koftan. Vid km 2- skylten drack jag saft. Vid km 3-skylten föreställde jag mig att jag kastade ner 3 km i min påhittade kilometer-korg (och hörde ljudet från en enarmad bandit som ger högsta vinsten och såg blinkande lampor). Mellan km 4-skylten och km 5-skylten åt jag alltid något. Det var min mat-kilometer. Och så höll det på. Varv in och varv ut tills 15 varv var avklarade.

Och fy fan vad det sög att kliva av efter 15 varv.

Jag hade bestämt mig redan innan att oavsett vad skulle jag inte springa längre än 15 varv. (I början av november ska jag köra Kullamannen 100 miles och måste hinna repa mig innan dess). Jag trodde att jag skulle känna mig stolt och lättad efter sista varvet. Men istället så skämdes jag över att ”ge upp”. Det var en helt ny upplevelse! Men nu i efterhand är jag ändå glad och nöjd över mina 15 varv.

Jag längtar redan till nästa backyard!

Ätstörningsbehandling – vad innebär det egentligen?

Jag fick nyligen frågan hur en ätstörningsbehandling egentligen ser ut. Tvingar man i patienten mat? Vad händer om man vägrar att äta? Får man samtalsbehandling eller bara mat?

Det finns såklart mängder av olika behandlingar! Men här kommer en inblick i hur det kan se ut.

Som många av er redan vet har jag gjort några omgångar i behandling.

SCÄ

Den första riktiga behandlingen jag fick var på SCÄ (Stockholms centrum för ätstörningar). Där fick jag enskild samtalsbehandling och antidepressiv medicin. Utöver det gick jag en gång i veckan i gruppbehandling som bestod i att gå ut och äta lunch på restaurang med en skara ätstörda personer. Om man inte åt upp varenda tugga resulterade det i att man blev utslängd ur gruppen. Efter måltiden hade man en slags diskussion om hur det gått. Trots att jag är en förespråkare av gruppterapi passade det mig inte där och då.

Capio ätstörningscenter

Den andra behandlingen jag fick några år senare  förändrade mitt liv. Det var en KBT-E (för ”eating disorder”) behandling på Capio ätstörningscenter i Sollentuna. Precis som på SCÄ var det en blandning mellan enskild terapi och gruppterapi (jag hade världens bästa grupp, vi var som ett lag, stöttade varandra och kämpade mot samma mål). Jag åt även tre måltider om dagen på kliniken. En stor del av behandlingen gick ut på att utbilda patienten om ätstörningar och att KBTa bort ångesten som kom av att äta. Åt du inte upp maten riskerade du att kastas ut ur behandlingen.

Och det är så det funkar med ätstörningsbehanding. Du är där frivilligt och måste äta. Det går inte att få terapi och sen börja äta. För att du ska vara mottaglig för terapin måste din hjärna funka och för att den ska funka måste du äta. Därför får ätandet så pass stort fokus.

Dagvård och slutenvård

Inom ätstörningsvården delar man ofta in behandlingar i öppenvård, dagvård och slutenvård. Öppenvård innebär att man lever som vanligt men går till kliniken för behandling en till två gånger i veckan. Ofta en timmes samtalsterapi. Dagbehandling, vilket är vad jag fick på Capio, innebär att du tillbringar hela dagarna på kliniken men åker hem och sover. Ungefär som att gå på förskola. Jag var på kliniken måndag till fredag 08 till 16 i ett halvår. Slutenvård är som dagvård men att du sover även på kliniken.

Sen finns det också tvångsvård där du kan bli matad med sond och så vidare. Jag har inte den erfarenhet och lämnar det därför därhän.

Behöver du hjälp?

Klicka här för att få stöd.

5 skäl till att jag inte röstar på Socialdemokraterna

Funderade du på att rösta på Socialdemokraterna i valet? Läs detta först!

Klimat

Om du bryr dig om klimat och miljö är Socialdemokraterna helt fel parti för dig. Även om de inte är ett bottennapp i samma bemärkelse som Moderaterna eller SD så ligger de inte långt ifrån. Med socialdemokratiskpolitik skulle Sverige aldrig nå klimatmålen i Parisavtalet som vi åtagit oss att göra. Naturskyddsföreningen granskning av alla riksdagspartierna visar också att Socialdemokraternas miljö- och klimatpolitik lämnar mycket att önska.

HBTQ-frågor

I RFSU:s valrapport får Socialdemokraterna dåligt betyg. De placerar sig på den tredje sämsta platsen med bara KD och SD under sig. Bäst betyg får MP och V.

Korruption 

Socialdemokraterna var ett av partierna som blev tagna med fingrarna i kakburken i Kalla Faktas senaste reportage om ”partiernas hemliga pengar”. Idag finns det en anti-korruptionlagstiftning som innebär att inga anonyma donationer som överstiger ett halvt prisbasbelopp får förekomma. Givare av större donationer ska alltid redovisas. Något som S precis som L, KD, SD och M försökt kringgå.

Assistans/LSS

LSS är en rättighetslagstiftning som med Socialdemokraternas goda minne urholkats under många år. Resultatet av detta är att tusentals människor blivit av med sin rätt till assistans och därmed  sin rätt till självbestämmande och möjlighet att delta i samhället på lika villkor. Visst, de har gjort en och annan lagändring till förmån för assistansen, men faktum återstår att färre och färre människor beviljas assistans.

Migration

Från att tidigare ha drivit en solidarisk och human asylpolitik driver numera Socialdemokraterna en restriktiv asylpolitik. Här kan du läsa om konsekvenserna av detta. Spoiler: det är inte vacker läsning.

 

Tycker du det här var dåligt? Då kan jag säga att högerblocket är värre… ?

Att springa Kullamannen 100 miles

Loppet heter Kullamannen och är ett 100 miles (160 km) långt  lopp i Skåne. Den 4 november kl 18:00 går starten.

Det börjar med över 12 timmars mörkerlöpning. Och det lär väl också vara spöregn med tanke på årstiden.

Det var hur enkelt som helst att signa upp när det var över ett år kvar! Då låg det lååångt i framtiden. Nu är det mindre än tre(!) månader kvar och jag börjar få smått panik… ?

Hur skjutton ska jag klara av att springa så långt? I terräng dessutom!

Ja du, det är en jättebra fråga.

Det längsta jag sprungit hittills är 50 miles (vilket är 8 mil). Och då var jag döende den sista milen in i mål. Nu ska jag springa den dubbla distansen i ett svep.

Enda sedan Robinson har jag försökt hitta sätt att återskapa spänningen och äventyret jag upplevde under inspelningen. Men det är svårt. Och därför blir mina val av lopp extremare för varje gång. Den mentala utmaningen av att sova på backen och endast äta kokosnötter i 6 veckor har visat sig vara svårslagen.

Utöver Kullamannen ska jag den 3 september, herregud det är mindre än två veckor kvar, springa en backyard ultra.

Det är ett varvslopp. Varje timme går starten och det gäller att hinna runt banan på 6,7 km innan nästa start går. Hinner man inte tillbaka är man ute ur leken. Varv efter varv kör man tills det bara är en person kvar som springer ett ensamt varv och vinner. Jag har inga särskilda förhoppningar med tanke på mitt knä som bråkar med mig. Eller vänta här nu… Det har jag visst. Hej, vinnerskallen!

Och föresten, är ni nyfikna på hur jag tränar inför en såna här grejer kan ni följa mig på Strava.

Bekämpa kriminaliteten genom att förnedra barn

Gissa vilket parti?

Japp. Rätt svar! Sverigedemokraterna fortsätter leverera urusla förslag för att bekämpa kriminaliteten.

Nu senast gick SD ut med att de vill införa en ny form av samhällstjänst med det uttalade syftet att få den dömde att känna sig ”förminskad”. Det värsta är att SD vill att den här formen av samhällstjänst ska rikta sig till barn, så unga som 9 år. Tanken är att de då inte ska bli gängkriminella. (Vilket är helt absurt!).

Vi ska alltså minska kriminaliteten genom att få barn att känna sig förnedrande? På vilket sätt ökar det barnets tilltron till samhället och myndigheterna?

Inte alls! Såklart.

Och låg tilltro till samhället och samhörighet leder till vadå? Jo ökad kriminalitet.

Jag tror inte att SD är så korkade att de tror att ett förslag som detta skulle ha positiva effekter. Tvärtom, jag tror de vet att det är destruktivt. För deras egentliga syfte är inte att förbättra samhället. Det är att få bort invandrare och därför tar de alla chanser de kan att straffa människor i invandrartäta områden.

För vem riktar sig förslaget till egentligen? Inte ungen i Danderyd som tafsa på skolkamraten. Nä, det riktar sig till ungarna i utsatta områden.

 

 

Varför är det så jobbigt när ens vänner skaffar barn?

Gud vad mina ”grattis” har klingat falskt genom åren. Och det har fått mig att känna mig som världens sämsta människa.

Vad är jag för person som inte ens blir glad när vänner och bekanta proklamerar att de väntat barn. Jag har velat glädjas! Tro mig! Men i ärlighetens namn har jag inte känt någonting. Förutom möjligtvis en diffus känsla av ”jaha, då var den vänskapen över”.

Min erfarenhet av vänner som får barn är nämligen att de försvinner. Det finns ingen tid att ses. Och när man ses finns det inget att prata om. Och det är inte konstigt! Jag lägger ingen skuld på dem för det. Jag fattar grejen, det är tufft med barn och så vidare.

Nu tänker du säkert att jag är avundsjuk. Gud vet att jag har lätt för att bli avis, men för en gång skulle rör det sig faktiskt inte om det. Jag har aldrig känt något sug efter att skaffa barn.

Med handen på hjärtat tror jag att min avsaknad av glädjerop, åtminstone genuina sådana, beror på en rädsla.

En rädsla att bli utanför. Att vara den sista i bekantskapskretsen som inte är en ”riktig” kvinna och som inte ingår i den hemliga sammanslutningen av mammor. De vet minsann något som jag inte vet…

Eller kanske en rädsla för att de ska se ner på mig? (Jo erkänn ?, ni ser pyttelite ner på oss som inte har barn). Jag minns när jag lite skämtsamt skrev på Instagram om att jag kunde relatera till föräldrar som reser med barn efter att jag krånglat in både mig och min hund i toalettbåset på Gotlandsfärjan. Nä nu gick jag för långt!  Mammor svärmade till inkorgen för att berätta för mig att jag ”MINSANN INTE VISSTE ETT SKIT OM HUR DET VAR ATT VARA MAMMA”. Hur vågade jag ens påstå det?!

Och där har vi det. Kärnan. Min vän som tidigare var som jag, en ofullständig kvinna, tas upp i en gemenskap där jag omöjligen kan få plats. Hur många hundar eller katter jag än köper. Det är egentligen inte så komplicerat nu när jag tänker på det. Ingen vill väl bli lämnad kvar i kylan.

(Och ja, såklart finns det undantag då jag blivit glad på riktigt, men det är få gånger).

Nytt populistiskt förslag från Vänsterpartiet

Är det bara jag som är trött på politiker som kommer med vallöften som är lika genomförbara som en tur och retur resa till solen?

Förslag och löften som politikerna, redan när orden yttras, vet om att de inte går att genomföra i praktiken.

Ta exempel Vänsterpartiets senaste löfte om så kallade ”Sverigepriser” på el. Tanken är att man ska ha lägre pris på elen som säljs i Sverige till svenska hushåll medan man ska behålla marknadspris på elen som exporteras.

Det låter ju bra, eller hur? Problemet är att det inte går att genomföra för att det strider mot EU-rätten och EU:s principer om en fri marknad.

EU-rätten säger praktiskt taget att vi ska behandla alla kunder inom hela EU lika. Med V:s förslag skulle Svenska kunder få en gräddfil och det gillar inte EU-rätten. Man kan tycka vad man vill om det, men faktum är att så länge Sverige är med i EU måste vi följa den lagstiftning som finns.

Nooshi avfärdar kritiken med att det inte alls strider mot EU-rätten. Nähä? Care to explain Nooshi? Jag är väldigt nyfiken på hur du kommit fram till den slutsatsen.

Svensk Kraftnät, den myndighet som ansvarar för kraftnätet, har till och med gått ut och sagt att Nooshis förslag är en omöjlighet.

Varför komma med ett vallöfte som inte går att genomföra? Jag har svårt att se att det beror på att Vänsterpartiet saknar relevant kunskap. Då återstår bara det tråkiga alternativet; populism. Att spela på väljarens okunskap.

Moderaterna vill medicinera bort gängkriminalitet

Nu kanske du tänker medicinera redan dömda brottslingar?

Ha! Nej nej, det handlar om att medicinera barn. Det är vad Moderaterna vill. Barn i utsatta områden ska screenas redan vid fem års ålder, hela skolklasser, för ADAH. Och de som ger utslag ska sedan medicineras.

Det här hörni, det här är ett slöseri med resurser på en sällan skådad nivå.

Moderaterna verkar ha glömt bort (trots att de styr i bland annat Stockholmsregionen och därmed ansvarar över sjukvården), att BUP är i totalt koas! Köerna är astronomiskt långa. Med Moderaternas förslag skulle massvis med ungar, som faktiskt är i behov av hjälp, INTE få tillgång till vård. Alla resurser skulle gå till att screena ungar som inte har behov av stöd. Barnen kommer hinna bli vuxna innan de ens erbjuds utredning.

 

Resursslöseriet är ändå inte det värsta.

Trots att det ska ske på frivillig basis är det faktum att man pekar ut vissa barn, baserat på vart de bor, oerhört stigmatiserande. Eller som min vän Nora Gavelin skrev  ” Och hur kommer det sig att det enbart är barn i utsatta områden (återigen, läs:invandrare) som ska testas för ADHD? Är det bara invandrare som blir farliga och gängkriminella vid ADHD, medan vita med ADHD bara har en inspirerande superkraft?”

Alla barn som har behov av stöd och hjälp ska få det. Oavsett var de bor. Och inte på grund av var de bor. Punkt slut.

Moderaterna vill i vanlig ordning subventionera de rika

Det är komiskt hur Moderaterna jämt och ständigt gnäller på de ”fattigas bidragsberoende” men när det kommer till de rika, då kan staten minsann ge ut gedigna allmosor.

Moderaternas senaste tilltag gäller energipolitiken. De vill inför ett maxtak på el. Går hushållets kostnader över en viss gräns (som inte är specificerad) ska staten stå för notan. Det är således fritt fram att förbruka hur mycket el du vill när du väl nått den ospecificerade gränsen, för då betalar ju staten.

Incitamentet att göra förändringar för att spara på energi blir därmed noll. Att elen är dyr till att börja med beror i grunden på att det finns en elbrist. Vi skulle därför behöva hitta sätt att använda mindre el, men varför skulle vi göra det om det inte finns ekonomiska skäl?

15 miljarder på 3 månader. Det är så mycket kallalaset beräknas kosta.

I Norge har man redan infört den här modellen. Och det har gått åt skogen. Bland annat har stödet behövt förlängas om och om igen med resultatet att det grävs en grop i statens plånbok.

Ingen ska behöva frysa i vinter. Det är vi alla överens om. Men Moderaternas förslag tar inte sikte på att förhindra detta. Stödet är inte riktat till dem som behöver det, exempelvis en låginkomstagare som bor i ett illa isolerat hus. Det ska tvärtom ges till alla som drar mycket energi. Och vilka är det som drar mest? Jo rika människor. Det finns nämligen forskning som visar på samband mellan ökad inkomst och en högre elförbrukning.

Om knappt en månad är det val. Det är uppenbart vad Moderaternas egentliga syfte är.

 

Vissa är mer lättköpta än andra…

CUF tillhör tydligen den sorten.

Igår skrev Aftonbladet om hur deras förbundsordförande, Réka Tolnai, i början av sommaren åkte på en bjudresa till tobaksjätten Philip Morris forskningscenter i Schweiz. Syftet var…tja, det är kul med en weekendresa antar jag? Jag menar, vem vill inte bo gratis på lyxhotell? Philip Morris syfte å andra sidan är solklart, de vill hitta en vän i svensk politik som kan driva tobaksjättens agenda. (Företaget lägger miljoner på lobbyverksamhet). Och de gjorde dem, i Réka.

Det är exakt sånt här beteende som sänker förtroendet för våra politiker. Réka har inte gjort fel i sak, då hon inte är förtroendevald, MEN hon uppfattas av många som en framtida politiker för Centerpartiet.  Åtminstone jag kommer tänka ”tobaksbolag” när jag tänker Réka i framtiden.

Det ska dock sägas att Réka och CUF redan innan lyxresan hade en väldigt intressant inställning till tobak. Ungefär: Mer rökning åt folket! De vill nämligen att man återigen ska få röka på uteserveringar och restauranger. Om folk vill röka ihjäl sig, varför ska staten lägga sig i? Strunt samma att cigaretter är extremt beroendeframkallande och att det fria valet på grund av det kan ifrågasättas.

Har du någonsin träffat en rökare som faktiskt velat vara en rökare?